Alltså de här små tjejerna, vad de utvecklas nu! I morse sa jag "Ska vi gå och borsta tänderna?" och Lilly stegade iväg till badrummet och ställde sig vid dörren! Jag blev så paff! Att hon förstod det, det hade jag ingen aning om! De börjar alltså förstå saker vi säger nu, så nu får vi börja tänka på vad vi säger...
Och vi har en bok, som även Alfred älskade, med bilder på djur och rimmad text, och när jag läser den så brukar jag göra djurens läten också, men "Igelkottsfisken i havet har massor av taggar som sticks" vet jag inte hur den låter, så jag brukar peta på den och säga "Aj! Aj! Aj!", och nu har båda tjejerna börjat peta på den bilden också. :) I slutet av boken ska man vinka hej då till djuren, och det gör de nu direkt när vi kommer till den sidan. Och jag tror att Lilly kanske kanske har lärt sig hur elefanten låter, eller så gillar hon bara att göra pruttljud och råkar ibland göra det vid rätt tillfälle, jag vet inte riktigt. De tycker det är jätteroligt när jag gör djurläten när vi tar på dem blöjor också, eftersom Libero-blöjorna har djurtema just nu så är det elefanter, apor, giraffer (hur låter de?), pandor och leoparder på dem.
Efter frukosten när jag ställde in maten i kylskåpet gick Lilly fram och upptäckte en banan och tog den och sträckte uppfordrande upp den mot mig. Så hon fick en bit, och sen fortsatte jag med mitt. Efter en liten stund insåg jag att hon inte längre höll i sin bananbit, och jag var helt säker på att hon inte ätit upp den än. Fick lite mild panik och frågade Christopher, som jobbade hemma, om han sett var hon lagt den, men nej. Hon kunde ju ha lagt den exakt precis var som helst, och där kunde den ligga och ruttna och lukta illa... Men medan jag gick och letade kom Christopher och sa: "Var tror du man lägger den om man är en smart unge?", och pekade på olikformade-hål-leksaken (vad schöven heter såna?!). Haha, roliga unge!
Flora är just nu lite extra mammig och försiktig - när hon ramlar eller får en liten puff av Alfred eller Lilly blir hon helt förtvivlad. När Lilly ramlar, om hon inte slår sig vill säga, så reser hon sig bara upp och går vidare, men Flora ligger kvar och storgråter. Jag hoppas det är en fas och att hon tuffar till sig lite åtminstone - klart hon får vara känslig, men det är så jobbigt för henne när hon har två framfusigare syskon som ofta kommer åt henne med eller utan mening.
Och en liten bild till: idag har det vräkt ner blötsnö större delen av dagen, och när jag var och hämtade Alfred (utan tjejerna idag) ville han att jag skulle göra ett par snöbollar åt honom. Jag hade bara på mig vanliga tunna stickade fingervantar, så de blev ju genomblöta direkt. Alfred gick och höll i sina snöbollar, men när han blev för kall om händerna skulle jag ta dem, och sen började han prata om att göra en snögubbe, så jag satte ihop de två vi redan hade och satte på en liten till, och så plockade han ett litet bär som jag satte på som näsa. Men efter en liten bit till på vägen började det sticka i alla mina fingrar av kylan, och det gjorde så sabla ont! Så sista biten hivade jag upp Alfred på andra armen för att han inte orkade gå fort, och småsprang sista biten - men snögubben hade jag inte en tanke på att slänga, för han ville ju visa den för pappa.
När vi kom in sa Christopher "Vilken dedikerad mamma du är!" och jag blev lite stolt - jag hade ju bara kunnat släppa snöskrället när mina fingrar höll på att domna bort, men det var väl klart att jag inte gjorde det när Alfred ville ha den. Sen stoppade vi in ett par kryddnejlikor som ögon, och sen smälte den såklart. Men hen var ganska söt en liten stund i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar