Läkarbonanza

Idag är det Alfreds gudfar och min bästis Emils födelsedag, och min plan var att filma en liten hälsning från Alfred och lägga upp på Facebook, men Alfred ville inte ("Jag är så blyg."). Han ställde dock upp på att bli fotad med sin mikrofon och förstärkare åtminstone. Söta unge.

Och Flora och Lilly tog på sig solglajjer i morse och satte sig på balkongen och chillade lite.

Sen passade vi på att sova inne på förmiddagen. Eller de sov i alla fall gott tätt pressade mot mig, som inte låg riktigt lika bekvämt. Men mysigt ändå.
Efter förskolehämtningen gick jag till en ögonläkare - jag har inte haft problem med mitt vänstra öga på ett tag (det som blev så rött i höstas), men ibland har jag som en suddig fläck framför ögat när jag läser på datorn, så jag tyckte det var lika bra att boka en tid när jag nu visste att det finns en ögonläkare med kort väntetid i Fruängen, innan flytten. Han sa att jag har torra ögon och att jag bör ha glasögon när jag tittar på tv, läser och kör bil eftersom jag har ett litet brytningsfel, så jag får ta och börja använda mina terminalglasögon som jag hade när jag jobbade hemma nu också (men orkar inte ta fram dem nu...) - jag kan inte ha dem när jag kör bil dock, för de har en lätt förstorande effekt, så jag blir yr om jag går omkring med dem. Kanske får skaffa ett par till då. Och så tyckte han att jag ska droppa ögonen med de dyra dropparna jag köpte när ögat var rött tre gånger om dagen, jämt - det skulle ruinera mig, så jag tror inte jag kommer göra det fullt så ofta. En gång om dagen kanske.
Sen har jag en ny konstig krämpa: jag har haft ont i nedre delen av magen i ett par dagar, och idag ringde jag MVC för att fråga om det kunde ha med spiralen att göra. Hon sa att jag bör ringa en gynekolog så jag kan få ett ultraljud för att se om det är en cysta eller om spiralen sitter snett, och minsann fanns det en gynekolog i Fruängen också! Som hade tid imorgon! Och det känns bra, för det är rätt obehagligt, både för att det gör ont och för att jag inte gillar att inte veta vad det är för fel på mig. Mamma undrade om jag inte tror att det finns läkare i Landskrona, men det känns lika bra att kolla upp allt nu när jag nu vet var läkarna finns och få det gjort innan flytten.
Trummandet i örat blir bara värre dock, men nu vet jag ju att det är en muskel som påverkas av stress, så jag får väl hoppas att det blir bättre av sommarlov i stugan om en dryg vecka.
Idag har Flora förresten äntligen börjat vela härma ord, vilket hon blåvägrat innan. Hon skrek som en siren när hon inte kom upp på sin matstol, och jag sa "Säg hjälp istället", och då sa hon direkt "Äp". Och Lilly ropade på Alfred när vi kom till förskolan, och kom närmast hittills när hon sa typ "Dä Afeded", och Christopher hörde henne säga "Flota" ikväll när hon hörde Flora gråta! Mycket roligt det här. Sen att de varit svingriniga under eftermiddagen och alla tre barnen bara bråkat med varann hela tiden var inte lika roligt. Funderade lite på att skära av mig öronen, men landade i att det nog vore ganska dumt.