Rosendals trädgårdar

I morse sa Flora "mamma", två gånger! Och sen aldrig mer under resten av dagen... Men ändå!

Vi hade bestämt oss för att åka till Rosendals trädgårdar idag och äta lunch och lukta på blommor (för två år sen var vi där 1 maj, och då hade de mängder av hyacinter, som vi älskar doften av), trots att det skulle vara mulen hela dagen enligt SMHI - vi tänkte att det kanske kunde vara lite mindre folk där då. Jag tog på mig klänningen jag sydde klart härom dagen för att matcha blommorna. ;)

Jag började med att gå med tjejerna i vagnen, och tänkte gå en timme och sen ta tunnelbana och spårvagn resten av vägen, och så skulle Christopher och Alfred komma med bilen lagom tills jag kom fram, men när jag gått en halvtimme började det regna (det hade SMHI sagt att det inte skulle göra), och eftersom jag inte hade regnkläder hoppade jag på t-banan och åkte hem igen istället, och så åkte vi tillsammans.

Sen var Djurgårdsbron avstängd, och väghinder på diverse andra vägar när vi väl tagit oss ut till Djurgården en annan väg, så vi fick gå i tio minuter i regn och 10 sabla plusgrader (maj?!), och alla var svinhungriga, men till slut kom vi fram, och det var mycket riktigt väldigt rimlig folkmängd där.

Vi köpte svingod (och svindyr) polenta med jordärtskockor, som barnen smakade på men var lätt tveksamma till, och sen skulle vi köpa fika. Vi visste att det är dyrt där, men alltså... 25 spänn för en vanlig småkaka?! Helt sjukt.

Flora försökte bjuda Lilly på sin kakbit, men Lilly hade fått nog, tydligen.
Inget av barnen satt i sin stol särskilt länge, utan sprang runt och lekte, och det var blött och geggigt på grusgolvet, och givetvis ramlade de så deras fina kläder blev blöta och smutsiga, och det blev gråt och tandagnisslan. Men vi hade med extrabyxor till tjejerna, så det klarade sig hyfsat ändå, men oj vad folk vände på sig när Flora drog i med stora sirentjutet...

Sen gick vi ut och tittade på och luktade på och sprang bland blommorna.

Flora i floran.

På löptur åt varsitt håll.

När vi höll på att frysa arslena av oss försökte Lilly smita, men Alfred stoppade henne.
Sen åkte vi hem och bakade en egen kladdkaka, eftersom Alfred inte fick äta upp hela Christophers. Men våra lustiga ungar alltså: tjejerna åt bara ett par pyttebitar, och sen ville de inte ha mer. Ibland är de värsta sockermonstren, och ibland äter de knappt sötsaker alls.
Och nu är klockan kvart över tio och vi vuxna har genomgått maratonläggningar i varsitt rum och får äntligen smaka på kladdkakan och titta lite på tv. God natt!