Finlunch på stan

Idag åkte jag, Christopher, Flora och Lilly in till stan för att äta lunch på den japanska restaurangen Blue Light Yokohama. Vi försöker hinna med lite grejer innan vi flyttar från stan, och det här är ett ställe vi sagt länge att vi ska gå till tillsammans, efter att jag bara varit där med min syster Johanna.

Tjejerna åt som riktiga japaner. :) Här dricker Lilly misosoppa.

Flora älskade mina udon-nudlar (som jag glömde fota, här är Christophers Kara-age-kyckling i bentolåda).

Sen åkte vi och hämtade Alfred och drog till IKEA. Där köpte vi två nya pottor, eftersom tjejerna bara bråkar om den enda vi har nu, och eftersom IKEA bytt modell var det lika bra att köpa två nya likadana, särskilt som de bara kostade 19:-/styck.
Sen gick vi till sängavdelningen för att titta på 90-centimeters resårbottnar. Planen är att köpa två stycken, plus en 180-bäddmadrass för att ha i barnens rum i Landskrona. Det hann bli en del bråk mellan Alfred och tjejerna när de ville vara med och leka på lekstationen på sängavdelningen, men Alfred ville göra saker själv, och ingen av dem var alls så intresserad av att provhoppa sängar som jag hoppats. Flora lekte lite bakom ett tunt draperi, och vi hann få hjälp av en säljare med att bestämma vilka sängar vi ska köpa innan det blev allt för mycket skrikande - fast en del blev det. Vi ska i alla fall köpa en fast och en mjuk, för att jag och Christopher också ska kunna ligga där när det behövs, för fastheten spelar ingen större roll för barnen medan de är så här små och lätta, men när de kommer upp i runt 35 kg behöver de mjuk, medan jag och Christopher är för tunga för att den mjuka madrassens resårer ska må riktigt bra, så vi får ligga på den fasta sidan när vi ska sova där - och sen byta ut den fasta mot en mjuk när de blir bättre på att sova ensamma.

När vi kom hem hade vi fått paket från Next, fast jag beställde för bara två dagar sen (galet snabb leverans från England med DHL). Älskar Next! Vi hade köpt fem tröjor till Alfred, nio t-shirts till tjejerna och två badkåpor till tjejerna - allt det för knappt 900:-. Underbart!

Fixardag på förskolan och kvällskurs i höst

Jag är ju en sucker för Japan, och de två gånger jag har varit i Tokyo har det varit runt körsbärsblomningen, och det är så fantastiskt vackert! Här i Stockholm har jag kunnat få en minikompensation på våren genom att åka till Kungsträdgården och spankulera omkring under körsbärsträden, men i år har det inte blivit av. Så jag blev väldigt glad när jag hittade några enstaka superfina körsbärsträd här i Västertorp på mina promenader de senaste dagarna.

Löven har börjat slå ut under blommorna, men det är ju fortfarande vackert.
När vi kom hem från vår tvåtimmarspromenad idag hade jag fått ett mail från Folkuniversitetet i Lund. Jag kom nämligen på härom dagen när jag ville sy men insåg att jag inte kan sy särskilt många modeller att jag kanske skulle passa på att försöka hitta en mönsterkonstruktionskurs i höst när jag antagligen kommer vara arbetslös och ha lite tid över. Så jag började leta och hittade en kurs som lät jättebra, på just Folkuniversitetet i Lund, som ju ligger ganska nära Landskrona, som heter "Mönsterkonstruktion, skrädderi och sömnad", och man kunde intresseanmäla sig och på så sätt få förtur till anmälningen. Och mailet jag fick idag var just information om förtursanmälan, så jag ringde direkt, och fick en plats! Mycket peppad!
Jag är visserligen ganska duktig på att sy för att vara oskolad, för min storasyster som var utbildad designer lärde mig jättemycket, men dels var det väldigt länge sedan, dels hade hon väl inte tid att sitta och lära mig alla detaljer, så det är ändå ganska begränsade kunskaper jag har. Då härom dagen när jag ville sy googlade jag lite efter inspiration och hittade en blogg skriven av en tjej som slängde ihop kläder utan mönster på nolltid och i alla möjliga modeller, och jag blev avundsjuk, så nu ska jag lära mig, på en kvällskurs om drygt två timmar x 13 torsdagar!
Efter lunch var det dags att gå till förskolan en timme tidigare än vanligt, för det var fixardag på gården, det skulle byggas en musikvägg och planteras blommor och grönsaker och lite sånt, med hjälp av frivilliga föräldrar. Så jag tog med mig Flora och Lilly och släppte ut dem ur vagnen, efter den sedvanliga samlingen av nyfikna barn runt tvillingvagnen där jag idag fick se en femårig flickas två lösa tänder och se att tre fyraåringar nådde upp till vagnens handtag när jag fällt upp det till högsta läget. :)

Vi började med att rensa ogräs och plantera penséer i en av pallkragarna, och Alfred var så duktig! Han grävde gropar, satte ner blommor och plattade till jorden, och Lilly och Flora hjälpte till att slänga ogräs och gräva. När vi var klara med det gick vi till staketet där musikväggen var på gång.

Vi började med att trä jättemånga knappar på fiskelina.

Och så spikade Alfred med hjälp av mig hål i diverse metallgrejer med en riktig stor hammare. Vi hade tagit med en stekpanna, en liten minikastrull, en leksaksbakform i form av ett hjärta och en riktig hjärtformad bakform som vi hittade i en buske på vår gårdsstädning i helgen.

Vår stekpanna - som det egentligen inte var något fel på förutom att den inte funkar på induktionsspis, som vi har nu och även i Landskrona, så den fick ett annat liv istället.

Jag tog alla de här bilderna för jag tänkte att jag kan visa dem på barnens kommande förskola i Landskrona - tills jag hörde ungarna börja banka på alla metallgrejer... Flora lyckades nämligen dra sönder ett av snörena med knappar, så jag skulle plocka upp alla knappar och laga den, och var liksom fast i det galna metallklonkandet, och den där volymen alltså! Alfred som brukar vara så ljudkänslig att han rusar efter sina hörselkåpor så fort jag startar elvispen, och håller för öronen när vi sjunger "Ja må han leva" för honom för att "det är så högt", sa att han inte alls tyckte att det där lät högt. Söta knasboll. Men vi får se, jag måste ju inte lyssna på eländet varje dag... ;)

Sen fick vi grillad korv! Och båda tjejerna åt faktiskt både korven och brödet, vilket Lilly inte brukar göra, hon brukar hålla sig till bara brödet.
Vi var inte hemma förrän tjugo i sex, så det var Alfreds längsta dag någonsin på förskolan - fast vi var visserligen utanför i säkert en halvtimme och lekte med Alfreds kompis Isadora innan jag och hennes mamma lyckades få dem att gå åt varsitt håll för att komma hem. Så lite trött var jag när vi kom hem, som varit i rörelse mer eller mindre konstant sen klockan elva när jag gick ut på promenad...
Läggningarna ikväll var ganska katastrofala. Alfred ville inte stänga av filmen han tittade på på Netflix, så efter att jag hotat med att dra ner bokläsandet till bara en och han till slut stängt av men sen ändå vägrade göra något som jag sa (sluta leka, gå och kissa osv) så sa jag att han får gå och lägga sig ensam ikväll utan att läsa bok och utan att jag var med. Så efter mycket gråt och skrik och många "Nä, du bestämmer inte! Jag bestämmer!" från min fyraåring så fick jag krama honom så han kunde lugna sig och förstå att det var som det var ikväll, och att det blir bättre imorgon om han lyssnar på mig, och så satt jag bredvid honom när han somnade på två minuter. Och ja, det var sorgligt att han blev så ledsen, men jag är ändå lite stolt över att jag faktiskt stod på mig och inte gav upp och var snäll fast han bråkade, vilket jag brukar göra. Jag måste sätta lite gränser med honom nu känner jag.
Och under tiden inne i sovrummet stod Lilly vid dörren och ville ut medan Christopher fick Flora att somna, men sen lugnade hon sig ganska snabbt, som tur var. De senaste nätterna har hon krävt att få komma upp och amma redan vid halv två, så vi får se hur natten blir. Det vore ju skönt att få sova lite mer för en gångs skull...

Dum och dum-bum och lite mer snurr

Nu pratas det så det står härliga till här, främst Lilly. Hon säger så många egna ord som är jätteroliga, och ibland slinker det med något som är riktigt också, men mest säger hon saker som "dusch" (men nej, inte relaterat till duschen), "dum-bum", "bum-ma" och "mölsch" (någon gång har hon sagt det om mjölk, men oftast bara när hon går och babblar).
Det är lite komiskt att hon säger ord som låter som "dumbom" just när Alfred har kommit in i en period där han säger att jag och Christopher är dumma så fort vi säger någonting som inte passar honom just då - t.ex. när han gjort något dumt, eller om vi försöker lära honom något som han inte har lust att lära sig. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det - jag brukar säga att jag inte alls är dum, utan att det är han som har gjort något dumt, och jag brukar vara noga med att påpeka att han inte ÄR dum, utan har gjort något dumt, men jag vet inte om skillnaden har gått in, för han brukar vara så arg när vi pratar om det, och om jag försöker förklara skillnaden när han inte är arg brukar han börja om och säga att jag är dum.
Vi har en bok av Stina Wirsén (som tjejerna fick i födelsedagspresent, har jag för mig) som heter "Vem bestämmer?", som handlar om Lilla och Stora, och där Lilla kastar en skål med filmjölk på Stora, och då säger Alfred "Så får man inte göra", och Stora vrålar "Dumma unge!" och Alfred säger "Så får man inte säga", och jag håller med. Sen säger Stora "Det var dumt, dumt gjort! Aja baja dej!" och Alfred säger "Så får man inte heller säga", och jag säger "Det får man faktiskt. Man får inte säga 'Dumma unge', för det betyder att Lilla är dum, och det är han inte, men han gjorde en dum sak, och det får man säga." Men det kanske är för komplicerat än så länge, fast jag tänker att om jag upprepar det kanske han fattar så småningom, eller?
Hur som helst är det så tråkigt att han håller på och säger att jag är dum så fort han blir arg. Vad ska man göra åt det?
Nu över till något roligare: klänningar! ;) I morse drog tjejerna fram en massa kläder ur sin garderob, men mest bara tjocktröjor, strumpor och strumpbyxor, men också en helt fantastisk klänning som vi köpte på rea på Polarn o Pyret i somras i storlek 86. Den andra hänger på Alfreds dörr för att den är så fin, men en har legat i garderoben. De kallades för "snurrklänningar" i butiken, för att de har sån vidd i kjolen att de blir fina när man snurrar, så jag tyckte det var smart att köpa dem i lite större storlekar så de skulle kunna dansa runt i dem. Jag höll upp den ena framför Flora och insåg att de inte alls var så stora längre, så jag provade, och hon blev så fiiiin! Jag blev helt till mig, så hon gick och tittade sig i spegeln, och sen provade hon att snurra helt själv.

Och sen poserade hon glatt för kameran (jag har redan gjort dem utseendefixerade allså? Nej..?)

Och av någon anledning flyttade hon sig sedan till framför byrån och ställde sig helt allvarligt stilla - jag tyckte det var hemskt roligt.

Och så kom Lilly med en liten nalle hon hittat i Alfreds rum (ingen av våra barn har någonsin brytt sig om gosedjur i någon större utsträckning) och kramade den. :)

Sen blev det snurr- och kramkalas!
Mina öron är förresten normala igen - de var bättre redan vid läggdags igår kväll, som tur var, och i natt sov jag inte riktigt lika uselt. Vad som däremot är lite dåligt är att Flora bet mig i ena bröstvårtan igår kväll, så sabla hårt att jag rent instinktivt knuffade undan henne så hon satte sig på rumpan och blev ledsen så jag fick krama och trösta henne. Jag tittade inte på henne när hon bet mig, så jag vet inte exakt hur hon gjorde, och det syns inget på bröstvårtan, men det gör fortfarande ont! Den är öm bara jag tar på den, och det gör svinont när de ammar... Hoppas verkligen det blir bra snart igen.

Knasiga öron

I natt har jag i princip inte sovit alls. Det blev en riktig skitnatt, där det började med att Lilly kom in till mig hos Alfred redan halv två, och det tog över en timme innan jag kunde somna om för hon var så orolig (tror det är en kindtand på väg upp, det kanske är den som spökar) och efter jag gått in med henne till storsängen igen var det inte många minuter tills Flora vaknade, och sen vaknade Lilly igen, och när jag till slut fick loss henne från bröstet inne i sängen, dit vi flyttat oss och lyckades vända mig på sidan bort från henne, så hörde jag ett väldigt konstigt ljud. Jag sa till Christopher: "Jag tror Lilly kräks upp all mjölk, du får ta det" och vände mig inte ens om - jag hade inte hört hulkande, men det lät precis som att en massa vätska kom upp lugnt och stillsamt, liksom. Christopher gick runt sängen, och meddelade mig att hon drack vatten! Haha, det var ju mycket bättre. Hon hade fått tag i min vattenflaska på nattduksbordet och druckit utan att spilla särskilt mycket.
Anyway, natten fortsatte med att jag slumrade korta stunder utan någon djupsömn alls förrän framåt 7-tiden, och så vaknade jag med ett ryck vid 8 och tänkte att jag måste väcka tjejerna för att vi inte ska hamna helt ur synk. Jag slumrade till igen, men vid halv nio satte jag mig upp - och kände att det var nåt knas med mina öron. Det kändes ungefär som när man haft lock för öronen, hållt för näsan och blåst ut och allt blir liksom öppet i en halv sekund innan det stängs till och blir som vanligt. Så det liksom brusade i hela huvudet och alla ljud ekade.
Jag provade Alfreds näsballong, men det hjälpte inte, så jag fick ligga kvar. Christopher, den snälla människan, stannade hemma från jobbet, tog med alla barnen vid lämningen och tog sen hand om Flora och Lilly istället för att jobba så jag kunde ligga kvar till elva.

Såhär mysigt hade de utan mig. (Christophers bild)

Jag ringde Vårdguiden, och hon sa att jag kan avvakta så länge jag inte har ont och det inte har hållt i sig i mer än tre månader (!). Jag är lite snorig igen också, så det har nog med det att göra (sköterskan jämförde det med att huvudet känns som ett ägg, och det är en rätt bra beskrivning).
Öronen är fortfarande helknasiga, men jag har lättare att hantera det nu när jag fått vila lite - jag vilade med tjejerna i drygt två timmar sen också.
När jag låg kvar i morse kom Flora in strax innan jag gick upp, och sa plötsligt flera ord - de var verkligen inte tydliga, men jag är säker på att jag hörde skillnad på dem och hennes andra ljud; först sa hon "hej", sen pekade hon på sin blöja (hon hade bajsat, men det fick Christopher ta), kom upp i sängen, sa "napp" och stoppade en i munnen. Nu börjar det hända grejer! Och när jag kom ut i köket gick Lilly och höll sig på armen och sa "aaooo" och ville att jag skulle klappa och blåsa. När hon strax efter slog i huvudet i en låda (inte hårt) sa hon dock inte "ao", så hon har nog inte riktigt fått ihop logiken, men ändå.
Lilly hade förresten druckit ett helt glas mjölk till frukost också, och varken hon eller Flora brukar dricka särskilt mycket utan mest hälla ut sin dricka eller hälla den från glas till glas - de ammar ju fortfarande mycket, så de får vätska därifrån, så jag oroar mig inte - men idag var hon tydligen supertörstig. Det kanske var därför hon strulade så mycket i natt? Fast nåt mer är det nog också, för hon var superkrånglig när vi skulle vila också. Hon skrek och skrek och vägrade lägga sig hos mig och Flora - Christopher kom in, men hon ville inte till honom heller, och vad jag än frågade henne om vad hon ville skakade hon bara på huvudet. Jag stängde linnet som jag öppnat för att amma dem till sömns, och då blev hon om möjligt ännu argare - så jag skulle bara ligga där med tuttarna ute och vänta på henne, tydligen. Och till slut kom hon och lade sig, men innan dess hade hennes skrikande fått Flora att börja krångla istället, så klart. Det där är ju ett problem med tvillingar: när en vill ta det lugnt och sova och den andra inte vill det... I det här fallet låg dessutom Flora på min arm, så jag var tvungen att försöka hindra Lilly från att smita ur sängen med fötterna bara, för jag nådde henne inte med min lediga arm. Läggningar tar liksom lite extra tid, kan man säga.
Nu har jag vilat bort större delen av dagen och mår rätt så okej, och om en dryg timme kommer Christophers mamma på besök över natten, så jag hoppas jag kan vara pigg ikväll (och få sova bättre i natt).

PS: Jag måste bara för min egen skull skriva en grej som jag kom ihåg först i natt att Julia sa när hon var här - apropå det där om att jag glömmer gamla saker. Julia sa till Neneh när vi tagit fram skolkatalogerna: "Sara var alltid bäst i klassen!", halvt på skämt irriterat, halvt på allvar lite avundsjukt - för det innebar, som jag fortsatte med att säga "Och Julia var alltid näst bäst". :) Och sen sa Christopher nåt om att man brydde sig så mycket om vad andra tyckte om en på högstadiet, och jag funderade lite och sa att jag nog faktiskt inte gjorde det, varpå båda kontrade med "Nej, för du var ju alltid bäst". :) Och det var nog lite dubbeltydigt: jag var bäst i skolan, och tyckte alltid att jag själv var bäst på det mesta också. Det är nog något jag får jobba på att komma ihåg nu, för jag behöver lite mer av det där gamla självförtroendet snart när jag ska börja skaffa jobb igen.
Jag minns en grej, när jag hade fått tre Swatch-klockor som jag tyckte var så coola (en var helt genomskinlig, både armbandet och urverket), och istället för att turas om att ha dem olika dagar hade jag en på ena armen och två på den andra. Det hände flera gånger dagligen att nån retade sig på det, men jag struntade i det, jag tyckte ju de var snygga, så ville jag ha alla på en gång hade jag det. Punkt. Jag var dessutom kaxig, så jag kunde alltid svara tillbaka. Så, slut på dagens memory lane. :)

Härligt besök

Det var, som jag förväntat mig, mycket trevligt idag! Lite stressigt innan de kom bara, eftersom Christopher bestämt sig för att åka ut och testa sina nya golfklubbor i ottan idag, och Julia och Neneh skulle komma redan klockan 10, och vi här hemma gick upp tjugo i nio och jag skulle hinna få mig och tre barn i ordning. Men vi hann.

Och det är verkligen härligt med Julia: jag har insett att jag nu för tiden inte känner mig riktigt naturlig och avslappnad med särskilt många människor, men Julia är en av dem som jag är det med, även om jag bara träffar henne en gång per decennium nu för tiden. Och hennes 7,5-åriga dotter Neneh var supergullig, och jag blev helt glad av tanken på att vi kommer ha två 7,5-åringar samtidigt om sex år. ;)

Neneh vill ha småsyskon, sa hon, men det får hon inte, sa mamma. Hade vi inte flyttat hade hon kunnat få låna våra och vara barnvakt ibland, för alla barnen gillade henne!

Jag hittade våra gamla skolkataloger, och förvånades över hur många personer Julia kom ihåg, men som jag knappt har några minnen av alls. Jag tror att jag liksom lägger mycket bakom mig när jag går vidare till något nytt, och det ska till något väldigt speciellt för att jag ska minnas någon. Vet inte om det är en bra eller dålig egenskap...

Alfred ville inte vara med på bild, så det fick bli en tjejbild strax innan de skulle åka hem till Uppsala igen.

Den här bilden lade jag upp på Facebook, och fick en kommentar från en annan gammal klasskompis: "Men herregud!! Ni ser ju precis ut som när vi gick i mellanstadiet :D"
Det var ju skönt att höra, eftersom jag och Julia precis pratat om att de få manliga klasskompisar vi är vänner med på Facebook ser så gamla och gubbiga ut, men att vi kanske inte ska säga nåt, vi kanske inte är bättre själva. Men nu säger vi att det är vi väl då. ;) Fast jag ser förskräckligt rosa ut, så jag fick väl lite färg när vi var ute på gården igår. **OBS! Det kommer en bild på en orm nedanför skottkärrebilden - Christopher tipsade mig om att varna eventuellt ormrädda läsare.

Och på tal om gården, jag glömde lägga upp ett par bilder från då: Alfred fick åka skottkärra! Lilly och Flora ville bara köra.

Och en granne tog ut sin orm, och alla barn (och några vuxna) samlades mycket fascinerade runt henne. Jag tror hon sa att det är en brasiliansk regnbågsboa, och både jag och Alfred vågade känna på den, men när hon började räcka ut tungan åt mig tyckte jag det blev lite läskigt, men ägaren sa att det var för att hon gillade mig. Hmmm, som mat..? ;)

Två år sedan ultraljudet!

Idag för två år sedan var vi på KUB-ultraljudet där vi fick veta att jag väntade tvillingar!

Den dagen alltså, så oerhört bisarr. Chocken över att få veta att vi skulle få två barn till och inte bara ett som vi hade trott, paniken över allt vi skulle behöva köpa extra och skräcken över allt som kunde gå fel...
Det var det här beskedet som gjorde att jag började blogga - det tog någon vecka att smälta lite och komma igång, men mitt första inlägg handlade om ultraljudet, och det kan du läsa här om du vill!
Idag har vi haft vårstädning i bostadsrättsföreningen - som jag för övrigt precis avgått från styrelsen i, när vi hade årsstämma i förrgår, det var rätt skönt, får jag erkänna - så vi har varit ute nästan hela dagen, från 10 till 17. Christopher krattade, sopade och grejade, jag höll koll på barnen och gick och köpte fika, så det var ganska soft för mig.
Imorgon kommer min äldsta vän (inte äldst i ålder, utan i hur länge vi känt varann) Julia och hälsar på innan vi flyttar. Vi hamnade i samma klass i fyran och var goda vänner genom hela skoltiden, men sedan dess har vi egentligen bara hållit sporadisk kontakt: hon bodde i Paris i många år, så vi har inte träffats alls ofta, men de få gånger vi träffats har det alltid känts precis som förr, och det är så skönt att ha en sån vän. Hon är också den enda person som någonsin haft ett smeknamn på mig: hon kallar mig alltid Mara. Jag vet faktiskt inte varför, så jag måste fråga henne det imorgon. :)
Vad jag minns har vi inte setts sedan jag var i Paris i december 2006 (gode tid, det är 8,5 år sen!), så jag är glad att hon tar sig tid att komma hit från Uppsala, och hon tar med sin dotter som jag aldrig träffat, och som nu är 8. Så ja, det stämmer nog att vi inte har setts sen Paris. Så vi får väl hoppas att det kommer kännas naturligt den här gången också, men det ska det nog göra.

Snurr snurr!

Den där läggningen som urartade igår gick ännu mer åt skogen sen. Flora vaknade strax efter jag publicerat gårdagens inlägg, och jag gick in till henne, men hon kunde bara inte somna om utan låg och snurrade och snurrade. Jag lät henne få bröstet, men det hjälpte inte, snarare tvärtom. Hon snuttade en stund, vände sig, vände sig tillbaka, pillade på min bröstvårta, snurrade runt igen, snuttade lite, och så vidare i all oändlighet. Till slut när hon börjat skrika också tog jag upp henne, och så fick hon sitta i soffan med mig och Christopher. Men inte heller det hjälpte; hon var lika orolig där. Jag provade att sätta på Teletubbies åt henne, men inte det heller. Så när vi tittat klart på "Mästarnas mästare" på SVT Play för att komma ikapp inför helgens avsnitt gick jag för att tvätta mig, och Flora blev helt förtvivlad. Men jag var inte särskilt sugen på att lägga mig utan att ha borstat tänderna, så jag hade inte mycket val... Christopher tog Flora i famnen och gick ut på balkongen, och då lugnade hon sig åtminstone. Sen bäddade vi i soffan så jag och Flora kunde ligga där för att inte störa Lilly.

Men det var hopplöst, hon lugnade sig bara inte. Jag har ingen aning om vad som var fel, hon verkade inte ha ont någonstans, hon var inte varm - det enda var att hon var lite snorig, men så har hon inte reagerat på förkylning förut. Kanske tänder? 

När klockan var ett höll jag på att få nervsammanbrott. Jag drog täcket hårt om bröstet så hon inte kom åt att ligga och pilla på brösten längre, och hon blev förstås ledsen, men efter några minuter verkade hon faktiskt somna! Hon vaknade igen dock och var ledsen, men jag envisades med att det var slut med bröstet nu, för det där pillandet och snuttandet verkade ju mer hålla henne vaken än att lugna henne, och vid halv två blev hon äntligen lugn så vi kunde sova båda två. När jag vaknade av att Lilly kom och letade efter mig vid halv 6-6 låg Flora precis som när jag somnat, hon hade inte rört en fena. Jag och Christopher bytte plats, och Flora fortsatte ligga blickstilla tills han gick upp vid 8. Helt utmattad, tydligen.

Idag har hon varit helt som vanligt, pigg och glad, och ikväll somnade hon lugnt. Jättemärklig natt.

I förmiddags började tjejerna snurra i hallen! Men när jag tog fram mobilen för att filma ville de bara titta i telefonen, så vi började med en vink- och pussfilm. :)

Sen fick jag filma Lilly.

Och sen Flora. Sötisar!

Egentid!

Idag har jag fått flera timmar för mig själv, och det var extremt välbehövligt! Igår var jag så trött att jag på allvar hade svårt att hålla mig på benen - jag vet inte vad det var som var så extremt just igår, men jag var verkligen helt slut i hela kroppen och i huvudet. Men idag tog Christopher tjejerna på förmiddagspromenad och åt lunch med en kompis, så jag fick tre timmar helt ensam.
Redan innan de gick hade jag börjat packa grejer i klädkammaren i flyttkartonger för att känna att någonting börjar hända med den här flytten och vårt kaos, så jag var liksom på gång och kände mig effektiv, men jag hade inte lust att packa mer, utan jag ville ge mig själv tid att sy färdigt klänningen jag höll på med. Först kollade jag lite mail, Facebook och ett YouTube-klipp jag inte hunnit se (en australisk komiker som pratade om amerikanska vapenlagar, sjukt roligt).
Sen sydde jag klart klänningen, och det tog sin lilla tid för det var lite pyssliga grejer kvar med den, men jag hann. Jag ska fota den när jag strukit den, nu är den för skrynklig för att komma till sin rätt på bild.
Christopher kom hem med tjejerna lagom tills det var dags att hämta Alfred, och Flora och Lilly fick stanna hos mig för att få amma lite, men när Christopher och Alfred kom tillbaka till vår gård fick de komma ut till dem för att leka. Jag fick stanna inne ensam en liten stund till, men sen åkte vi och handlade mat. Jag kände att jag hade bättre hållning än på länge för att jag fått lite ny energi, och det var så skönt!
Vi träffade en gammal kollega på parkeringen, som jag inte träffat på flera år, och det kändes bara trevligt och inte jobbigt alls att berätta att jag inte har nåt jobb och inga vidare utsikter till nåt spännande heller och att vi ska flytta till en småstad. :) Så det var en bra dag idag!
Strax efter jag tänkt avsluta det här inlägget med förra raden urartade läggningen av tjejerna och tog 1,5 timme med insatser av både mig och Christopher, så det var ju lite segt - men det började såhär gulligt/roligt:

18 månader idag!

Hurra för Lilly och Flora, för de blev 18 månader idag! Ett och ett halvt år redan! 

För ett år sedan såg de ut såhär (Lilly till vänster och Flora till höger):

Och idag såhär (Flora till vänster och Lilly till höger):

Små stora russinälskande hjälpredor i förkläde...

... som de senaste dagarna börjat ha ännu mer glädje av varandra. Det händer ofta nu att vi hör dem skratta tillsammans, och när vi tittar på dem då så kan de sitta såhär och ta russin från varann, eller kanske stå dubbelvikta med händerna i golvet och titta på varann mellan sina ben, eller något annat som man som vuxen inte hade kunnat tro var så roligt.

Igår gick de omkring mellan rummen i lägenheten och höll varann i hand och bara skrattade. :) 

Det verkar som att de turades om att styra vart de skulle gå.

De förstår bara mer och mer, och är bra på att nicka eller skaka på huvudet för att visa vad de vill när vi frågar dem något, och pekar på saker de vill ha på matbordet. De gör också mer och mer nya ljud, bara sen de senaste dagarna - inte så mycket riktiga ord, men särskilt Lilly har börjat babbla på jättemycket. Och Flora säger "pappa" ganska ofta, men "mamma" är det fortfarande extremt snålt med. Eller snarare obefintligt.
De tränar på att göra saker själva, i morse till exempel vägrade Lilly låta mig hjälpa henne ta på en blöja. Hon satt på golvet och kämpade för att få in benet i sin Up&Go, och det kom i och ur på alla möjliga olika ledder, tills det till slut kom i rätt. Då belönade jag henne med översvallande applåder för att jag äntligen skulle få hjälpa henne att få på den hela vägen, men det fick jag inte ändå, så till slut gjorde jag det under hennes vilda protester bara för att nån gång kunna få byta Floras blöja också... Sen var det samma visa med påklädningen.
De har båda också nån grej nu med att inte vilja ta av pyjamasen och nattblöjan på morgnarna. Det tar en faslig tid innan vi får av dem, och det är mycket oklart varför de vill gå omkring i tunga blöta blöjor så länge.
När vi ska iväg för att gå ut på promenad eller hämta Alfred brukar de vilja köra vagnen själva istället för att sätta sig i den, men de kan absolut inte göra det tillsammans, utan de bråkar om vem som ska köra. När jag till slut måste sätta dem i vagnen sker även det under vilda protester, så de senaste dagarna har jag haft med mutor: små russinaskar, för för tillfället är de helt tokiga i russin. Jag köper bara Saltå Kvarns ekologiska russin nu, de brukar vara mjuka och goda, och så har de dessutom en påse med en blandning av russin och torkade äpplen, som även jag gillar.
Ikväll var jag på årsstämma i bostadsrättsföreningen, och kom hem precis när Christopher satt tjejerna vid matbordet, och maken till glada barn har jag sällan skådat! Det slutade med att jag fick sitta med både Flora och Lilly i knät och hålla Alfred i handen på stolen bredvid. :) Väldigt rart, men en aning svårt att äta. Ibland är det inte så tokigt att vara iväg en stund, för belöningen när jag kommer hem igen är så värd det!

18-månadersvaccinering

Idag, dagen före 18-månadersdagen var det dags för BVC-besök med vägning, mätning och MPR-vaccinering.

Flora och Lilly hittade ett superkul aktivitetsbord i väntrummet.

De verkade känna igen sig inne på sköterskan Oksanas rum, och Oksana tycker det är så tråkigt att vi ska flytta, och föreslog att vi ska komma upp till Stockholm när det är dags för BVC-besök så hon får fortsätta träffa oss. ;)

Men även om de kände igen sig och tyckte det var roligt med alla bilder på djur och grejer på väggarna hjälpte det inte när det var dags för Flora att klä av sig och sätta sig på vågen... Oj vad hon grät och inte ville släppa mig. Vi fick göra tre försök innan vågen hann registrera vad hon vägde för att hon försökte hoppa ur tillbaka till min famn... Hon väger fortfarande inte ens 10 kg, vår lilla loppa: 9,4 kg och 76,2 cm är hon nu, och ligger stadigt på sin kurva två kanaler under medel.

Lilly var coolare, som vanligt, och väger 10,6 och är 80,4 cm lång: en halv kanal under medel. Fast jag ser nu när jag jämför med sist att Flora hämtat upp sig lite i vikten åtminstone: Lilly hade bara gått upp 400 gram sen vi var där sist för tre månader sen, medan Flora gått upp nästan prick ett kilo. Det var ju bra i alla fall.

Christopher fick hålla i båda tjejerna när det var dags för sprutan, för att inte jag skulle bli för blödig och inte hålla fast armen tillräckligt, så han fick börja med Flora och så stod jag redo att ta över för att trösta efteråt. Flora blev som väntat jättejätteledsen, men lugnade sig fort när hon fick komma och pilla på mitt bröst (den här sprutan svider tydligen inte, utan det är bara sticket som gör ont), och Lilly började faktiskt inte ens skrika, men hon såg mycket förvånad och purken ut över att det plötsligt stack till i hennes arm.

Allt var dock fort glömt när de fick komma ut och ta på sig jackor och skor och sitta på en fin liten bänk vid skohyllan utanför.

Och nu ikväll när det var dags för läggning tyckte båda att det var spännande att ha ett plåster på armen. Här är det Flora som känner lite.

Och Lilly visar pappa.
Båda har varit pigga och glada efteråt - men biverkningarna efter den här sprutan kommer oftast först efter en vecka-tio dagar. Lilly lyckades dock ramla omkull flera gånger runt lunchtid, och hon brukar inte ramla så ofta, så det var ju lite konstigt. Så jag sa till Christopher "Har hon fått autism nu?" som ett rått skämt, eftersom jag gett mig in i så många diskussioner mot antivaxxare på sistone - det finns ju en massa idioter som påstår att MPR-vaccinet (Mässling, Påssjuka, Röda hund) orsakar autism hos barn, trots att det inte finns några som helst vetenskapliga bevis för det. Alls. Inte ett enda. Puckot som skrev en rapport om det har dragit tillbaka den och erkänt att han blivit betald för att skriva det, men ändå finns det folk som tror att det är sant. Och jag blir så trött. Man ska vaccinera sina barn enligt det svenska vaccinationsprogrammet, punkt. Inte bara för sina egna barns skull, utan även för andra för att skapa herd immunity och skydda de svagare. Så, nu ska jag titta på tv. :)

Vår!

Idag har jag varit ute och gått i två timmar för första gången på länge - det var jobbigt, men ändå ganska skönt. Jag var trött och sur på förmiddagen, efter en natt med för tidig morgonamning och kiss i sängen av Alfred, men jag hade bestämt mig för att gå istället för att vila inne, och tänkte att endorfinerna av att gå kanske skulle hjälpa, och det gjorde de nog, för jag var gladare efteråt.

När vi gick och hämtade Alfred gick vi till Fruängentorget och köpte en vansinnigt billig körsbärstomatbuske (69:-!) och en ask små jordgubbar, som barnen tyckte var helt fantastiskt goda. Det kommer bli dyra jordgubbsinköp i sommar, kan jag redan räkna ut, med tre jordgubbstokiga barn.

Sen lekte vi på gården i en dryg timme, både inne i lekstugan...

... och ute på gräset. Det enda tråkiga var att Alfred bara ville leka med Flora och inte med Lilly, och tog bollen från henne så fort hon fick tag i den, och det var förstås inte populärt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med det att Alfred nästan alltid favoriserar Flora framför Lilly... Än så länge förstår de ju inte riktigt sånt avancerat, så jag hoppas verkligen det går över tills de förstår mer.

Jag hade klätt tjejerna i karamelliga färger, och Alfred hade valt mest rosa kläder i morse, så jag ville inte vara sämre själv!

Det dåliga samvetet

Jag tycker att det är väldigt mycket dåligt samvete involverat i det här med att vara förälder, åtminstone till tre små barn. Det känns alltid som att jag inte riktigt räcker till och att det är något barn som jag borde ge lite mer tid.
Igår försökte jag uppväga lite med Alfred i alla fall: Christopher gick ut och gick med tjejerna och jag och Alfred åkte till Kungens Kurva för att göra lite ärenden. På natten hade jag förresten sovit i Alfreds rum igen och han låg också på madrassen på golvet så vi kunde ligga nära, och det var jättemysigt.
På vår lilla utflykt tog vi god tid på oss och stressade ingenstans, Alfred fick springa runt på banorna på Stadium (de hade en löpbana utomhus också där barn fick springa och få en tröja, diplom, banan och vatten, men det vågade han inte, fast han fick alla grejerna ändå, för han sprang ju därinne åtminstone) medan jag köpte en bikini, han fick spela så många spel han ville på skärmar utanför en affär, och sen åt vi korv på IKEA. Och senare på dagen sa han spontant att han älskar mig, flera gånger, och det var faktiskt ett tag sen han gjorde det, så det verkar som att han uppskattade vår dag.
Christopher, Flora och Lilly var borta länge, för han hälsade på en kompis, så jag hann till och med sy lite hemma sen - jag hade en klänning som jag började på för evigheter sen, men aldrig gjorde klart, och jag hann nästan färdigt, men inte riktigt.
Även om jag spenderar mest tid med tjejerna har jag ofta dåligt samvete där också. Som det här med nattsömnen: när jag sover med dem så vill båda helst sova PÅ mig hela tiden, och då drar jag och sover hos Alfred... Det är ju inte så schysst om de behöver mig extra mycket. Men samtidigt sover de faktiskt lugnare i längre perioder när jag inte ligger hos dem, så uppenbarligen störs de på något sätt av att ha mig nära, så de verkar ju inte lida av det. Fast lite dåligt samvete får jag ändå.
Jag vill ju att alla barnen ska bli trygga och inte känna att de får för lite tid med oss föräldrar, och får väl trösta mig med att eftersom jag har dåligt samvete försöker jag åtminstone, och får hoppas på att det räcker en bit.

Smycken

När jag röjde inför visningen av lägenheten tog jag undan en massa smycken och hårprydnader som jag knappt aldrig använder, och de som var minst ömtåliga lade jag i en liten väska för att barnen ska få leka med dem. Nu har de åkt fram!

Amning, den eviga sömnproblematiken och ett barn som bytt språk

Det här med att dra ner på amningen gick ju åt skogen, av två skäl: dels att Lilly varit krasslig och jag då inte velat neka henne lite extra näring och närhet, dels att både hon och Flora varit så sabla envisa och högljudda när de velat ha brösten att jag bara inte orkat stå emot.

Jag har gett upp på nätterna till och med, så jag har sovit som en kratta (fast jag fått ligga på Alfreds golv åtminstone några timmar per natt, men han ska å andra sidan upp och kissa och in i storsängen och grejer, så det har inte heller varit ostört. Plus att min hals aldrig blir bättre, jag har svinont i halsen särskilt på nätterna), och det är ju dumt att jag låtit dem amma då, för nu måste jag börja om med avvänjning på nätterna. Framför allt Lilly är totalt brösttokig för tillfället, så jag vet inte hur det ska gå det här. Jag gjorde dessutom misstaget härom dagen att trycka på bröstet och visa när mjölken kommer ut, och det fick jag förstås ångra. Nu ska alla tre barn dit och trycka...

Igår natt lade vi ner tjejerna i spjälsängarna för första gången. Det funkade med Lilly, och hon låg där ett par timmar åtminstone, men Flora vaknade direkt och vägrade ligga kvar.
I morse vaknade båda 4.30 och ville ha mig (som låg inne hos Alfred), så jag gav upp och gick in och lät dem amma. Båda somnade om, men vaknade till omlott en gång i halvtimmen och skulle ha bröst tills alla barnen gick upp 7.30. Jag fick ligga kvar, men fick gå upp en stund senare för att Lilly stod och skrek vid dörren. Sen var hon på uselt humör och ville bara ha bröstet, men jag vägrade - hon hade ju redan fått amma av och till i tre timmar! Nu behövde hon frukost istället, tyckte vi. Men det tog en bra stund innan gnällandet gick över. Suck. Men även detta bör väl vara en fas, som allt annat.

Det här med att Flora absolut ska sitta i knät vid middagarna har jag accepterat nu istället för att bråka om det, och det har gjort allting lättare. Jag slipper vara irriterad och hon slipper skrika och gråta, och så småningom kommer hon väl sätta sig på sin stol igen. Nu smiter hon över på Alfreds stol så fort han reser sig, så det finns hopp. 

Alfred å sin sida har plötsligt blivit finsk. Han har de senaste dagarna bytt ut alla B i början av ord till P (benet -> penet, bilen -> pilen) och G till K (gult -> kult, grönt -> krönt). WTF? Hur gick det till? Och det är alltså inte nya ord som han just lärt sig, utan gamla vanliga ord som han kunnat i typ två år. Oerhört märkligt.

Äntligen får jag hålla båda mina små tjejer i händerna när vi är ute och går! Men så fort Christopher skulle ta kort på oss ville förstås inte Lilly längre...

Men på väg in på City Gross gick det bra igen. Farbrorn i bakgrunden fick helt enkelt vara med på kort här för detta var det enda okej fotot vi fick till. :)

Grattishälsningar

Flera av barnens gudföräldrar har fyllt år de senaste veckorna, och vi har spelat in små hälsningar till dem och lagt upp på Facebook. De blev så söta att jag ju måste visa dem här också!

Tjejernas gudmor Nina fyllde år igår. När Flora tittar på Lilly och funderar på om hon ska göra likadant - är inte det det gulligaste typ ever?

Och Alfred är väldigt förtjust i henne också, så självklart fick han också spela in en hälsning när han kom hem från förskolan. Jag hade faktiskt henne i åtanke som gudmor även till honom när han föddes, men så fick hans moster och faster förtur istället, men jag har bett henne vara "bonus-gudmor" åt honom också nu såhär i efterhand. :)

(Han pratar väldigt konstigt och sammanbitet här, men det är för att han är blyg, han låter normal i vanliga fall. ;) )

Och här var när Floras och Lillys gudmor Jennie fyllde år för några veckor sen.

Och när Alfreds gudfar Linus fyllde nyligen.

Syskonbråk och matchning

Flora och Lilly vet verkligen hur allting ska gå till nu. Så fort jag eller Christopher börjar laga mat kommer någon av tjejerna med ett förkläde som hon vill ha på sig och sen försöker hon dra fram pallen för att kunna stå och "hjälpa till".
Samtidigt har de extremt svårt att samarbeta och det blir väldigt ofta bråk och skrik när de ska göra något tillsammans. Som att sitta båda två på ett blöjpaket: det var inte så fridfullt som det ser ut på bilden, kan mina trumhinnor rapportera. Men det ser ju gulligt ut åtminstone.

Det senaste är också att Flora hela tiden ska sno Lillys napp, och särskilt nu när Lilly är krasslig blir det ett sabla liv. När jag säger åt Flora att hon inte får ta Lillys utan får ta en egen så skriker hon som om världen gått under (sååå högt! Hon har börjat skrika högre nu än innan när hon blir besviken), och när jag går och hämtar en annan slår Flora den ifrån sig - men som tur är brukar Lilly då ofta vilja ha en ny och fräsch istället och tar den jag hämtade och så får Flora den hon försökte ta. Flora har på det hela taget blivit mycket envisare på sistone - tidigare vek hon sig oftast när Lilly tog någon leksak från henne eller liknande, men nu är hon kaxigare och står på sig. Och hon vägrar fortfarande säga mamma. Inte en chans att hon tänker härma mig när jag ber henne säga det. Men en gång igår sa hon faktiskt "mam-mam-mam", men bara en gång.

Ibland är det roligt att klä tjejerna likadant, även om det händer sällan. Men när jag hittar såhär snygga kläder måste ju båda få!

Och när jag kan matcha mig själv också blir det ju extra roligt. :)