Fixardag på förskolan och kvällskurs i höst

Jag är ju en sucker för Japan, och de två gånger jag har varit i Tokyo har det varit runt körsbärsblomningen, och det är så fantastiskt vackert! Här i Stockholm har jag kunnat få en minikompensation på våren genom att åka till Kungsträdgården och spankulera omkring under körsbärsträden, men i år har det inte blivit av. Så jag blev väldigt glad när jag hittade några enstaka superfina körsbärsträd här i Västertorp på mina promenader de senaste dagarna.

Löven har börjat slå ut under blommorna, men det är ju fortfarande vackert.
När vi kom hem från vår tvåtimmarspromenad idag hade jag fått ett mail från Folkuniversitetet i Lund. Jag kom nämligen på härom dagen när jag ville sy men insåg att jag inte kan sy särskilt många modeller att jag kanske skulle passa på att försöka hitta en mönsterkonstruktionskurs i höst när jag antagligen kommer vara arbetslös och ha lite tid över. Så jag började leta och hittade en kurs som lät jättebra, på just Folkuniversitetet i Lund, som ju ligger ganska nära Landskrona, som heter "Mönsterkonstruktion, skrädderi och sömnad", och man kunde intresseanmäla sig och på så sätt få förtur till anmälningen. Och mailet jag fick idag var just information om förtursanmälan, så jag ringde direkt, och fick en plats! Mycket peppad!
Jag är visserligen ganska duktig på att sy för att vara oskolad, för min storasyster som var utbildad designer lärde mig jättemycket, men dels var det väldigt länge sedan, dels hade hon väl inte tid att sitta och lära mig alla detaljer, så det är ändå ganska begränsade kunskaper jag har. Då härom dagen när jag ville sy googlade jag lite efter inspiration och hittade en blogg skriven av en tjej som slängde ihop kläder utan mönster på nolltid och i alla möjliga modeller, och jag blev avundsjuk, så nu ska jag lära mig, på en kvällskurs om drygt två timmar x 13 torsdagar!
Efter lunch var det dags att gå till förskolan en timme tidigare än vanligt, för det var fixardag på gården, det skulle byggas en musikvägg och planteras blommor och grönsaker och lite sånt, med hjälp av frivilliga föräldrar. Så jag tog med mig Flora och Lilly och släppte ut dem ur vagnen, efter den sedvanliga samlingen av nyfikna barn runt tvillingvagnen där jag idag fick se en femårig flickas två lösa tänder och se att tre fyraåringar nådde upp till vagnens handtag när jag fällt upp det till högsta läget. :)

Vi började med att rensa ogräs och plantera penséer i en av pallkragarna, och Alfred var så duktig! Han grävde gropar, satte ner blommor och plattade till jorden, och Lilly och Flora hjälpte till att slänga ogräs och gräva. När vi var klara med det gick vi till staketet där musikväggen var på gång.

Vi började med att trä jättemånga knappar på fiskelina.

Och så spikade Alfred med hjälp av mig hål i diverse metallgrejer med en riktig stor hammare. Vi hade tagit med en stekpanna, en liten minikastrull, en leksaksbakform i form av ett hjärta och en riktig hjärtformad bakform som vi hittade i en buske på vår gårdsstädning i helgen.

Vår stekpanna - som det egentligen inte var något fel på förutom att den inte funkar på induktionsspis, som vi har nu och även i Landskrona, så den fick ett annat liv istället.

Jag tog alla de här bilderna för jag tänkte att jag kan visa dem på barnens kommande förskola i Landskrona - tills jag hörde ungarna börja banka på alla metallgrejer... Flora lyckades nämligen dra sönder ett av snörena med knappar, så jag skulle plocka upp alla knappar och laga den, och var liksom fast i det galna metallklonkandet, och den där volymen alltså! Alfred som brukar vara så ljudkänslig att han rusar efter sina hörselkåpor så fort jag startar elvispen, och håller för öronen när vi sjunger "Ja må han leva" för honom för att "det är så högt", sa att han inte alls tyckte att det där lät högt. Söta knasboll. Men vi får se, jag måste ju inte lyssna på eländet varje dag... ;)

Sen fick vi grillad korv! Och båda tjejerna åt faktiskt både korven och brödet, vilket Lilly inte brukar göra, hon brukar hålla sig till bara brödet.
Vi var inte hemma förrän tjugo i sex, så det var Alfreds längsta dag någonsin på förskolan - fast vi var visserligen utanför i säkert en halvtimme och lekte med Alfreds kompis Isadora innan jag och hennes mamma lyckades få dem att gå åt varsitt håll för att komma hem. Så lite trött var jag när vi kom hem, som varit i rörelse mer eller mindre konstant sen klockan elva när jag gick ut på promenad...
Läggningarna ikväll var ganska katastrofala. Alfred ville inte stänga av filmen han tittade på på Netflix, så efter att jag hotat med att dra ner bokläsandet till bara en och han till slut stängt av men sen ändå vägrade göra något som jag sa (sluta leka, gå och kissa osv) så sa jag att han får gå och lägga sig ensam ikväll utan att läsa bok och utan att jag var med. Så efter mycket gråt och skrik och många "Nä, du bestämmer inte! Jag bestämmer!" från min fyraåring så fick jag krama honom så han kunde lugna sig och förstå att det var som det var ikväll, och att det blir bättre imorgon om han lyssnar på mig, och så satt jag bredvid honom när han somnade på två minuter. Och ja, det var sorgligt att han blev så ledsen, men jag är ändå lite stolt över att jag faktiskt stod på mig och inte gav upp och var snäll fast han bråkade, vilket jag brukar göra. Jag måste sätta lite gränser med honom nu känner jag.
Och under tiden inne i sovrummet stod Lilly vid dörren och ville ut medan Christopher fick Flora att somna, men sen lugnade hon sig ganska snabbt, som tur var. De senaste nätterna har hon krävt att få komma upp och amma redan vid halv två, så vi får se hur natten blir. Det vore ju skönt att få sova lite mer för en gångs skull...