Ont i hela kroppen

Varning för gnällinlägg här... Igår kväll krånglade Flora jättelänge, så till slut fick hon komma upp till oss i soffan en stund, och sen fick jag ligga hos henne jättelänge innan hon lugnade sig. Vid fyratiden började Lilly krångla och sätta sig upp, så när hon började dra i min bh gav jag upp och gav henne bröstet och tänkte att hon skulle somna om. Men tji fick jag: istället skulle båda amma och ligga på mina armar och jag fick inte sova ordentligt igen efter klockan 04.20. Det hjälpte förstås inte heller att Christopher fick värsta hostattacken vid femtiden, så jag sa åt honom att gå ut och lägga sig i soffan. Sen skulle Alfred absolut gå upp kvart i sju, fast han egentligen inte ska upp förrän halv åtta. Så när jag gick upp var jag på uselt humör och hade noll tålamod med att Flora för sjätte dagen i rad planerat att leva hela sitt liv på min kropp.
Så vid elva gick jag och lade mig med tjejerna för vilan, men jag kunde bara inte somna. Jag slumrade till i fem minuter vid tolvtiden, men sen vaknade Lilly och jag fick jobba för att få henne att somna om, så återigen låg jag med en liten flicka på var arm, och kände hur det gjorde mer och mer ont i båda armarna, händerna och ryggen. Så jag låg och hade huvudet fullt med tankar på allt och inget medan tjejerna sov i två och en halv timmar, men sova kunde jag inte.
Christopher jobbade hemifrån eftersom han var så hostig, så vi gick och hämtade Alfred allihop. Just det: Christopher berättade när han kom hem efter att ha lämnat Alfred att två lite större pojkar hade retats när de kom - Alfred hade fått välja vagn att åka i till förskolan, och valde den röda City Selecten som vi har när tjejerna ska sova, så de där två pojkarna sa "Alfred åker bebisvagn!", men som tur var verkade han inte höra dem. Christopher valde att ignorera dem, men jag tyckte att han borde sagt till, som jag gjorde för några veckor sen när en annan pojke i samma "gäng" pekade på tvillingarna och började säga nåt i stil med "Titta, vilken ful bebis!". Jag högg direkt och sa till honom på skarpen att "Sådär säger man INTE! Det är INTE snällt!" och han slog handen för munnen och tystnade, och en av fröknarna sa sen att det var bra att jag sa till, annars hade hon gjort det sen.
Så när vi kom för att hämta berättade vi om morgonens incident för en av Alfreds fröknar, och hon blev förvånad, för hon hade inte märkt av något retande i Alfreds grupp, men bland de större barnen blev hon väl inte direkt paff över att det kunde hända.
Sen gick vi till en lekpark alla fem en stund, och när vi kom hem började jag känna mig helt utmattad. Jag har inte blivit superförkyld direkt, men jag har lite ont i halsen och huvudet och snorar lite, men nu började halsen göra mer ont av tröttheten. Christopher tog alla barnen och lät dem bada badkar (eller, som vanligt: Alfred och Lilly badade, Flora stod bredvid och tittade på) medan jag halvlåg i soffan och läste Uppsala Universitets alumnitidning, där det stod att människor nu för tiden sover i genomsnitt en timme mindre än man gjorde för tjugo år sen, och en orsak kan vara att vi tittar på datorer, smarttelefoner och paddor ända tills vi lägger oss, och det blå skärmljuset påminner om dagsljus och gör det svårare för oss att varva ner och sova ordenligt. Detta kan leda till diverse sjukdomar och till och med större risk för Alzheimers. Så nu är det jag som slutar kolla på mobilen i sängen. Det kommer bli skitjobbigt, för jag brukar googla saker tills jag somnar, men jag måste lära mig att slappna av innan det här går helt åt skogen.
När vi satt oss ner för att äta maten jag lagade sen kände jag nämligen att jag har ont i precis hela kroppen. Nej, fel: jag har inte ont i magen och ansiktet, men resten. Flora skulle såklart sitta i mitt knä, och jag kunde knappt lyfta upp henne för det gjorde så ont i hela armarna och händerna, och när hon suttit en liten stund på mitt ben som jag hade vikt in under mig gjorde det för ont, så jag var tvungen att sträcka ut det. Och åt gjorde hon inte heller.
Efter middagen när jag satt hopsjunken, orkeslös och gråtfärdig kvar vid bordet kom min fine sambo och började massera mina axlar, och smekte mig sedan över vänster överarm, och då kände jag - tadaa! - det gör till och med ont i huden.
Nu har jag lagt Alfred, och när jag gick på toa för att kissa gjorde det ont bak på låren där jag satt på toaletten, bara av att något hårt rörde huden.
Så jag har bestämt att jag sover ensam i soffan i natt, utan en enda unge på en enda arm. Christopher är ju inte heller helt frisk, men han har gått med på att vi kör ändå - går det helt åt skogen får jag väl komma in, men hinner förhoppningsvis få ett par timmars ostörd sömn först.
Nästa grej: amningen. Jag blir så irriterad på tjejerna, för så fort de sitter med mig ska de dra fram mina bröst, och så snuttar de lite, sen ska de absolut byta bröst, men såklart inte riktigt samtidigt, så någon börjar alltid skrika när den andra tagit det bröstet som den första hade, och ibland slår de huvudena i varann och allt blir kaos. Snart slutar de suga och börjar leka med nåt, så jag stänger amningslinnet, och då blir de skitsura, för jag ska tydligen bara sitta där och vänta med båda tuttarna hängande ute. Så med all skit idag har jag fått nog, jag pallar inte längre. Men jag vill egentligen inte sluta amma eftersom de älskar det så mycket, så istället har jag gjort en plan: de får amma på morgonen när de vaknar, men tidigast 6-7, och så får de amma innan de går och lägger sig, och en gång mitt på dagen när det nu verkar passa. De har faktiskt vant sig vid att inte få bröstet när jag lägger mig med dem på dagarna, och för det mesta på nätterna går det bra nu också, så helt omöjligt ska det väl inte bli. Jag får bara ta på mig kläder där det inte är så lätt att få ut brösten, och så får de inte vara för ömtåliga, för de lär slita i dem, under de närmsta dagarna tills de vant sig. Och jag som precis köpt ett nytt fint rosa amningslinne. Det får vänta några dagar på att användas då.
Nu ska jag titta på "Grey's Anatomy" och sen lägga mig före midnatt för en gångs skull. Hoppas jag, om inte barnen krånglar för mycket.