Upptäcktsfärd i Landskrona

Jag har ju glömt att berätta hur det gått med sovandet! Vi fick ju sängen vi beställt till barnen första kvällen i huset; två 90-sängar (resårbottnar) med en 180-madrass, utan ben, och vi provade att lägga tjejerna där, och Alfred i vårt rum för senare inlyftning. Och det gick så bra! Jag minns inte exakt vad klockan var när första tjejen vaknade, men jag är rätt säker på att det var efter 6, och nästa kom in vid 7, och sen sov alla till 9! Och ungefär samma andra natten. Det verkar ju vara en hit det här (ta i trä).
Idag gav vi oss ut på upptäcktsfärd i stan. Men innan dess lekte barnen förstås, och bråkade om leksaker. När Lilly inte fick ta dockvagnen från Flora satte hon sig i den istället (att den höll!), men Flora ville tyvärr inte köra henne så långt... Vi måste nog köpa en till.

Sen gick vi ut, och vi mötte vår ena granne precis utanför dörren; en trevlig kvinna, som berättade att hon har tre barn som är 12, 7 och 5. Vi ser deras trädgård från vår balkong, och den är jättefin och de har en liten pool, så Alfred kommer nog bli glad om den femåriga tjejen vill bli kompis med honom. Och så har de en stor hund som brukar ligga på baksidan, som tjejerna vill titta på hela tiden.

Först gick vi in mot centrum, som ligger ett par hundra meter från vårt hus, och kollade in var butikerna ligger, sen hittade vi en lekpark som Alfred gillade (tjejerna hade somnat i vagnen, som planerat) och sen gick vi norrut mot en loppis/antikvitetsaffär som Emil tipsat om: Larssons Lager.

På vägen fick Alfred välja blommor till en bukett till mig på mors dag. :) Han var lite blyg som vanligt, så pappa fick hjälpa till att välja, och den blev fin!
På Larssons Lager hittade vi inget av intresse (eller jo, Christopher gillade en sån där stor butiksbänk med en massa små lådor, men jag tyckte den var för risig och dyr), så vi krånglade ut våra barn, som alla ville sitta i Alfreds paraplyvagn och de som inte fick plats skrek, och gick vidare mot Karlslunds lek- och djurpark.

Fin skog runtom parken.

Där såg vi gäss, getter, grisar, får och änder. Den här grisen verkade väldigt sällskapssjuk och följde efter oss en bit på vägen.

En söt get, som Alfred sa var en av bockarna Bruse (de har haft bockarna Bruse-tema på förskolan ända sen i höstas, och barnen verkar aldrig tröttna!).
Det hände förresten en konstig grej med Flora på vägen: hon satt i Alfreds vagn, och så märkte jag att hon satt väldigt framåtlutad, så jag gick runt vagnen och försökte få henne att räta på sig, men hon reagerade knappt, och stirrade bara rakt ut. En liknande sak hände härom dagen också, och nu började jag bli orolig. Jag vet inte om hon bara inte ville räta på sig, eller om hon liksom hade nån typ av anfall - jag minns att en tjej på särskolan där jag jobbade för drygt tio år sen hade epilepsianfall där hon bara blev helt stilla och stirrade ut i luften. Tänk om det är nåt fel på Flora? Vi får hålla ögonen på henne för att se om det händer igen, och i så fall måste vi kolla upp henne.
När vi skulle hem för att klockan började bli mycket, och Lilly inte ätit nånting alls av lunchen vi köpte i en grillkiosk på vägen till parken så vi ville hem och ge barnen mellanmål, fick Lilly ett totalt vredesutbrott. Hon vägrade sitta i någon av vagnarna och hon ville ingenting - jag fick efter en liten stund åtminstone lyfta upp henne och försökte ge henne bröstet, för jag tänkte att hon kanske var hungrig, men nej, hon drog ner min tröja igen och fortsatte skrika. Till slut lugnade hon sig i min famn, men problemet var ju att jag inte orkar bära henne hur länge som helst, plus att Flora blev ledsen och också ville upp, så det var ett sabla skrikande. När vi var nästan hemma fick båda tjejerna komma ner på en grusgång och plocka lite stenar, men sen vägrade Lilly förstås följa med, så det slutade med att Christopher fick ta henne gallskrikandes under armen och kånka hem ungen.
Jag fick i dem mellanmål, efter att Lilly först vägrat - ibland säger hon bara nej på ren reflex, men när jag då tar undan det så vill hon förstås ha, och efter det var hon glad en stund.
Jag fixade i ordning lite i köket (jag hade missat ett litet skåp där jag nu kunde stuva undan lite mer grejer) och Christopher var på tredje våningen och försökte packa upp lite kläder i sällskap av barnen (så det gick ju inte så fort), sen packade jag upp tjejernas alla kläder, och sen var det dags för middag.
Christopher lagade mat, och när det var klart var Lilly superpeppad och sa "Ma! Ma!" och började klättra upp på sin stol, men så stod den lite för nära bordet, hon försökte flytta den och vaxduken under trasslade sig, så hon slätade ut den (så duktig!), men så var det nåt som blev fel igen, och när jag kom och skulle hjälpa henne för att hon skrek så gick allt helt åt skogen. Jag fick inte lyfta upp henne, jag fick inte hjälpa henne flytta stolen, jag fick inte sätta henne i knät, allt var bara fel. Christopher försökte också, och det slutade med att han fick sitta i soffan med henne liggandes i knät i en kvart tills hon lugnade sig. När hon till slut reste sig och gick mot bordet och jag sa "Hej Lilly!" började hon skrika igen och vände tillbaka... Lite senare kom hon igen och satte sig på Alfreds stol (han hade ju hunnit äta upp för länge sen) men jag fick inte ge henne hennes tallrik, då puttade hon undan den, och när hon tyckte den stod fel ändå välte hon ner den på golvet. Jag tog upp den, hon puttade undan, hon kastade köttbulle och potatisbit på golvet, jag tog upp, hon kastade ner igen osv osv. Till slut började hon äta, men råkade välta ett vattenglas, och vis av allt bråk torkade jag upp det utan att ens titta på henne, och då kunde hon fortsätta äta. Så grejen är väl att hon absolut måste göra allt själv, och det måste vara exakt på hennes sätt, annars går allt åt skogen. Det kommer bli kul ett tag framöver, gissar jag...
När hon skulle lägga sig var det förstås en massa skrik igen, hon hann bland annat kissa på mattan innan vi fick på henne en blöja, och sen var jag och hon i badrummet och hon gnällde liksom på ren rutin vid det laget, och när hon såg sig själv i spegeln började jag härma henne (bra moderskap va?), och då tystnade hon faktiskt! Det var lite som att hon själv såg hur fåniga vi såg ut när vi gnällde, så efter det lugnade hon sig lite. Sen blev Flora ledsen och ville inte släppa mig, så jag lade dem ikväll och Christopher lade Alfred och alla tre somnade på några minuter. Så nu äntligen lite lugn och ro i soffan.

Och titta här! Lite låtsasordning i vardagsrummet! Vi ska inte packa upp så mycket här än, eftersom vi ska ta bort valvet mellan matdelen och vardagsrummet, så Christopher ställde ihop lådorna i ett hörn istället för att ha dem utspridda som vi hade igår, och så ställde han upp lite tavlor på hyllan (den kitschiga med båten har hans morfar målat, men jag tror inte att jag kommer låta den vara så värst synlig ändå, sorry) så nu ser det ju lite mysigt ut. Soffbord behöver vi ett nytt, men vi testar att ha lite småbord så länge för att känna av vad vi vill ha.
Och imorgon kommer hantverkaren för att börja fixa - först ska han ta upp ett hål i hallväggen till arbetsrummet, och sätta upp ett skåp och inbyggd micro i köket, och så ska jag och barnen åka upp till stugan om ett par dagar när det blir för mycket byggkaos här.
Jag måste förresten hitta typ ett par platåtofflor, för våra köksbänkar är tydligen 94 cm höga istället för 90, som är normal arbetshöjd (säger Christopher som läst på), och jag känner redan att jag står med axlarna uppe vid öronen när jag håller på i köket och det lär ju börja göra ont. Konstigt att de är för höga, och dumt.

IKEA och lekrum

Idag åkte vi till IKEA för att köpa en massa smågrejer, men det känns som att vi inte fick tag i nånting av det vi behövde.

Barnen hade åtminstone roligt och fick stanna och leka där de ville och fick springa runt utan att behöva sitta i vagnen.

Och Flora hade roligt i det lilla, med sin nya favoritgrej: att trycka in sig mellan mina ben, titta upp och säga "heeeeeej!"

Efter två timmar på IKEA och ett snabbt varv ensam på Hornbach där jag inte riktigt fick några klara besked om hur jag skulle få upp taklampor i de små sladdstumpar som hänger i taket (jag kan koppla in "sockerbitar" och kontakter och sånt, men normalt sett är det ju alltid en kontakt i taket och lampan som saknar kontakt - här har vi det tvärtom, och båda de två jag pratade med verkade kunna mindre om el än jag...) var det skönt att köra hemåt och titta på rapsfälten.

Mamma mötte upp oss vid huset igen för att vi skulle kunna få något gjort, och hon och barnen lekte både i trädgården och inne medan jag packade upp allt till lekrummet (och Lilly ville inte alls vara med mig, bara med mormor). Så här fint blev det! Sånt som ska hänga på väggarna har jag inte hunnit med än, och så behöver vi ett litet bord och stolar, men leksakerna är åtminstone framme och tältet är uppe.

Så länge man inte tittar på den galna fondväggen till vänster (som ska BORT) är det åtminstone fint.
(Alltså, bilderna på skådisarna i sig är väl fina, men den är så stökig, och dessutom är det en strukturtapet. Helt galen.)
Och vi har invigt spisen (induktion, tack och lov), ugnen (tyvärr inte varmluft, och den har bara en plåt, så jag måste tydligen beställa fler från tillverkaren, lagom smidigt) och diskmaskinen (den funkade, men var svår att packa ordentligt, jag som brukade vara tetrismästare på vår gamla diskmaskin) - det mesta i köket var faktiskt oanvänt efter att förra ägaren renoverat, så det är ju lyxigt.
Nu har barnen somnat svinsent igen, och jag orkar inte riktigt mer ikväll, så nu blir det ett avsnitt av The Good Wife och resterna av mammas rabarberpaj.

Nu är vi här!

Jag berättade nog aldrig att vi bokat hotell i Jönköping för att bara behöva köra halvvägs igår?

Hur som helst, vi fick ett fint rum, och personalen hjälpte oss med att förvara våra fem kylväskor med grejer från kylskåpet över natten.

På väg att checka ut för att åka till Landskrona!

En suddig bild på rapsfält från bilen. Skåne alltså, det är inte så tokigt.
Nu är vi framme och inlastade i huset! Och all ledsamhet och oro från igår rann av mig när vi kom fram, för vårt hus är så fint!! När vi körde fram tyckte jag först att det såg mycket mindre ut än jag mindes det, men det ska nog räcka (och bli över). ;) Mamma var redan här, eftersom hon fick nycklarna härom dagen, och barnen blev så glada att se henne. Vi hann inte mer än gå ett varv i huset innan flyttbilen kom - de hade planerat att vara framme vid 15, men kom redan tio i två; mycket effektiva killar det där! Så de fick börja lasta in (en av dem suckade och stånkade en del över att tunga saker skulle upp till tredje våningen, men de andra två var glada hela tiden) och mamma lekte med barnen i trädgården (de älskade den från första stund - tyvärr ramlade Flora och bet sig så hårt i läppen att hon fick ett jack som blödde när de var ute och lekte...) och efter en stund gick jag och Alfred och köpte pizza åt oss till lunch. Supergoda pizzor från bara två kvarter bort - me like.

Barnen fick varsin kudde/gosedjur från Monki i sitt nya lekrum.

Stolsamlingen.

Den helt vedervärdiga Spiderman-fondtapeten i barnens sovrum som ska BORT. Snarast! Men vi har lovat att Alfred ska få behålla en bit som en liten tavla, och han valde den här biten så jag fotade den (Spiderman är nåt som barnen pratar om på förskolan, och några har Spidermandräkter, fast jag tvivlar starkt på att någon ens vet vem han egentligen är).

Mormor underhöll barnen nästan hela tiden så jag kunde packa upp i köket och Christopher kunde montera ihop nya soffan, vår nya säng och barnens nya säng (som kom med leverans från IKEA vid åttatiden, långt efter att flyttkarlarna var klara redan halv fem) och sätta upp tv:n (som vi inte får in några kanaler på än eftersom vi inte har något abonnemang här än, men vi har en dvd och filmer till Alfred). Det ringde på dörren nånstans runt halv fem-fem, och jag trodde det var IKEA-leveransen, men när Christopher öppnade dörren hörde jag en röst jag kände igen: det var min gamla högstadiebästis Carina som jobbar här som kom förbi med en blomma redan första dagen! :) Supertrevligt, och det känns bra att vi känner någon här redan!

Vi fick inte barnen i säng förrän närmare klockan tio (tjejerna sov en timme på eftermiddagen för att mamma gick ut med dem i vagnen, men hur Alfred höll sig pigg så länge vet jag inte riktigt - ren upphetsning över nya huset, gissar jag). Barnen har fått två 90 cm-resårbottnar med en 180 cm-bäddmadrass på att sova på tillsammans, men eftersom Alfred tar längre tid på sig att somna lade jag honom i vårt sovrum för att lyftas in senare. Här ligger han och leker charader från ett spel han fick från sin farmor i inflyttningspresent.

Matbordet är på plats!

Och nya soffan! Valvet i förgrunden ska bort. Förstår mig inte på valv.

Trappan upp till tredje våningen är superbrant, så eftersom vi inte har någon grind än satte vi en byrå i vägen ifall barnen skulle vakna i natt och virra iväg åt fel håll.

Köket behöver fler skåp över diskbänken för att vi ska få plats, och större kyl och frys, men annars är det rätt så bra, och jag hann packa upp åtta lådor (av 21 bara från köket hemma i Västertorp), så vi har det mesta vi behöver för de närmsta dagarna. Jag vet inte riktigt hur mycket annat vi ska packa upp än, förutom kläder, eftersom vi ska göra om en del här innan vi bor in oss, vi får planera mer imorgon.
Nu sitter vi i soffan en liten stund innan vi ska lägga oss, och det känns lite som att sitta i ett akvarium, för alla elementen behöver luftas och skvalar som bara den. Jag upptäckte också att inflygningen till Malmö Airport går rakt över oss och låter en del, men det bör ändå vara lugnare här än bredvid E4:an i Stockholm, hoppas jag.
Nu orkar jag inte tänka mer. Mer bilder kommer imorgon! :)

(Jag ber om ursäkt för skrivfelen i det förra inlägget - att skriva ett långt inlägg i mobilen kräver ett visst tålamod, och som bekant är jag inte utrustad med det allra bästa av tålamod...)

Flyttdagen!

Dagen idag har bjudit på slutpackning och frystömning som innebar att jag och Christopher åt en halv limpa vörtbröd (brutet i bitar för alla knivar var nedpackade) och lite yoghurt med frusna skogshallon till lunch - eller, jag vet inte varför jag inledde så konstigt, för den här dagen, flyttdagen, har bjudit på så oerhört mycket att jag blir helt matt bara av att tänka tillbaka på den. Jag börjar om, och då vid middagen igår kväll, då jag kom på att jag inte på riktigt pratat med Flora och Lilly om flytten. Visst, de är små, men de förstår ju jättemycket, och även om de inte förstår något så abstrakt som en flytt till en annan stad (Alfred är superpeppad, även om jag inte tror att han heller riktigt greppar hela innebörden av det) ville jag ändå berätta för dem i detalj vad vi höll på med. Och de var så söta! Båda tittade uppmärksamt på mig hela tiden när jag pratade, och Flora nickade flera gånger som att hon förstod precis allt vad jag sa.

Idag har de varit oroliga, men Flora som brukar vara känsligast har tagit det bättre än Lilly och lugnat sig när jag förklarat att de snälla flyttkarlarna bar alla våra saker åt oss, medan Lilly har gått runt och ylat och varit stissig. 

Mitt i allt packkaos hade jag ju också tagit på mig helt själv att baka två sorters småkakor (kolakakor och rutkakor), göra chokladbollar och koka jordgubbskola till Alfreds förskolefröknar i avskedspresent. Alla godsaker hade jag gjort färdigt och ställt i frysen, men nu skulle de upp på fyravåningskakfat till de fyra fröknarna på Alfreds avdelning, ner i skålar på fot till de två på småbarnsavdelningen där han gick förut och bara kolor ner i små cellofanpåsar till de två på storbarnsavdelningen där han inte hinner börja. Efter mycket pillande och väjande för små sugna barnhänder fick jag till slut till det såhär tjusigt. 

Sen kom de tre flyttkarlarna från firman vi anlitat faktiskt lite för tidigt så jag hann inte iväg till förskolan i förväg som jag tänkt, utan vi tog istället bilen och inte vagnen dit till sommaravslutningen (känns så konstigt eftersom det fortfarande sällan är över 15 grader ute - sommarlov då? Nåt är ju fel.) klockan 15 för att få med alla de stora faten och både föräldrar och tvillingar. Flyttkarlarna fick vi lämna åt sitt öde en stund och hoppas på att de skulle få med sig allt de skulle och lämna kvar rätt saker som vi pekat ut (de nya ägarna får ta över soffan, soffbordet och några hyllor, och en del grejer skulle vi själva ta i bilen).

Sommaravslutningen var solig och fin, och Alfreds kompis Isadora och hennes mamma gav Alfred ett rött armband med ett A på, och ett likadant ned ett I på till henne (så gulligt!!) och bjöd både Alfred och tjejerna på jordgubbar och blåbär (Flora och Lilly klängde på Isadora tills de ätit upp nästan varenda jordgubbe, och hennes pappa gav dem fler när Isadora tyckte de var lite för giriga), barnen sjöng fint och fröknarna blev glada för presenterna. 

Men vi var där lite längre än vi tänkt, och precis när vi kom hem höll de just på att stänga lastbilen! Vi fick snabba oss upp för att gå en tur runt i lägenheten och förråden, och allt såg bra ut. Det tog dem bara tre timmar, fast flyttfirmans ägare varnat mig för att ibland kan det ta 6-7 timmar att packa ur en bostad. Jag inbillar mig att det är delvis min förtjänst, för jag har verkligen packat like a champ den här gången: jag har varit rena IRL-Tetrismästaren och fått ner allt i lådor och inte lämnat någonting dåligt packat i IKEA-kassar och sånt - Christopher har förstås också packat, men jag har faktiskt gjort det mesta. (Och vi använde alla lådor utom en, tur att vi fick 50 och inte 40 som vi tänkt!) Jag har också gjort ett exceldokument där vi skrivit in varenda pinal så vi kan hitta rätt låda för exakt allt när vi börjar leta efter saker när vi ska packa upp - jag är less på flyttar där man inte hittar något när man kommit fram (att bara skriva "kök" på en låda hjälper ju inte när man letar efter potatisstickan). 

Vi tog ut de sista bullarna, kakorna och glassarna ur frysen och fikade medan jag plockade ihop de sista miljarderna småsaker vi hade på köksbänkarna och Christopher tog ner tavelkrokar, sen packade han bilen medan jag höll på att få öronsprång när barnen sprang runt och lekte och skrek i falsett för att det ekade så roligt i den tomma lägenheten. 

Jag hade haft så fullt upp hela dagen att jag inte hann känna efter (eller ja, de senaste veckorna - Topher har varit sentimental och instagrammat bilder av "sista gången i Stockholm" ditten och datten, medan jag bara varit med barnen, packat och haft huvudet fullt av planering av småsaker) - när jag kramade förskolefröken Suzanne hej då tänkte jag liksom rationellt "det här är visst lite sorgligt" men först när barnen klivit ut genom dörren och jag stod i hallen kom tårarna, plötsligt. Jag och Christopher tittade på varann, konstaterade att nu är det på riktigt, jag sa att vi ju gjorde tjejerna i den där lägenheten, sen kramades vi och snyftade lite, sen var det bara att springa efter barnen nerför trappan. 

Jag får trösta mig med att jag åtminstone utnyttjat lägenheten till fullo; jag blev arbetslös och gravid bara några månader efter vi flyttat dit, så jag har spenderat nästan all min tid där sedan dess (förutom somrarna när jag varit i stugan).

Vi lämnade lite frysta grönsaker och de sista nycklarna till vår kära granne Stefan vars dotter Nora Alfred brukar leka med, sen tog vi bilen till pizzerian ett par hundra meter bort där vi brukar köpa hem från, men idag åt vi där för första gången. 

Supergod pizza på surdegsbotten med ett berg av ruccola på och en liten efterrättspizza bredvid. Kommer sakna det stället.

Efter maten rullade vi ut ur Västertorp ut på E4:an söderut till tonerna av Timo Räisänens "Michael". Det var jag som valt den efter att ha haft den som avskedslåt när jag flyttade från Telefonplan till Malmö för 7,5 år sedan, för texten passar så bra:

"Everything good must come to an end

Oh, it shall come to an end

- - -

It still feels like I'm running, running"

Så för andra gången lämnade jag nu Hägersten för Skåne, och i bilen kom det över mig att nu är det på riktigt, och jag började gråta. Det var små fåniga detaljer som öppnade luckorna, som "jag kommer inte gå till Hemköp i Västertorps centrum igen" och "jag får inte se körsbärsträden utanför skolan blomma nästa vår".

Jag tog en bild på t-banestationen och lade ut den på Instagram och skrev om att vi åker, Timo-citatet och "Den här gången har jag dock med mig tre underbara barn och världens bästa Christopher, men det hindrar inte att det hugger i hjärtat och tårarna rinner ändå. Men det kommer bli bra. Eller hur?"

Det känns faktiskt sjukt läskigt nu (och overkligt, fortfarande), men jag har fått en del fin pepp på Instagram redan. För det kommer väl bli bra, eller..?

Imorgon smäller det!

Jag hinner inte riktigt skriva idag, för vi måste packa ihop det sista inför flytten imorgon - IMORGON! Imorgon flyttar vi till Landskrona! Det är så konstigt att jag inte riktigt kan förstå det själv.
Eller det sista och sista, vi har som tur var på oss till 13.30 imorgon innan flyttfirman kommer så vi kan plocka ihop sängkläder, montera isär säng, packa ner tv:n (som Alfred vill titta på på morgonen) och ta de sista grejerna i köket i hyfsad lugn och ro, men allting annat vill vi ha klart ikväll.
Bara en snabb uppdatering om läkarbonanzan: Alfred var hos öronläkaren idag igen, och idag funkade hörseltestapparaten, och han hör bra igen, tack och lov. Det är lite vätska kvar i vänster öra, men det var bättre än när vi var där för bara några dagar sen, så det var ju skönt.

Och på eftermiddagen var jag hos gynekologen, en lite äldre herre med ett kontor med djupa skinnfåtöljer, där jag fick veta efter att ha berättat att jag ammar och har hormonspiral att jag antagligen visst fått tillbaka mensen men att jag slipper blöda tack vare hormonspiralen. Hurra! När jag fick min första mens sa jag direkt att jag skulle vara gravid hela livet bara för att slippa eländet - tänk om jag vetat då att det var såhär enkelt istället! ;) Men hade jag fått tillbaka mensen innan jag satte in den hade jag antagligen blött i början men sedan mindre och mindre, men eftersom jag satte in den innan så sa han att jag antagligen inte behöver blöda alls. Sen fick jag såklart lägga mig i en gynstol, och så klämde han på magen och gjorde sen ett vaginalt ultraljud (vad tråkigt det var med ultraljud utan att få se bebisar!) och hittade vätska bakom livmodern, som mest troligt kom från en gulkroppscysta som spruckit. Och det var ju bra att den spruckit, det är "behandlingen", sa han, så det kommer bli bra om några dagar - nu trycker vätskan mot ändtarmen och då gör det ont. Och det här kommer antagligen hända igen, för det gör det ofta med hormonspiraler (sånt som det inte stod nåt om i häftet jag fick när jag köpte den på apoteket), men jag bör inte behöva råka ut för det varje månad direkt.
Så, nu måste jag packa!

Läkarbonanza

Idag är det Alfreds gudfar och min bästis Emils födelsedag, och min plan var att filma en liten hälsning från Alfred och lägga upp på Facebook, men Alfred ville inte ("Jag är så blyg."). Han ställde dock upp på att bli fotad med sin mikrofon och förstärkare åtminstone. Söta unge.

Och Flora och Lilly tog på sig solglajjer i morse och satte sig på balkongen och chillade lite.

Sen passade vi på att sova inne på förmiddagen. Eller de sov i alla fall gott tätt pressade mot mig, som inte låg riktigt lika bekvämt. Men mysigt ändå.
Efter förskolehämtningen gick jag till en ögonläkare - jag har inte haft problem med mitt vänstra öga på ett tag (det som blev så rött i höstas), men ibland har jag som en suddig fläck framför ögat när jag läser på datorn, så jag tyckte det var lika bra att boka en tid när jag nu visste att det finns en ögonläkare med kort väntetid i Fruängen, innan flytten. Han sa att jag har torra ögon och att jag bör ha glasögon när jag tittar på tv, läser och kör bil eftersom jag har ett litet brytningsfel, så jag får ta och börja använda mina terminalglasögon som jag hade när jag jobbade hemma nu också (men orkar inte ta fram dem nu...) - jag kan inte ha dem när jag kör bil dock, för de har en lätt förstorande effekt, så jag blir yr om jag går omkring med dem. Kanske får skaffa ett par till då. Och så tyckte han att jag ska droppa ögonen med de dyra dropparna jag köpte när ögat var rött tre gånger om dagen, jämt - det skulle ruinera mig, så jag tror inte jag kommer göra det fullt så ofta. En gång om dagen kanske.
Sen har jag en ny konstig krämpa: jag har haft ont i nedre delen av magen i ett par dagar, och idag ringde jag MVC för att fråga om det kunde ha med spiralen att göra. Hon sa att jag bör ringa en gynekolog så jag kan få ett ultraljud för att se om det är en cysta eller om spiralen sitter snett, och minsann fanns det en gynekolog i Fruängen också! Som hade tid imorgon! Och det känns bra, för det är rätt obehagligt, både för att det gör ont och för att jag inte gillar att inte veta vad det är för fel på mig. Mamma undrade om jag inte tror att det finns läkare i Landskrona, men det känns lika bra att kolla upp allt nu när jag nu vet var läkarna finns och få det gjort innan flytten.
Trummandet i örat blir bara värre dock, men nu vet jag ju att det är en muskel som påverkas av stress, så jag får väl hoppas att det blir bättre av sommarlov i stugan om en dryg vecka.
Idag har Flora förresten äntligen börjat vela härma ord, vilket hon blåvägrat innan. Hon skrek som en siren när hon inte kom upp på sin matstol, och jag sa "Säg hjälp istället", och då sa hon direkt "Äp". Och Lilly ropade på Alfred när vi kom till förskolan, och kom närmast hittills när hon sa typ "Dä Afeded", och Christopher hörde henne säga "Flota" ikväll när hon hörde Flora gråta! Mycket roligt det här. Sen att de varit svingriniga under eftermiddagen och alla tre barnen bara bråkat med varann hela tiden var inte lika roligt. Funderade lite på att skära av mig öronen, men landade i att det nog vore ganska dumt.

Naturen alltså

Idag har jag använt naturen som snackspåse. När jag var ute och gick idag åt jag gökärt,

granskott och

almfrön (som jag lärde mig av en annan tvillingmamma på Instagram idag att det heter - i min värld har de alltid bara hetat "ätblad"). Grymt gott alltihop!

Och på vägen hem från förskolan tittade jag närmare på en "blåsros", som Alfred kallar utblommade maskrosor, och fascinerats över hur fantastisk naturen är.

Och idag kom äntligen den lilla förstärkaren jag beställde (och som jag först fick bara en sladd istället för, eftersom de packat fel på lagret), och den funkar, och Alfred sjöng och hade jätteroligt!
Annars här hemma så packas det (jag), pratas (Lilly), springs (Flora), skrattas (alla), bråkas (barnen sinsemellan), och så hade vi besök av gudmor Nina på middag, läggning av Alfred och tårtefterrätt, och det var förstås lika trevligt som vanligt, men nu knackar det helt hysteriskt i mitt öra - kanske värre av flyttstressen - så nu orkar jag inte skriva mer (det knackar bara när jag skriver på datorn)...

Det här med självinsikt...

Jag klickade mig vidare in på en kompis följare på instagram, för hon hade ett roligt användarnamn, och hennes beskrivning började med "Trebarnsmamma som..." och min instinkt var typ "Gode tid, tre barn!" - och så tog det väl en sekund eller så tills jag insåg att det är precis vad jag också är: en trebarnsmamma. Gode tid.

Här är lockarna bak i nacken på den ena av dem (Lilly). :)
Om någon vill kolla in mig på Instagram heter jag popsara där (jag har låst profil bara för att jag vill veta när någon börjar följa mig).
Igår kväll gjorde jag förresten min första nätbeställning till vår nya adress i Landskrona! Jag köpte lite kläder till Alfred från GAP (har inte hittat några bra sandaler till honom någon annanstans), och räknar inte med att det hinner hit innan flytten (för det är ju så snaaaart!), och det kändes både konstigt och roligt att skriva in nya adressen. Imorgon har vi officiellt tillträde och pengar ska överföras och papper ska skrivas på, men det gör min mamma åt oss via fullmakt nere i Landskrona.

Flyttpackning till max

Nu börjar det hända grejer här! Mina svärföräldrar var ute med barnen i fem timmar, så jag och Christopher packade så fingrarna blödde, typ. Saker tar ju alltid så mycket längre tid än man tror, så det tog mig närmare två timmar att bli färdig med bara klädkammaren (som jag redan packat en del i förut), men på det hela taget gick det bra. Det ligger fortfarande saker överallt, men källaren och klädkammaren är åtminstone helt färdiga, och sovrummet är klart bortsett från det vi behöver ha på oss de kommande dagarna och köket och Alfreds rum är halvklara. Svärmor och svärfar erbjöd sig att gå ut med barnen några timmar imorgon också, så då kan vi nog göra klart allt annat som vi kan göra i förväg också. Bra det, för då kan jag ta det lite lugnt ikväll, annars hade jag haft svårt att låta bli att fortsätta plocka, trots att jag kände vid sextiden att jag var helt slut efter dagen.

Och när de kom hem efter att ha lekt på två olika lekplatser, sovit, ätit lunch och glass så var alla superglada - Flora pinnade upp för trappan i superfart och ylade "Pappaaaaa!" och kastade sig i armarna på mig, medan Lilly helst ville sitta i soffan med farmor och läsa bok och Alfred lekte med heliumballongen han fått.

När det var dags att lägga barnen hittade vi Alfred och Flora inne i hyllan, där det blivit plats för att vi packat ner en del leksaker.

Där låg de bra. :)
Lilly kom in sen och kröp också in, men då hade Alfred och Flora redan gått ut, så jag fick aldrig något kort på dem alla tre. Som vanligt.
Nu är det schlager i soffan!

19 månader idag

Nu skrev jag visst en massa saker om tjejernas utveckling igår, så det blev inte så mycket kvar till 19-månadersinlägget, men lite har jag:
Det går bra med nappavvänjningen, förvånande nog. Från att ha haft napp i stort sett hela tiden lärde de sig på en enda dag att nu har de nappar bara i sängen, så ifall de är på väg ut ur sängen på morgonen och jag säger "Ska ni lämna napparna i sängen?" så gör de det direkt. Eller ja, det är inte bara i sängen, men när de ska sova, så de får ha napparna när vi går ut och går för att sova också, men så fort vi kommer in så tar de (oftast Lilly) fram den lilla plastburken som jag brukar förvara napparna med napphållarna i, stoppar i sin egen napp och tar syrrans napp och lägger i den också. Full koll.
Lilly vill absolut klä på sig själv och blir mycket upprörd om jag försöker hjälpa henne för tidigt - Flora vill också gärna försöka men blir inte lika sur om jag hjälper till. Lilly gillar också att hjälpa Flora klä av sig ytterkläderna, hon har liksom ordning på allt och vet hur det ska vara.

Här har de hittat varsin bunke och satt på sig som hattar, men jag kunde inte fota dem om de inte fick titta på sig själva samtidigt, så det fick bli med omvända kameran - vet inte riktigt varför Lilly ser så sur ut, för hon tyckte det var roligt precis innan. Hon spelar väl svårfångad - hon gör det mycket nu; hon säger oftast nej när vi erbjuder henne något, men om vi då tar bort det hon skulle få vill hon absolut ha det. Hon gillar nog inte förändring helt enkelt, hon vill aldrig gå ur vagnen när vi kommer hem längre heller utan vill sitta kvar och spänna på sig bältet igen om jag knäppt upp det. De brukar välja själva i vilken vagndel de vill sitta nu när vi ska ut och gå i City Selecten; ibland vill de sitta uppe och ibland nere.

En annan huvudbonad: en necessär, som jag upptäckte att Lilly gick omkring med i morse, bara sådär.
Idag hände förresten det otroliga: Flora och Lilly satt bredvid varann och spelade ett tittut-spel på min mobil utan att bråka om den! Lilly tryckte på djuren och Flora tittade på, och ingen skrek och försökte ta telefonen från varandra - jag kan inte minnas att det hänt förut. Det finns hopp.

Det här är en jätteful bild, jag vet, men jag tycker den är rolig också: Flora plockade basilika i fönstret härom dagen och ville smaka, och gillade det. Om jag äter nånting när vi inte sitter vid matbordet, brukar hon vilja se vad det är och sträcker ut sin tunga så att jag ska sträcka ut min också, och här ville hon visa mig vad hon själv hade i munnen också.

På tal om matbordet är det strul vid nästan varje måltid, för Lilly ska absolut sitta på Alfreds stol jämt. Han har en TrippTrapp, medan tjejerna har höga pinnstolar från IKEA, och tydligen är Alfreds stol roligast i världen att vara på, så Lilly springer alltid dit så fort det är dags för mat, eller om Alfred går på toa mitt i middagen (vilket han nästan alltid gör) så är hon där som ett skott (Flora ibland också, men inte lika ofta), och så blir det skrik och gråt när han kommer tillbaka och vill ha sin plats. Vi funderar på om Alfred ska få en likadan stol som tjejerna helt enkelt (de är billigare än att köpa två TrippTrapp till...), så kanske det blir lättare, men han gillar ju också sin stol.

Alfred har förresten nu kommit in i den där åldern där han frågar om allt, det är många "Varför då?" nu. Men han har en liten egenhet där han vänder på vissa ord, som till exempel: "Vad ser ut hon så för?" Jag tycker det är lite gulligt. Gulligt är också att han är peppad på flytten nu: vi pratade i morse om hur kort tid det är kvar nu, och jag sa att jag tycker det är lite läskigt samtidigt som det ska bli roligt, men han sa att han bara tycker det är jätteroligt!

Imorgon kommer barnens farmor och farfar hit för att ta hand om dem så att jag och Christopher ska kunna packa ostört i några timmar, jag hoppas det går bra. De träffar ju inte dem jätteofta, och Flora är ju så mammig, så det kommer nog inte bli helt friktionsfritt, men så fort de har kommit iväg ut bör det ju gå bra. Vi har bett dem hålla sig i närheten bara för säkerhets skull. Jag pendlar fortfarande mellan "vi har kommit så långt" och "aaaaah, vi kommer aldrig hinna, vi har grejer överallt!!", så några intensiva timmar imorgon blir nog bra.

Egen utflykt på stan

Idag var jag ute på egna äventyr igen. Gode tid, det här börjar bli en vana! Jag hade bokat en tid hos min käre kiropraktor, en sista gång innan flytten (jag vet inte vad jag ska ta mig till utan honom nästa gång min kropp krånglar till sig, vilket den gör lite då och då), och så passade jag på att planera in en bunt ärenden på stan, och så fick jag dessutom till en lunch med en ex-kollega som jag inte träffar så ofta men som ville ses innan vi flyttar. Christopher var inne på söder och klippte sig klockan tio, så jag tog med mig tjejerna och mötte upp honom i Hornstull på vägen in till lunchen på Ljunggrens på Götgatan och lämnade av dem, sen mötte jag upp Ulrika och åt en god lunch på en solig terrass (idag var det äntligen lite vårigt ute). Sen kiropraktorn, efter det Stikkinikki-glass, som var så stor att jag nästan inte orkade äta upp den (trodde inte man kunde få för mycket glass...).

Cookies 'n Cream, Strawberry Lemon och Choklad lakrits. Och ena tjejen som jobbade sa att jag har supercool frisyr, och kallade den för en spiralfrisyr; att den liksom går runt huvudet på mig som en spiral. :) Rolig beskrivning som jag inte hört förut.
Sen gick jag till den stora asiatiska affären nära Hötorget och köpte udon-nudlar och Pocky-godispinnar som bra-att-ha-mutor till barnen.

Vidare till Svanströms/Office Depot för att köpa cellofan för att slå in presenter till förskolepersonalen nästa vecka och då hade de 30% rabatt på allt just mellan klockan 15 och 18, så jag köpte lite allt möjligt, inklusive pennor och sånt som jag tydligen ska ha till min mönsterkonstruktionskurs i höst och sen en sväng in på Åhléns city. Där fixade jag till nya hål i två skärp som inte passade (ett för stort och ett för litet), tittade på fina barnkläder på Muji som nyss kommit in i sortimentet men som jag inte hade råd med eftersom jag måste köpa dubbelt så mycket som enlingföräldrar, eller ja, trippelt när Alfred ska få också (så deppigt, de var så fina!)

Och sist tillbaka till söder för att köpa mjukisfigurer på Monki för att ha som kuddar i lekrummet i Landskrona.

Väl hemma i Västertorp gick jag för att hämta ut ett paket som jag väntat på i hela 10 dagar sen beställningen (inrikes frakt!): en liten förstärkare till mikrofonen som Alfred fick för nästan en månad sen - men då hade klantskallarna packat fel grej i mitt paket! Jag fick en sabla sladd. Företaget jag köpte från har inget telefonnummer, så jag fick maila men fick snabbt svar att de ska kolla upp det imorgon. Sååå surt, särskilt som det var sista exet jag beställde, så nu kanske de har sålt den till nån annan istället när jag inte fick den. Nåväl, bara att vänta och se tills de svarar imorgon igen.
När jag kom hem rusade alla barnen mot mig; de två minsta ropandes "Pappaaaaa!". Bedårande knasbollar.
En helt annan sak: jag håller kanske eventuellt på att få ett tidsbegränsat deltidsjobb! Jag vågar inte hoppas på för mycket, med tanke på att sist det höll på att hända visade de sig vara såna där taskiga typer som aldrig hörde av sig igen efter jag fått göra ett testjobb (hej Truecaller, riktigt dålig stil), men det här verkar lovande. Det var sent igår kväll som jag upptäckte att jag fått ett mail via LinkedIn för en hel månad sen, från en reklambyrå i England, som sökte svenska frilansskribenter som kan skriva korta texter om musik för en kund under ett projekt som ska pågå till slutet av juni. Jag svarade direkt och bad om ursäkt för att jag sett det så sent och frågade om det var för sent, och så fick jag svar redan i förmiddags att de fortfarande behöver folk! Så nu har jag svarat att jag kan jobba de c:a tio timmar i veckan de vill (hur jag nu ska få ihop det med barnen och när Christopher ska vara i Landskrona och jobba på huset medan vi andra är i stugan, men det får lösa sig) och så får jag se om hon svarar igen. Det vore nämligen helt perfekt: skriva om musik är ju det jag kan bäst för det har jag gjort i många många år, och några timmar i veckan vore ett bra sätt att "ease in to" att jobba igen, och det vore bra att ha ett skrivjobb på mitt CV. Så hoppas!

Utflykt ensam med alla tre barnen

I morse försökte tjejerna smita med Alfred när han skulle gå till förskolan. Det gör de de flesta morgnar, men idag hann de lite längre - barfota, med mössa och med discolampan runt Lillys hals. :)

I eftermiddags efter vi hämtat Alfred åkte jag med alla barnen tunnelbanan till Hornstull för att träffa min gamle vän Martin. Martin och jag lärde känna varann på Kalmar nation i Uppsala 1994, och han lärde mig helt livsnödvändiga saker som att "en japanpress är ju alltid en japanpress" (vad gäller skivor), att man alltid bör ha tre ex av viktiga skivor: en att spela, en att ha på väggen och en att arkivera, samt att The Four Tops "Live!" från 1966 är en av världens bästa skivor.

Idag skulle vi träffa honom, inte bara för att säga hej då inför flytten, utan också för att ge honom några nummer av mitt fanzine Fozzie som han saknade (han var med och gjorde flera nummer på 90-talet, men inte de senare), några vinylsinglar som jag rensat ut men trodde att han skulle uppskatta (han har ett helt fantastiskt arkivskåp fyllt med sjutumssinglar), plus att han fick en stor kasse med både vinylskivor och cd:s som jag också rensat ut, som han först ska kolla om han vill ha något av och annars hjälpa mig sälja. Så vi gick till Café Dello Sport och köpte fika och sen över gatan till Högalidsparken så barnen skulle få leka.

Jag hade aldrig varit där förut, men de hade en superfin inhägnad småbarnsavdelning, där Flora och Lilly blev helt kaxiga och vågade gå långt bort från mig, och båda vågade åka rutschkana helt själva (även om Flora hämtade mig ett par gånger och pekade väldigt noga var jag skulle gå och sätta mig för att åka med henne). Det flög flygplan från Bromma flygplats över ofta, och alla mina tre barn var mycket fascinerade och pekade, och vid ett tillfälle ropade Lilly på Alfred för att visa, och hon sa faktiskt hans namn! Inte perfekt uttal såklart, det lät mer som "Albert", men det var tydligt att hon sa hans namn. :) (Hon gjorde det hemma igen sen när jag bad henne, men med ett nytt uttal, nåt åt "Abback"-hållet.)

När Alfred ledsnat på småbarnsavdelningen gick vi ut till den större delen, och då vågade sig Lilly på att dra i Martin för att försöka få med honom till gungorna, men alla var tyvärr upptagna, så det blev inget gungande.
När Martin gick för att hämta sina båda döttrar gick jag och barnen för att köpa falukorv, och det gick bra en stund, men halvvägs in i affären började Flora gallskrika så jag fick ta upp henne ur vagnen, och då blev förstås Lilly sur, och sen höll vi på att inte komma ut ur affären för kassagången var för smal för den breda tvillingvagnen, men en snäll man höll vår plats i kön när vi tog en omväg ut, och när vi väl var ute kändes det som att alla ungarna skrek och att alla stirrade på oss. Alfred skrek visst inte, men han kravlade runt och råkade knuffa på Lilly så hon skrek ännu värre, och Flora vägrade lämna min famn, och till slut gav jag upp att försöka lugna dem och bara drog iväg ner till tunnelbanan. Om folk stirrade sket jag i det, det fick de väl göra då - jag tänkte på mitt favoritcitat "Och hur gjorde du när du hade tvillingar?" och ignorerade allt utom vägen rakt fram.
En italiensk dam dök visserligen upp och hjälpte till precis när vi kom ut från affären genom att kittla Lilly på huvudet så hon tystnade för hon blev så paff, så det hjälpte i några sekunder åtminstone. :)
Och på tunnelbanan höll inte vagnens broms ordentligt så den kanade runt, så kaoset fortsatte, men till slut kom vi hem i alla fall.
Några andra grejer förresten, som dykt upp de senaste dagarna: Lilly har börjat bitas. Ibland biter hon Flora bara för att det är kul, och Flora blir ju helt förtvivlad, för hon biter hårt. Vi säger ifrån på skarpen och lyfter undan Lilly och tröstar Flora, det verkar vara det enda vi kan göra, och jag hoppas det går över fort. Idag har det inte hänt åtminstone, alltid nåt. Alfred har börjat bli lite mer hårdhänt mot tjejerna igen och det händer att han knuffar bort dem eller bonkar till dem när han inte vill att de ska göra något, och det är ju inte heller för roligt.

Lilly vill absolut hälla upp dricka själv, och gillar också att hälla vätska mellan två glas - ibland låter jag henne hållas och hon är faktiskt rätt duktig på det, men ibland går det ju för fort så det kan bli lite mycket. Flora gillar också att hälla mellan två glas, men hon har inte krävt att få hälla upp dricka själv än. Hon och Lilly gillar också att bjuda varann på sin mat - de kan inte samsas om leksaker, men mat är inga problem.
Lilly har också sagt "appat" när hon tappat något. Det var nog det för nu!

Återbesök hos öronläkaren och flyttfix

I förmiddags hade vi en bunt samtal som behövde ringas och saker som behövde fixas inför flytten (vi fick veta för bara en vecka sen att ventilationen i vårt kök inte följer reglerna efter att den förra ägaren renoverade köket, och nu har det, totalt orättvist, hamnat på oss att vi måste fixa det trots att vi ska flytta härifrån, så sabla irriterande), och tiden flög iväg och klockan blev elva innan jag ens borstat tänderna och tjejerna gick fortfarande omkring i bara blöjor. Så det fick bli en snabb stressfix av mig och Christopher klädde på tjejerna så jag kom ut med dem till halv tolv åtminstone. De brukar få sova i två timmar, och så måste vi vara hemma senast halv två för att hinna äta lunch innan vi ska hämta Alfred, men idag skulle jag hämta honom redan kvart i två för att han skulle på återbesök till öronläkaren, så det var extra ont om tid idag.
Jag började gå, kände nästan direkt att jag var kissnödig, och så började det regna, trots att SMHI:s prognos var att det skulle börja först senare på eftermiddagen (men det höll som tur var snart upp igen. Men åter: maj i år alltså...), och tjejerna vägrade somna, så jag var så sjukt irriterad.

Vad som var lite roligt ändå var att jag hittade gökärt och bjöd tjejerna: Flora vågade inte smaka, men Lilly tyckte det var jättegott och proppade i sig nästan alla jag plockat.
Vid 12 somnade de i alla fall, och jag gick till tjugo över ett, så hann jag precis slänga i mig ett par mackor innan jag var tvungen att gå igen (Christopher gav tjejerna lunch). Vi fick såklart lite bråttom eftersom jag inte ville stressa iväg honom vid själva hämtningen från förskolan, så jag fick springa med vagnen och kände väldigt tydligt hur dålig kondition jag har nu...
Alfred tyckte undersökningen var lite läskig idag igen, som sist, men han var superduktig och protesterade inte mot något som doktorn gjorde. Höger öra såg bra ut; där var trumhinnan lite inbuktad, vilket den tydligen blir under en period efter att vätskan har försvunnit, men i vänster öra var det lite vätska kvar. Där hade han lite vax också, som doktorn sög ut med världens minsta "dammsugare" och fångade upp med världens minsta tång. Sen försökte han testa hörseln med nån ny apparat han nyss fått, men Alfred hade tydligen så torra hörselgångar (en del har tydligen torrare än andra utan att det är något fel) att gummipluppen som han förde in inte täppte till ordentligt, så det funkade inte, så vi fick en ny tid i nästa vecka. Sen måste han på återkontroll om ett tag i Landskrona också. Men det var ändå på det hela taget helt okej. Sen var doktorn så snäll att han snabbt tittade i mina öron också när jag frågade varför det känns som att någon knackar på min högra trumhinna när jag skriver på datorn: det är tydligen en muskel som drar ihop sig vid stress och sömnbrist. Men jag har visst vaxproppar i båda öronen också som det inte skadar att bli av med.
Sen gick vi och köpte Vaxol som vi ska spraya Alfreds öron med innan nästa undersökning, och som ska kunna lösa upp mina vaxproppar också, och sen fick Alfred en glass för att han varit så duktig. Jag frågade honom om han ville berätta för den vänliga kassörskan varför han fick en glass på en tisdag (han brukar få glass på helgerna bara), men jag fick berätta varför, och då sa den lilla gulliga ungen: "Mamma? Jag älskar dig!", vilket förstås fick kassörskan att säga att han var supergullig. :)
Lite senare på eftermiddagen kom vår flyttfirma med flyttlådor åt oss - vi hade kvar drygt 40 stycken från sist vi flyttade, och hade köpt 7 stycken genom Blocket, men kände att det nog inte skulle räcka - jag hade läst att man bör räkna med 10 lådor per rum, men 20 för köket, men så har vi ju en massa lådor i förråden också. Flyttkillen gjorde en snabb besiktning av lägenheten och förråden, och sen lassade han och hans kollega in 50 lådor åt oss! Jag undrade om det verkligen behövdes, jag tyckte det verkade smått deprimerande med så många, men han sa att det tror han nog att vi behöver, men tillade lite tröstande att han inte tyckte det var så mycket, och att allt kommer få plats i lastbilen. Det får vi hoppas... Vår nya säng och soffa kommer levereras hit dagen innan flytten, och ikväll beställde jag två 90-sängar till barnen som ska levereras till huset nästa fredag, samma dag som flyttlasset kommer fram, så nu har vi det mesta vi behöver på gång.