Amning, den eviga sömnproblematiken och ett barn som bytt språk

Det här med att dra ner på amningen gick ju åt skogen, av två skäl: dels att Lilly varit krasslig och jag då inte velat neka henne lite extra näring och närhet, dels att både hon och Flora varit så sabla envisa och högljudda när de velat ha brösten att jag bara inte orkat stå emot.

Jag har gett upp på nätterna till och med, så jag har sovit som en kratta (fast jag fått ligga på Alfreds golv åtminstone några timmar per natt, men han ska å andra sidan upp och kissa och in i storsängen och grejer, så det har inte heller varit ostört. Plus att min hals aldrig blir bättre, jag har svinont i halsen särskilt på nätterna), och det är ju dumt att jag låtit dem amma då, för nu måste jag börja om med avvänjning på nätterna. Framför allt Lilly är totalt brösttokig för tillfället, så jag vet inte hur det ska gå det här. Jag gjorde dessutom misstaget härom dagen att trycka på bröstet och visa när mjölken kommer ut, och det fick jag förstås ångra. Nu ska alla tre barn dit och trycka...

Igår natt lade vi ner tjejerna i spjälsängarna för första gången. Det funkade med Lilly, och hon låg där ett par timmar åtminstone, men Flora vaknade direkt och vägrade ligga kvar.
I morse vaknade båda 4.30 och ville ha mig (som låg inne hos Alfred), så jag gav upp och gick in och lät dem amma. Båda somnade om, men vaknade till omlott en gång i halvtimmen och skulle ha bröst tills alla barnen gick upp 7.30. Jag fick ligga kvar, men fick gå upp en stund senare för att Lilly stod och skrek vid dörren. Sen var hon på uselt humör och ville bara ha bröstet, men jag vägrade - hon hade ju redan fått amma av och till i tre timmar! Nu behövde hon frukost istället, tyckte vi. Men det tog en bra stund innan gnällandet gick över. Suck. Men även detta bör väl vara en fas, som allt annat.

Det här med att Flora absolut ska sitta i knät vid middagarna har jag accepterat nu istället för att bråka om det, och det har gjort allting lättare. Jag slipper vara irriterad och hon slipper skrika och gråta, och så småningom kommer hon väl sätta sig på sin stol igen. Nu smiter hon över på Alfreds stol så fort han reser sig, så det finns hopp. 

Alfred å sin sida har plötsligt blivit finsk. Han har de senaste dagarna bytt ut alla B i början av ord till P (benet -> penet, bilen -> pilen) och G till K (gult -> kult, grönt -> krönt). WTF? Hur gick det till? Och det är alltså inte nya ord som han just lärt sig, utan gamla vanliga ord som han kunnat i typ två år. Oerhört märkligt.

Äntligen får jag hålla båda mina små tjejer i händerna när vi är ute och går! Men så fort Christopher skulle ta kort på oss ville förstås inte Lilly längre...

Men på väg in på City Gross gick det bra igen. Farbrorn i bakgrunden fick helt enkelt vara med på kort här för detta var det enda okej fotot vi fick till. :)