lördag 2 november 2013

Det här med att inte bära

När man fött med kejsarsnitt så säger de åt en att man inte får bära tyngre än sitt barn den första månaden, minst. Notera att barn här ska tolkas i singularis. Så jag frågade på BB om de väl ändå menade två barn när man nu fått tvillingar, men nope. Jag får egentligen inte bära båda mina bebisar samtidigt.
Men alltså... det går ju inte. Jag har nästan inte varit ensam med dem än, bara några stunder, eftersom Christopher är hemma och mamma var här till i torsdags, men der har ändå varit flera gånger då jag behövt lyfta dem båda två samtidigt (och ibland bara för att jag velat), men eftersom det inte har gjort ont så har det faktiskt fått vara okej. Men jag har åtminstone varit duktig och inte lyft Alfred, och han har varit jätteduktig och gått med på att jag inte kan.
Inatt googlade jag hur länge andra ätit smärtstillande efter snitt, och läste att det varierar från ungefär två dagar till tre veckor, så jag började fundera på om jag äter tabletter i onödan, eftersom jag knappt haft ont sen de första dagarna, så inatt bestämde jag mig för att byta till en Alvedon var 8:e timme istället för var 6:e, och när det gått åtta timmar och jag inte hade ont struntade jag i att ta nästa, och än så länge går det bra. Huden ovanför snittet är lite öm, och jag vet inte om det är det som brukar räknas som efter snitt-smärta? Själva såret gör inte ont, men å andra sidan är ju nerverna avskurna där - jag hade lite dålig känsel i Alfred-ärret ända fram till nya snittet, så det kanske inte är där det ska göra ont. Vad säger ni som läser som snittats, var är det man ska ha ont egentligen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar