Knasiga öron

I natt har jag i princip inte sovit alls. Det blev en riktig skitnatt, där det började med att Lilly kom in till mig hos Alfred redan halv två, och det tog över en timme innan jag kunde somna om för hon var så orolig (tror det är en kindtand på väg upp, det kanske är den som spökar) och efter jag gått in med henne till storsängen igen var det inte många minuter tills Flora vaknade, och sen vaknade Lilly igen, och när jag till slut fick loss henne från bröstet inne i sängen, dit vi flyttat oss och lyckades vända mig på sidan bort från henne, så hörde jag ett väldigt konstigt ljud. Jag sa till Christopher: "Jag tror Lilly kräks upp all mjölk, du får ta det" och vände mig inte ens om - jag hade inte hört hulkande, men det lät precis som att en massa vätska kom upp lugnt och stillsamt, liksom. Christopher gick runt sängen, och meddelade mig att hon drack vatten! Haha, det var ju mycket bättre. Hon hade fått tag i min vattenflaska på nattduksbordet och druckit utan att spilla särskilt mycket.
Anyway, natten fortsatte med att jag slumrade korta stunder utan någon djupsömn alls förrän framåt 7-tiden, och så vaknade jag med ett ryck vid 8 och tänkte att jag måste väcka tjejerna för att vi inte ska hamna helt ur synk. Jag slumrade till igen, men vid halv nio satte jag mig upp - och kände att det var nåt knas med mina öron. Det kändes ungefär som när man haft lock för öronen, hållt för näsan och blåst ut och allt blir liksom öppet i en halv sekund innan det stängs till och blir som vanligt. Så det liksom brusade i hela huvudet och alla ljud ekade.
Jag provade Alfreds näsballong, men det hjälpte inte, så jag fick ligga kvar. Christopher, den snälla människan, stannade hemma från jobbet, tog med alla barnen vid lämningen och tog sen hand om Flora och Lilly istället för att jobba så jag kunde ligga kvar till elva.

Såhär mysigt hade de utan mig. (Christophers bild)

Jag ringde Vårdguiden, och hon sa att jag kan avvakta så länge jag inte har ont och det inte har hållt i sig i mer än tre månader (!). Jag är lite snorig igen också, så det har nog med det att göra (sköterskan jämförde det med att huvudet känns som ett ägg, och det är en rätt bra beskrivning).
Öronen är fortfarande helknasiga, men jag har lättare att hantera det nu när jag fått vila lite - jag vilade med tjejerna i drygt två timmar sen också.
När jag låg kvar i morse kom Flora in strax innan jag gick upp, och sa plötsligt flera ord - de var verkligen inte tydliga, men jag är säker på att jag hörde skillnad på dem och hennes andra ljud; först sa hon "hej", sen pekade hon på sin blöja (hon hade bajsat, men det fick Christopher ta), kom upp i sängen, sa "napp" och stoppade en i munnen. Nu börjar det hända grejer! Och när jag kom ut i köket gick Lilly och höll sig på armen och sa "aaooo" och ville att jag skulle klappa och blåsa. När hon strax efter slog i huvudet i en låda (inte hårt) sa hon dock inte "ao", så hon har nog inte riktigt fått ihop logiken, men ändå.
Lilly hade förresten druckit ett helt glas mjölk till frukost också, och varken hon eller Flora brukar dricka särskilt mycket utan mest hälla ut sin dricka eller hälla den från glas till glas - de ammar ju fortfarande mycket, så de får vätska därifrån, så jag oroar mig inte - men idag var hon tydligen supertörstig. Det kanske var därför hon strulade så mycket i natt? Fast nåt mer är det nog också, för hon var superkrånglig när vi skulle vila också. Hon skrek och skrek och vägrade lägga sig hos mig och Flora - Christopher kom in, men hon ville inte till honom heller, och vad jag än frågade henne om vad hon ville skakade hon bara på huvudet. Jag stängde linnet som jag öppnat för att amma dem till sömns, och då blev hon om möjligt ännu argare - så jag skulle bara ligga där med tuttarna ute och vänta på henne, tydligen. Och till slut kom hon och lade sig, men innan dess hade hennes skrikande fått Flora att börja krångla istället, så klart. Det där är ju ett problem med tvillingar: när en vill ta det lugnt och sova och den andra inte vill det... I det här fallet låg dessutom Flora på min arm, så jag var tvungen att försöka hindra Lilly från att smita ur sängen med fötterna bara, för jag nådde henne inte med min lediga arm. Läggningar tar liksom lite extra tid, kan man säga.
Nu har jag vilat bort större delen av dagen och mår rätt så okej, och om en dryg timme kommer Christophers mamma på besök över natten, så jag hoppas jag kan vara pigg ikväll (och få sova bättre i natt).

PS: Jag måste bara för min egen skull skriva en grej som jag kom ihåg först i natt att Julia sa när hon var här - apropå det där om att jag glömmer gamla saker. Julia sa till Neneh när vi tagit fram skolkatalogerna: "Sara var alltid bäst i klassen!", halvt på skämt irriterat, halvt på allvar lite avundsjukt - för det innebar, som jag fortsatte med att säga "Och Julia var alltid näst bäst". :) Och sen sa Christopher nåt om att man brydde sig så mycket om vad andra tyckte om en på högstadiet, och jag funderade lite och sa att jag nog faktiskt inte gjorde det, varpå båda kontrade med "Nej, för du var ju alltid bäst". :) Och det var nog lite dubbeltydigt: jag var bäst i skolan, och tyckte alltid att jag själv var bäst på det mesta också. Det är nog något jag får jobba på att komma ihåg nu, för jag behöver lite mer av det där gamla självförtroendet snart när jag ska börja skaffa jobb igen.
Jag minns en grej, när jag hade fått tre Swatch-klockor som jag tyckte var så coola (en var helt genomskinlig, både armbandet och urverket), och istället för att turas om att ha dem olika dagar hade jag en på ena armen och två på den andra. Det hände flera gånger dagligen att nån retade sig på det, men jag struntade i det, jag tyckte ju de var snygga, så ville jag ha alla på en gång hade jag det. Punkt. Jag var dessutom kaxig, så jag kunde alltid svara tillbaka. Så, slut på dagens memory lane. :)