Då hände det (inte så) roliga att tjejerna började hetsa varann, så efter en minut eller så stod båda och trängdes om att stå närmast mig, och båda gallskrek. Och gallskrek och gallskrek. Och gallskrek lite till.
Och ibland får det faktiskt vara nån måtta, jag måste faktiskt också få äta, så de fick stå där. Det var ju inget fel på någon av dem, de bara hetsade varann till nånting som de säkert inte ens visste vad poängen var med. Så less.
Sen klev jag ner och satte mig på golvet och hivade fram brösten, och då stod de först bara blickstilla av pur lycka eller nåt, och sen kastade de sig fram. Så nu: lite lugn och ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar