Bättre natt och lite andra uppdateringar

Igår kom jag på en liten detalj till som skiljer sig åt i deras utseenden: Lilly har en lite skarpare amorbåge på överläppen än Flora. Jag tänkte att den kanske kunde hjälpa till när jag inte ser storkbetten i mörkret på nätterna, men jag ser å andra sidan inte en liten amorbåge heller när de ligger och försöker få mat... På nätterna är det kläderna som får skilja dem åt, fast när jag är helt grötig i huvudet av trötthet funkar inte det  heller, så oftast vet jag inte vem det är jag ligger och ammar.
Inatt var lite bättre än natten till igår: jag ammade mer eller mindre konstant (en i taget) och bytte några bajsblöjor, men det var inte en massa skrikande i alla fall, så jag är inte lika trött idag som igår. Ryggen gör fortfarande ont däruppe, men inte så jag vaknar och gråter, så världens bäste kiropraktor måste ha gjort något bra åt den i alla fall.
Vad som däremot gör vansinnigt ont är den där ilningen ner mot skinkan från bäckenbenet. Jag haltar som en gammal get och går sämre nu än jag gjorde när jag var gravid med 18 kg extra att släpa på. Och det kan vi inte göra något åt, eftersom det antagligen beror på foglossningarna. Jag känner folk som inte blivit av med sina foglossningar alls, så jag hoppas hoppas hoppas att de går över snart. Men jag kände inatt till min stora besvikelse att det börjar göra mer ont i blygdbenet fram igen också - det var ju där jag hade som mest ont under graviditeten.
Jag tror jag ska dra ner till bara en Alvedon var sjätte timme idag, från en Alvedon och en Ibuprofen, för jag har ju inte vidare ont efter operationen. Har för mig att det var i tio dagar som jag tog smärtlindring efter Alfred också, så det verkar ju rimligt.
Magen däremot krymper så fint. Den är lite stor och degig, men redan ganska mycket mindre än när vi kom hem. Jag kan visa ett kort på söndag, vi har tagit kort på magen på söndagar genom hela graviditeten och det är lika bra att fortsätta med veckobilderna för att se kontinuiteten. Och brösten har blivit enorma och rätt piffiga faktiskt ;), och verkar nu hyfsat ha stabiliserat sig med tillgång efter efterfrågan; de har inte stockat sig så mycket de senaste dagarna. Eller jo, lite igår när de sov länge och Christopher hann ge båda barnen ersättning medan jag la Alfred och sen ville de fortsätta sova och inte äta.
Båda flickorna har börjat vilja - började jag skriva, men sanningen är väl kanske mer att de inte motsätter sig - hålla mig i handen när jag ammar dem, och det är så mysigt. Fast jo, lite fri vilja är det kanske ändå, för ibland lägger de själva en hand på mig när de äter. Jag minns det från Alfred: en liten barnhand var som helst på min hud är den mest fantastiska känsla! Det är så mysigt så det är inte klokt.