Idag är jag en sån där dålig mamma utan tålamod. Jag vet inte varför, oftast blir det så när jag är trött, men jag känner mig inte så hemskt trött idag - det var visserligen rätt jobbigt när Lilly klättrade på mig i ungefär en halvtimme vid fyratiden i morse (vid ett tillfälle försökte hon lägga sig i brygga över mitt ansikte) samtidigt som Flora också vaknade då och då och också ville ligga nära nära nära, plus att de vaknade vid 8 istället för 9 idag, så det kanske är trötthet ändå. I vilket fall så klarar jag inte av att framför allt Flora är supergnällig idag och skriker så fort jag inte håller i henne - och ibland även när jag håller i henne, och att båda tjejerna sliter i min tröja för att komma åt brösten hela tiden jag är i närheten av dem.
När vi hämtat Alfred ville han leka i lekstugan på gården lite, och tjejerna ville följa med in, så det fick de. Men efter bara några minuter hade Alfred tröttnat, och då ville tjejerna förstås inte spännas fast i vagnen igen, så det blev brottningsmatch och gap och skrik och jag höll på att bli vansinnig och röt åt dem. En liten stund efter vi kommit upp i lägenheten råkade Alfred välta skålen med popcornrester från igår så en bunt kärnor ramlade ner på golvet, och eftersom popcornkärnor inte känns helt lämpliga för ettåringar att svälja satte jag igång vår robotdammsugare Bobby. Alla barnen blev rädda (inklusive Alfred, fast med lite mer måtta) och tjejerna började gallskrika, och eftersom Bobby är tidernas mest korkade robotdammsugare trasslade han in sig under en av stolarna som jag ställt vid sidan av kärnorna för att spärra av så han faktiskt skulle suga upp dem och inte köra nån annanstans, så jag fick krypa in under köksbordet och peta loss honom och sen styra honom manuellt med fjärrkontrollen istället. Det tog såklart sin lilla tid, och under hela tiden stod Flora och gallskrek rakt in i mitt vänstra öra och Lilly stod lite bakom och skrek hon med. Det var då jag skrev "kom hem" till Christopher, och som tur var var han redan på väg då, så nu halvligger jag inne på sängen med stängd dörr och får andas lite och faktiskt skriva ett blogginlägg utan en unge som sparkar eller petar på tangentbordet.
Det konstiga, inser jag nu, är att alla barnen är inne i Alfreds rum vägg i vägg med sovrummet, och leker, och inte ett enda skrik har jag hört fast jag varit här i fem minuter (okej, just precis när jag skrev det började Flora skrika, men hittills då), och så länge har det inte varit tyst på hela dagen. Jag hör inte Christopher, så det är inte för att han skojar nåt extremroligt med dem, utan han verkar sitta rätt tyst med dem - så vad är det för fel på mig nu då? Varför skriker de hela tiden när de är med mig?
Jag måste förresten ge Alfred lite cred här: det har varit väldigt mycket mindre bråk med honom de senaste veckorna. Han och jag har knappt bråkat alls, och han har inte varit alls lika retsam mot sina småsystrar heller, och det är så skönt! Han och Christopher har lite duster om påklädning och sånt när de har bråttom till förskolan på morgnarna, men annars inte så mycket dem emellan heller. Vår store lille pojke - vi kanske kan hoppas att han är på väg ur treårstrotsen snart.
Nu ska jag nog passa på att blunda och djupandas några minuter så jag kan gå ut och baka en kladdkaka till efterrätt sen - det är tydligen kladdkakans dag idag. Det är i och för sig fåniga matdagar varje dag om man googlar på det, men man kan ju välja att fira de godaste av dem i alla fall. tänkte testa att göra en med O'boy istället för kakao idag - jag har redan en kaoskaka i frysen nu, som jag bakade härom kvällen, så nu vill jag testa nåt nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar