Båda tvillingarna sover fortfarande mest och är inte vakna långa stunder, men jag tycker ändå att de har börjat bli lite mer medvetna redan. Härom morgonen låg jag och höll Lilly i handen och började smeka henne längst ner på handen (är inte så insatt i händernas anatomi att jag vet vad det området heter, men nedanför handflatan alltså), och då blev hon alldeles lugn och började le (med slutna ögon). Jag provade med Flora också lite senare, fast hon brydde sig inte nämnvärt, men däremot reagerade hon positivt när jag pussade henne på händerna och kinderna. Och nu viker de inte undan med blicken direkt när jag tittar på dem längre heller - det gjorde de i början: jag kunde se i ögonvrån att de tittade på mig när de ammade, men så fort jag tittade tillbaka tittade de bort eller blundade.
Jag har gått tillbaka och läst lite på vår familjeblogg för Alfred och såg att från honom kom det första vakna och medvetna leendet när han var drygt fyra veckor. Jag tycker det är så coolt att det kan komma så tidigt! Eller ja, tidigt och tidigt, vid fyra veckor kan väl de flesta djurungar redan jaga, men med tanke på hur allmänt hopplösa människobarn faktiskt är, då...
I eftermiddag ska vi förresten till BVC och väga igen, och jag hoppas att de har kommit förbi sina födelsevikter nu, det vore skönt att veta att de går upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar