Hemma igen

Jag hade börjat tro att jag mirakulöst nog skulle klara mig ifrån den här förkylningen som resten av familjen råkat ut för - jag blev väl kaxig av magsjukan som alla utom jag fick - men nu känner jag att jag är på väg ner. Jag kör hårt med ColdZyme, men det verkar inte ha hjälpt än den här gången. Vad som inte heller lär ha hjälpt är att jag bara sov ordentligt mellan ungefär 5.30 och 7.30 i natt. Vi sov uppdelat igen: jag sov på sovloftet med Flora och Lilly och Christopher sov med Alfred i gästrummet - från början gjorde vi det för att inte Alfred och Christopher skulle smitta tjejerna med förkylningen, men när de ändå redan blivit förkylda fortsatte vi sova uppdelat för att jag fick mer plats och därför kunde sova en aning bättre. Men natten till igår låg båda tjejerna så nära mig de bara kunde, så då försvann hela poängen, och natten till idag vaknade båda ungefär en gång i halvtimmen och satte sig upp och krånglade, och när Lilly var lite extra ansträngande vid femtiden och började slita i min sport-BH gav jag upp och tog av mig den och lät dem amma (Lilly hade väckt Flora redan). Så när de båda somnat om kunde jag äntligen sova i två timmar, tills det var dags för Lilly att vakna till igen. Så idag är jag helt sabla slut. Förmiddagen spenderade vi med att packa ihop, och så åkte vi vid 12, och jag försökte vila i bilen, men det är alltid helt hopplöst, det går nästan aldrig för mig.
Vi stannade på Rasta vid Brahehus för lunch, och barnen åt ganska dåligt som vanligt, och sen behövde Alfred gå och bajsa och Flora hade bajsat i blöjan, så jag gick ner en trappa till toaletterna med dem. Det var svinlång kö till damtoan och ingen till herrtoan (som alltid), men när en man gick in på herrtoan såg jag att det mest var pissoarer, så jag vågade inte gå in där. Som tur var gick kön ganska fort, men när vi kom in i själva badrummet och det bara var några före oss i kön blev Flora livrädd när någon torkade händerna i handtorken. Det där upprepades förstås med nästan alla som kom ut från en toalett, så hon var helt förstörd stackarn. Till slut blev det vår tur, och vi gick in på en toalett efter en ung tjej, och Alfred sa: "Mamma, varför var hon helt prickig i ansiktet?" Jag hade inte tittat på henne alls, så jag hade ingen aning om ifall hon hade acne eller typ mässlingen eller böldpest... Hoppas verkligen att det inte var något luftburet eftersom vi gick in på den pyttelilla toaletten där hon just varit.
Anyway, det var alldeles för trångt därinne för att kunna byta en bajsblöja, och där fanns inget handfat heller, så Alfred fick gå på toa först och så fick vi gå ut och fälla ner skötbordet som var mitt i kön. Flora började storgråta så fort någon använde handtorken som var bredvid, och vägrade varken sätta sig eller lägga sig ner, och när jag tittade ner i blöjan insåg jag att det var en superkladdig omgång som var ända upp till byxkanten och fram på snippan också, så det fanns inte en chans att jag kunde tvätta bort det med tvättlappar, särskilt inte som Flora halvstod och hängde på mig och storgrät. Så det var bara att låta bli att titta någon i ögonen och ta min bajsiga unge och hänga henne över ett handfat bredvid de andra där främmande kvinnor tvättade händerna och göra det så fort det bara gick - vilket tyvärr inte blev alls fort eftersom det var bajs överallt, och strumporna som jag missat att ta av blev dyngsura. Lagom mardrömstoabesök det där. Som tur var var Alfred snäll och bara väntade utan att klaga, och bajset hade hållit sig inne i blöjan så kläderna var okej, alltid nåt.
Sen var barnen superduktiga i bilen och gnällde bara ett par korta stunder, trots att vi fastnade i köer i trekvart när vi äntligen börjat närma oss Stockholm, men åh vad skönt det ska bli att slippa den här evighetslånga resan när vi flyttat till Landskrona! Visst, vi kanske kommer åka till Stockholm någon gång då och då på semester, men vi kommer inte vara tvungna att ta bilen fram och tillbaka för vi har så mycket packning när vi åker till stugan för långhelger eller sommarlov.
Nu är vi i alla fall hemma och försöker få barnen att sova, vilket inte är det lättaste eftersom de alla har sovit länge i bilen - klockan är halv elva och Alfred verkar inte vara i närheten av att somna. Ska nog lägga mig med honom en stund, så går det förhoppningsvis fortare. God natt!