Sytt klänningar och Knatteskuttat

Härom dagen när det var pissväder ute och Christopher jobbade hemifrån lyfte vi upp vagnen när tjejerna somnat så jag kunde få sy färdigt klänningarna jag påbörjat. Det gick visserligen sådär eftersom Flora vaknade direkt, men Christopher fick henne att somna om i sele, och sen fick hon sitta i mitt knä lite när jag sydde. Då hann jag klart med en större storlek av molnklänningar - de små jag sydde för länge sen är i stort sett urvuxna nu. De fick ha gult foder båda två för att molntygerna inte räckte till foder också (jag kör helfoder i övre delen istället för infodringar runt linning och ärmhål). Jag försökte hitta bilder på de små, som jag antar att jag bloggat, men jag hittar det inte. Oh well, de ser likadana ut. :)

Och så gjorde jag klart klänningarna jag nämnde för ett tag sen. Jag är lite osäker på om det är lite gycklarvarning på dem, eftersom jag fick för mig att inte göra en gul och en orange, utan en som är gul fram och orange bak och den andra tvärtom. Det här är i alla fall de första jag sytt efter mönster, och det gick okej - det var en punkt som bara var helt omöjlig, där jag skulle vränga dem på nåt sätt som jag bara för mitt liv inte kunde förstå hur det gick till, och jag tror fortfarande att de skrivit fel i beskrivningen. Men jag fick till det på ett annat sätt istället, så de ser ut som de ska, i ballongmodell.

Idag var jag och Alfred på Knatteskutt igen, idag med tema gymnastik. Idag hade vi tydligen tur, fick jag och en pappa veta efteråt, för att skolan vars gymnastiksal vi lånar hade glömt låsa redskapsförrådet, så vi kunde använda deras mattor och trampolin så ungarna kunde få springa och studsa fram på en matta och inte bara hoppa utan studs, så det tyckte Alfred var hur kul som helst.
Men i övrigt har vi tyvärr inte varit så nöjda med Knatteskutt. Efteråt pratade jag med pappan jag nämnde nyss, och han tyckte exakt som jag att ledarna inte är nåt vidare: det är en kille i 35-40-årsåldern som är lite cool fotbollspappa sådär (verkar han tycka själv), och en kvinna i 50-årsåldern som är nån sorts fritidspedagog och är fullständigt vimsig - och det är så uppenbart att de inte gillar varann, och de kan inte samarbeta för fem öre och gnäller på varandra inför barnen och föräldrarna. De kan inte ens hålla i ett upprop utan att bli förvirrade flera gånger, de säger fel namn, de kan inte uttala namn (varken utländska eller gammaldags som Fritiof), de kallar konstant en särskild flicka för "honom". Killen kör lite för avancerade övningar för åldersgruppen (3-4 år), medan kvinnan behandlar ungarna som om de inte fattar nånting, och hon är så låååååångsam så det är helt otroligt. Idag när barnen delades upp i två grupper fick de i hennes grupp bara stå och köa halva lektionen, så idag gav jag upp att få Alfred att göra som man ska och lät honom springa och hoppa på trampolinen när han ville istället (inte i vägen för andra, utan han var liksom med i båda grupperna samtidigt istället, och det var några till som gjorde likadant).
Och de gör liksom så konstiga övningar ibland: på friidrottslektionen fick barnen hoppa längdhopp från stillastående, istället för att de bara kunde dragit fram en matta och låtit dem springa fram till mattan och hoppa - som man ju gör i friidrott. Vem hoppar stillastående längdhopp liksom? Och kvinnan är besatt av att leka djurlekar - nästan varje gång har hon klämt in att barnen ska leka djur, och visst, det kanske är roligt, men vad har det med t.ex. volleyboll och gymnastik att göra? När man bara har 50 minuter på sig att testa kanske man kan få fortsätta leka med bollarna istället, eller?
Så det där kommer vi nog inte betala för någon mer termin, i alla fall inte här med samma ledare.
En sak som var väldigt roligt för mig var att när jag nämnde för pappan att Alfred gillar friidrott för att vi tittat mycket på det på tv, frågade han om jag friidrottat, och det har jag ju. Då sa han "Jag gissade på det. Det är nåt med din hållning." Då blev jag nöjd. :)