Ekonomi och Malmö

Vårdnadsbidraget godkänt! Jag vet inte om det kommer hinna utbetalas innan fredag när räkningarna måste vara betalda, men min handläggare som jag pratade med härom dagen hade skrivit med versaler till ekonomiavdelningen att det ska betalas ut snarast, så hoppet finns.
Sen är det dock så att den här månaden ska både bilförsäkringen och tjejernas försäkringar betalas, och de är på drygt 3 000:- var, så... Hej då pengarna. Vi delar såklart på räkningarna, Christopher och jag, men min del av räkningarna landar en normal månad (alltså utan försäkringar) på ungefär 10 000:-, så de 6 000:-/månad jag kommer få i vårdnadsbidrag räcker inte långt. Och i de där 10 000:- är inte mat och annat nödvändigt inräknat. Mina intäkter nu blir alltså 6 000:- i vårdnadsbidrag och 3 754:- i barnbidrag. Hej minus.
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har sparpengar, tack vare tidigare lägenhetsförsäljningar, för annars hade det här inte gått. Jag har redan varit tvungen att ta ut några tusen per månad från sparpengarna för att klara mig, så de är redan naggade i kanten. Det känns förstås surt att behöva ta av mina pengar, men samtidigt: det här är ju en unik möjlighet att vara hemma, så jag får hacka i mig det. Dels är jag ju tacksam att jag ens har sparpengar, det är det ju inte alla som har, dels är jag tacksam att min kommun över huvud taget erbjuder vårdnadsbidrag. Och om nu inte de här nya föreslagna reglerna om högre amorteringskrav för bostäder kraschar bostadsmarknaden så kommer vi med största sannolikhet att kunna sälja vår lägenhet med vinst om ett drygt halvår, så förhoppningsvis får jag ju tillbaka pengar då.
Som jag nämnt lite kort tidigare har vi bestämt oss för att flytta tillbaka till Malmö. Ingen av oss har någon egentlig anknytning till Malmö, men vi råkade båda bo där när vi träffades, och jag har hela tiden längtat tillbaka dit, och Christopher har nyligen kommit på att det inte var så tokigt att bo där ändå, så nu har vi sagt att vi flyttar härifrån till sommaren, bor i våra sommarstugor i några månader och flyttar ner till september. Vår kostnad bara för boende (låneräntor och amortering plus månadsavgift till föreningen) här är ungefär 10 000:-/månad (exklusive el, tv, bredband, mat etc), och Christopher, som är Hemnetknarkare har hittat att vi kan köpa hus lite utanför Malmö för mindre pengar än vad vår trea kostade och månadskostnaden inklusive driftskostnad kan landa på 7-8 000:- utan problem. Det är ju helt fantastiskt.
Två av de problem vi tänkt oss med flytten var 1) hitta förskoleplatser till alla barnen och 2) få nytt bolån. Ettan har löst sig redan, galet nog. Jag har nämligen fått veta att Malmö inte klarar att hålla platsgarantitiden på förskoleplatser, plus att de är medvetna om att de har många problem med förskolorna, det är många som är dåliga - och man kan inte ställa sig i den kommunala förskolekön förrän man har en adress, och det vet vi inte när vi har. Men så kom jag på en dag att Montessori är ju privata och har egna köer, och Christopher har gått på Montessori och älskade det, så vi hörde av oss till två förskolor i Vellingetrakten (söder om Malmö) och fyllde i köblanketter. Några veckor senare blev Christopher uppringd av en glad dam som sa att "nu har ni tre platser från januari!" och när Christopher sa att vi inte behöver förrän från september var det hur lugnt som helst.
Anledningen till att vi valde Vellingetrakten var för att det finns många hus att hyra i Skanör/Falsterbo, och anledningen till att vi tittar på att hyra är för att banken har sagt att vi inte kan få nytt lån för att jag är arbetslös och Christopher frilans... Jag tycker det är så sjukt irriterande, för vi betalar våra lån utan anmärkning nu, och min a-kassa är schöven högre än min föräldrapenning, plus att vi kommer bo billigare i Malmö och antagligen få ut en vinst på vår lägenhet här. Så jag ska ringa till min mammas bankman i Helsingborg och prata med honom snart, för min bankkvinna i Malmö har visst just gått i pension. Tänkte att det är bättre att prata med nån nere i Skåne istället för en i Stockholm som inte vet nåt om prisläget därnere.
Sen har vi förstås den lilla frågan om jobb också, men den känns inte helt hopplös. Christopher har kvar sina kunder som han har nu, och jag har en massa kontakter där nere, så jag hoppas på att någon kan peka mig i rätt riktning mot något att göra, och fram till dess har jag a-kassa kvar så det inte blir total kris.