Kosläpp the Reis-Hansby way

SMHI har inte många rätt nu för tiden alltså. Igår kväll sa de ju att det skulle vara 7 grader och regn idag, men i morse hade de ändrat prognosen till att det skulle regna till 10-tiden och sen bara vara grått och mulet, och i Huddinge, dit vi skulle på kosläpp, skulle det inte regna alls, utan bara vara mulet. Så runt 10, när det fortfarande regnade här, bestämde vi oss för att vi skulle åka, för vädret skulle ju inte vara så illa. Vi kom iväg vid 11, som var just då korna skulle släppas ut - men det var faktiskt medvetet, för vi tyckte vi hittat ett vinnande koncept förra året när vi kom lagom tills de 10 000 människor som får skriva upp sig på kosläppet på Stegsholms gård börjat åka hem.

Och det där icke-existerande regnet fortsatte ösa ner hela vägen och visade inga som helst tecken på att lätta. Men precis som förra året var det en lång karavan av bilar på väg därifrån när vi kom, så vi kunde åtminstone parkera supernära gården. 

Lilly i regnställ på väg från bilen.

Och resten av familjen. Vi kom rakt på bullar och mjölk-utdelningen på den vägen vi kom, och de höll just på att packa ihop, men hade huuuur mycket som helst kvar, eftersom vädret gjort att det var mycket mindre folk i år än förra året. Så först tryckte vi i oss flera bullar var, och så fick vi tre små flak med tredeciliters mjölktetror (18 totalt), och sen gick vi vidare till det andra bullutdelningsstället jag mindes från förra året. Där stod det ett släp med mängder av backar med bullar, och folk stod och plockade i bullar i påsar för att ta hem, så jag stoppade i tio extra bullar åt oss i en påse. Det är bara lustigt hur åpna folk blir när saker är gratis - folk fyllde ICA-kassar med bullar! Vad ska de med så många bullar till..? Fast har man plats i frysen, så visst.

Sen var det dags för kossor! Vi såg en med jättestora horn (trodde inte att kvigorna hade så stora horn?) som muckade med en annan stackars kossa och stångade iväg henne - det var väl för mycket utsläppsadrenalin eller nåt. Men de flesta var lugna och snälla.

Vi gick vidare till den öppna byggnaden med tak där kalvar och en del andra kossor står, där Alfred matade kor med hö förra året.

Och Alfred vågade sig på att mata igen, och även Lilly sträckte fram några små strån. Flora däremot satt stadigt i min eller Christophers famn hela tiden.

Stor kossa, liten Alfred.

Och okej då, vi snikade faktiskt åt oss några bullar till innan vi åkte hem. :) Gratis är godast!