Utveckling 13 månader

Nu så, nu kör vi lite utvecklingsberättande! Här på bilden leker vi tittut. Flora har fattat galoppen, men Lilly har missuppfattat lite. :) Hon lägger händerna ovanpå huvudet när vi frågar "Var är Lilly?" och så skrattar hon.

De förstår numera "Var är *valfri familjemedlems namn*?", men de brukar vara mer peppade på att gå till Alfred än till pappa när jag säger "Var är pappa?" och "Var är Alfred?". De förstår också "Ge den till *namn*" - igår gav Lilly en bit bröd till Flora när jag bad henne, och de ger saker till Alfred när jag ber dem också.

De klappar snällt - ibland när de viftar till den andra systern lite hårt så säger jag "Klappa snällt" och då gör de det - de brukar klappa mitt uppe på huvudet fram och tillbaka. Igår kröp Flora fram till Lilly helt spontant och pussade henne, länge och väl. Supergulligt!

Lilly testade att sitta på Alfreds Tripp trapp-stol härom kvällen, utan bygel, och satt jätteduktigt still en bra stund, så vi snabbade oss på och köpte två höga barnpinnstolar på Blocket (IKEA-stolar) så vi har när det blir dags på riktigt att byta från Antilop-stolarna.
Ingen av dem säger "mamma" riktigt medvetet än, tycker jag, vilket Alfred gjorde för första gången på sin ettårsdag, men det börjar bli lite variation på ljuden de säger nu åtminstone. Lilly kör visserligen mest "mam" till det mesta som man kan stoppa i munnen: napp, bröst, mat - och till mig överlag. Men Flora har sagt både "kakaka" och "papapa" de senaste dagarna. Jag hittade en artikel härom dagen, efter att jag läst på en annan tvillingblogg om att hennes lite drygt tvååringar känns lite sena med talet, om tvillingars språkutveckling. Jag fick nämligen för mig att tvillingar ofta kan vara sena med talet för att de liksom har varann och kan kommunicera med varann utan ord, men jag visste inte om jag hittat på det själv, så jag googlade. En artikel från Svenska Dagbladet tidigare i år  bekräftade detta mer eller mindre, men en förklaring de hade var att föräldrar till tvillingar väldigt sällan har tid att sitta och bara prata och jollra med ett barn i taget långa stunder, utan alltid har sin uppmärksamhet splittrad mellan båda barnen. Väldigt intressant artikel faktiskt, läs den gärna.
Lilly har också börjat med en sur-min som är så rolig. Härom dagen på ICA var det en kvinna i kön bredvid som försökte flirta med henne, men Lilly stirrade tillbaka med sänkta ögonbryn och trutande mun och såg helt livsfarlig ut, så jag kunde inte låta bli att skratta. Hon kör den mot mig också ibland, men när jag börjar skratta brukar hon bli glad igen.
Och så börjar Lilly få lockigt hår i nacken också tror vi - hon har fortfarande rätt lite hår.

Nu har precis mormor kommit innanför dörren här för att stanna i fyra dagar, så jag hoppas på att få lite tid för mig själv några gånger de kommande dagarna, det ska bli skönt.