Testar nåt nytt

Idag provar vi det här: sittdelarna i spjälsängen! Spjälsängen har Vyssan lull-tassar, så Christopher satt och vaggade sängen tills de somnade, vilket gick fort, för de var svintrötta (även om Flora var högst skeptisk och skrek när jag satte ner henne). Den första halvtimmen låg jag i sängen och försökte sova, vilket såklart inte gick, men jag fick väl lite vila åtminstone. Efter ungefär 40 minuter vaknade Lilly till för hon tappat nappen, och hon somnade om när hon fått den. Fem minuter senare vaknade Flora och var suuuperledsen, och inga klappar eller vaggande hjälpte, så i desperation lutade jag mig in över henne och ammade henne tills hon lugnade sig igen. Nu sitter jag med datorn i sängen och vaggar när de är oroliga, och hittills har de sovit i en timme. Vore ju grymt om det här kan funka när jag inte orkar ut och gå.

Lockar i nacken

Titta, Lillys hår har äntligen börjat växa, och visst är det lite lockigt på riktigt?

Trippelbad

Alla tre barnen har just badat tillsammans, och ingen har gråtit! Det tog ju bara 13 månader... :)

Hälsa på moster

Oj, klockan är visst snart midnatt redan! En snabbis om idag då bara. Jag hade den stora lyxen att mamma gick ut och gick med tjejerna för tredje dagen i rad, men idag gav jag upp att vila, för jag har inte lyckats somna någon av de tidigare dagarna ändå, så det kändes mest som slöseri med tid - jag kan bara inte sova på dagarna hur trött jag än är. Jättekonstigt. Jag kanske inte kan sova utan mina tvillingar bredvid mig längre, helt enkelt?

Planen idag var att få ordning på min enorma hög med recept som ligger och skräpar i bokhyllan i köket, men istället satt jag vid datorn och beställde julklappar och lite sånt. Oh well, det behövde ju göras också.

Förresten! Igår kväll såg jag att jag fått ett mail: jag är kallad till intervju (telefonintervju) för ett deltids-översättarjobb! Jag sökte det för rätt länge sen och trodde att jag inte var intressant eftersom jag inte hört nåt, men jo! Inte så att jag fått det än, men en intervju är ju i alla fall bra. Det handlar om 10-20 timmar i månaden, så det är ganska så perfekt: inte för mycket tid borta från barnen, men ändå lite extrapengar nu när jag bara får vårdnadsbidrag. Så håll tummarna för mig på intervjun nästa måndag, är ni snälla!

Tillbaka till idag: mamma kom tillbaka med tjejerna vid klockan 14, så då blev det snabb lunch och sen iväg och hämta Alfred, och därifrån tog vi tunnelbanan till min syster Johanna, som just flyttat in i en ny lägenhet med sin pojkvän. Superfin lägenhet!

Alfred testade fladdermusfåtöljen och en kikare.

Flora blev stoppad från att riva ner Johannas skor i hallen.

Sen hängde hon lite i mosters famn, lilla snora-Flora.

Och Lilly vågade utan prut gå och sätta sig i Victors famn, trots att de inte träffats så hemskt många gånger. Flora var lite mer avvaktande.
Båda tjejerna fick förresten prova att rida på Alfreds rygg när han kröp på alla fyra och lekte häst, och jag tror aldrig jag hört Flora skratta så mycket! Jag var tvungen att hålla i dem, så jag kunde inte filma, tyvärr, men det kommer väl fler chanser när Christopher håller i istället. Det är i alla fall så underbart att se barnen leka tillsammans nu! Och de är så söta med varann; tjejerna klappar varandra snällt och pussar varann, och Alfred är så snäll mot dem nu att hjärtat sväller. Sen knuffar i och för sig Lilly omkull Flora ibland också, men när jag säger till henne att hon inte får göra så utan att hon ska vara snäll så går hon fram och klappar Flora. Och ikväll när Flora grät gick Lilly fram och försökte pussa henne för att trösta. Söta söta barn!!
Imorgon åker mamma hem, så då är det slut på mina lyxiga timmar för mig själv när tjejerna sover. Vi måste verkligen försöka få dem att kunna sova inne, för jag tror inte jag pallar att gå ute i två timmar varje dag hela vintern när det blir minusgrader... Det vore också så fantastiskt skönt om jag kunde få vila eller få lite saker gjorda nån gång i livet igen också. Ja ja, okej, nån gång i livet kommer det väl hända igen, men: snart då.
Och en sista liten fotnot: igår hittade jag en billig äkta Ergobaby-sele på Blocket och skickade iväg Christopher med bilen för att hämta upp den innan den såldes till någon annan. Jag har på mig den nu,  men måste säga att jag gillar kopian bättre. Tyget är mycket stelare i den riktiga, och när jag har den på ryggen hamnar spännet mellan axelremmarna så högt upp att det skaver på halsen även när jag dragit åt remmarna så kort det går. Och den är inte så mycket högre i ryggen på tjejerna än kopian heller - vet inte om jag skrev om det här också eller bara i tvillinggruppen jag är med i, men där fick jag i alla fall veta att i den riktiga Ergon ska barnen lätt kunna ha armarna under axelremmarna, vilket de inte kan i kopian för den är så låg i ryggen - men det kan de inte här heller, tycker jag, Oh well. Den är i alla fall bekvämare att bära i än BabyBjörnen nu när de börjar bli tyngre, det måste jag ändå erkänna.

Skrik, lussekatter och sjuårsdag

Åh, vi har haft ett par vidriga timmar ikväll. Flora var trött vid sextiden, så jag satte henne i selen för att sova en kort stund - och det blev en kooort stund. Efter bara ett par minuter började hon skrika, så jag provade att lägga mig med henne i sängen, men Lilly kom in (Christopher var på toa och mamma tittade på tv, så ingen stoppade henne), så Flora vaknade för mycket, så det var bara att gå upp. Men hon var ju svintrött, så jag provade selen igen, men nope, där ville hon absolut inte vara. Så hon fick sitta i mitt knä när vi skulle äta strax efter, men hon bara skrek och skrek. Hon lugnade sig ett par minuter när jag lade henne så hon fick hålla på mitt bröst, men det var kortvarigt det med. Jag provade att lägga oss igen, men hon bara skrek. Till slut gav jag upp och åt min middag med henne skrikande i knät, och när mamma ätit färdigt tog hon Flora och gick med henne tills hon somnade i hennes famn. Men efter tjugo minuter vaknade hon och skrek igen... Totalt höll hon på i ungefär två och en halv timmar tror jag, och jag vet inte vad det var för fel. Hon är snorig, men inte febrig, så kanske att det är tänderna, eller så var det bara att hon var så fruktansvärt trött. Lilly däremot har varit helt fantastisk: hon har inte sovit alls på eftermiddagen men har ändå varit superglad hela kvällen och roat sig själv medan vi varit upptagna med Flora. Alfred också, han åt snällt middag och tittade på tv sen.
Till slut lugnade hon sig i alla fall, och då började kampen med att försöka hitta något hon ville äta, eftersom hon inte åt en enda tugga till middag, så nu har vi lyckats lura i båda barnen de sista minimuffinsarna från födelsedagen, päron och lite pasta, men några mängder blev det inte direkt.

Vi tar några söta bilder istället för att uppväga eländet.

Vi satte upp hoppgungan för att fota den för Blocket-försäljning, och tjejerna fick prova den för första gången på flera månader, och Lilly älskade den! Så nu får vi se om vi kanske inte ska sälja den än ändå.

Äntligen fick vi ut armarna i de små tighta hålen på sidorna också.

Fast Flora körde den gamla vanliga armvarianten istället.

Jag tjuvstartade advent med lussekattsbak i eftermiddags också, så tjejerna fick sina livs första lussekatter. De gick hem!

Alfred har ju ätit det förr, men han var nöjd ändå.
För övrigt var det sju år sen idag som jag och Christopher träffades för första gången! Så jag fick en vacker bukett med röda rosor när Christopher kom hem från lunchen, och en burk med chailatte från Espresso House. :) Men det är först i övermorgon som vi har vår bli-ihop-dag dock, fast vi tycker idag räknas också.

Ekonomi och Malmö

Vårdnadsbidraget godkänt! Jag vet inte om det kommer hinna utbetalas innan fredag när räkningarna måste vara betalda, men min handläggare som jag pratade med härom dagen hade skrivit med versaler till ekonomiavdelningen att det ska betalas ut snarast, så hoppet finns.
Sen är det dock så att den här månaden ska både bilförsäkringen och tjejernas försäkringar betalas, och de är på drygt 3 000:- var, så... Hej då pengarna. Vi delar såklart på räkningarna, Christopher och jag, men min del av räkningarna landar en normal månad (alltså utan försäkringar) på ungefär 10 000:-, så de 6 000:-/månad jag kommer få i vårdnadsbidrag räcker inte långt. Och i de där 10 000:- är inte mat och annat nödvändigt inräknat. Mina intäkter nu blir alltså 6 000:- i vårdnadsbidrag och 3 754:- i barnbidrag. Hej minus.
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag har sparpengar, tack vare tidigare lägenhetsförsäljningar, för annars hade det här inte gått. Jag har redan varit tvungen att ta ut några tusen per månad från sparpengarna för att klara mig, så de är redan naggade i kanten. Det känns förstås surt att behöva ta av mina pengar, men samtidigt: det här är ju en unik möjlighet att vara hemma, så jag får hacka i mig det. Dels är jag ju tacksam att jag ens har sparpengar, det är det ju inte alla som har, dels är jag tacksam att min kommun över huvud taget erbjuder vårdnadsbidrag. Och om nu inte de här nya föreslagna reglerna om högre amorteringskrav för bostäder kraschar bostadsmarknaden så kommer vi med största sannolikhet att kunna sälja vår lägenhet med vinst om ett drygt halvår, så förhoppningsvis får jag ju tillbaka pengar då.
Som jag nämnt lite kort tidigare har vi bestämt oss för att flytta tillbaka till Malmö. Ingen av oss har någon egentlig anknytning till Malmö, men vi råkade båda bo där när vi träffades, och jag har hela tiden längtat tillbaka dit, och Christopher har nyligen kommit på att det inte var så tokigt att bo där ändå, så nu har vi sagt att vi flyttar härifrån till sommaren, bor i våra sommarstugor i några månader och flyttar ner till september. Vår kostnad bara för boende (låneräntor och amortering plus månadsavgift till föreningen) här är ungefär 10 000:-/månad (exklusive el, tv, bredband, mat etc), och Christopher, som är Hemnetknarkare har hittat att vi kan köpa hus lite utanför Malmö för mindre pengar än vad vår trea kostade och månadskostnaden inklusive driftskostnad kan landa på 7-8 000:- utan problem. Det är ju helt fantastiskt.
Två av de problem vi tänkt oss med flytten var 1) hitta förskoleplatser till alla barnen och 2) få nytt bolån. Ettan har löst sig redan, galet nog. Jag har nämligen fått veta att Malmö inte klarar att hålla platsgarantitiden på förskoleplatser, plus att de är medvetna om att de har många problem med förskolorna, det är många som är dåliga - och man kan inte ställa sig i den kommunala förskolekön förrän man har en adress, och det vet vi inte när vi har. Men så kom jag på en dag att Montessori är ju privata och har egna köer, och Christopher har gått på Montessori och älskade det, så vi hörde av oss till två förskolor i Vellingetrakten (söder om Malmö) och fyllde i köblanketter. Några veckor senare blev Christopher uppringd av en glad dam som sa att "nu har ni tre platser från januari!" och när Christopher sa att vi inte behöver förrän från september var det hur lugnt som helst.
Anledningen till att vi valde Vellingetrakten var för att det finns många hus att hyra i Skanör/Falsterbo, och anledningen till att vi tittar på att hyra är för att banken har sagt att vi inte kan få nytt lån för att jag är arbetslös och Christopher frilans... Jag tycker det är så sjukt irriterande, för vi betalar våra lån utan anmärkning nu, och min a-kassa är schöven högre än min föräldrapenning, plus att vi kommer bo billigare i Malmö och antagligen få ut en vinst på vår lägenhet här. Så jag ska ringa till min mammas bankman i Helsingborg och prata med honom snart, för min bankkvinna i Malmö har visst just gått i pension. Tänkte att det är bättre att prata med nån nere i Skåne istället för en i Stockholm som inte vet nåt om prisläget därnere.
Sen har vi förstås den lilla frågan om jobb också, men den känns inte helt hopplös. Christopher har kvar sina kunder som han har nu, och jag har en massa kontakter där nere, så jag hoppas på att någon kan peka mig i rätt riktning mot något att göra, och fram till dess har jag a-kassa kvar så det inte blir total kris.

Läggningskaos

Suck. Ikväll är en sån där kväll igen där jag inte ens får gå och tvätta mig för att gå och lägga mig med tjejerna, för att de inte släpper iväg mig från sängen. Vi har alltså fått båda att somna och lagt ner dem, men de vaknar omlott konstant så jag hinner aldrig tvätta mig, utan istället måste jag ligga här vaken och bara amma och vänta. 

Kanske att det är tänder som spökar, för Lillys tredje tand sprack äntligen igenom igår; faktiskt den högra bredvid framtänderna i underkäken istället för en däruppe först, och på Flora ser vi en övre framtand lysa igenom tandköttet nu. 

Nu gjorde jag ett flyktförsök, men mitt i tandborstningen började Lilly skrika igen. Christopher hade redan tagit upp Flora i selen igen för hon var så orolig, så jag bad mamma lägga sig hos Lilly så jag kunde få göra mig färdig. Medan jag tvättade ansiktet hörde jag hur Lilly arbetade upp sig till hysteri, så nu ligger jag här igen med ont i magen för jag inte hann gå på toa. Oh, the glamour of motherhood. 

Stackars lilla livliga Lilly förresten: den galenpannan har börjat klättra så mycket nu att hon drattat på huvudet två gånger bara ikväll: först ner från soffan (men den vurpan såg jag inte för jag var i köket och Christopher var med tjejerna) och sen stöp hon på huvudet ner från fåtöljen och hann volta över innan jag hann fram. Först var hon så skärrad att hon inte ens fick luft att skrika och bara stirrade åt olika håll, och mamma sa att jag var helt blek av skräck, men hon hämtade sig snabbt, så det verkar inte ha varit så hårt ändå. Jag hörde inget bonk heller, så hon landade nog på något sätt rätt mjukt ändå, hoppas jag. 

Nu kom Christopher in med Flora, och det tyckte Lilly var så spännande att hon vaknade till såpass att hon fick komma upp för att somna om i selen istället. Tur att klockan inte är så mycket än (tio i elva), då kanske jag har en chans till lite sömn ändå - men det är ju också det som är problemet: när vi lägger dem tidigt är det nästan hopplöst att få dem att ligga kvar hela natten. Idag sov de bara en gång, för de var så uppspelta när mamma nyss kommit att deras eftermiddagslur inte blev av, så de somnade redan lite före nio. Vilka nattugglor vi har alltså. 

Utveckling 13 månader

Nu så, nu kör vi lite utvecklingsberättande! Här på bilden leker vi tittut. Flora har fattat galoppen, men Lilly har missuppfattat lite. :) Hon lägger händerna ovanpå huvudet när vi frågar "Var är Lilly?" och så skrattar hon.

De förstår numera "Var är *valfri familjemedlems namn*?", men de brukar vara mer peppade på att gå till Alfred än till pappa när jag säger "Var är pappa?" och "Var är Alfred?". De förstår också "Ge den till *namn*" - igår gav Lilly en bit bröd till Flora när jag bad henne, och de ger saker till Alfred när jag ber dem också.

De klappar snällt - ibland när de viftar till den andra systern lite hårt så säger jag "Klappa snällt" och då gör de det - de brukar klappa mitt uppe på huvudet fram och tillbaka. Igår kröp Flora fram till Lilly helt spontant och pussade henne, länge och väl. Supergulligt!

Lilly testade att sitta på Alfreds Tripp trapp-stol härom kvällen, utan bygel, och satt jätteduktigt still en bra stund, så vi snabbade oss på och köpte två höga barnpinnstolar på Blocket (IKEA-stolar) så vi har när det blir dags på riktigt att byta från Antilop-stolarna.
Ingen av dem säger "mamma" riktigt medvetet än, tycker jag, vilket Alfred gjorde för första gången på sin ettårsdag, men det börjar bli lite variation på ljuden de säger nu åtminstone. Lilly kör visserligen mest "mam" till det mesta som man kan stoppa i munnen: napp, bröst, mat - och till mig överlag. Men Flora har sagt både "kakaka" och "papapa" de senaste dagarna. Jag hittade en artikel härom dagen, efter att jag läst på en annan tvillingblogg om att hennes lite drygt tvååringar känns lite sena med talet, om tvillingars språkutveckling. Jag fick nämligen för mig att tvillingar ofta kan vara sena med talet för att de liksom har varann och kan kommunicera med varann utan ord, men jag visste inte om jag hittat på det själv, så jag googlade. En artikel från Svenska Dagbladet tidigare i år  bekräftade detta mer eller mindre, men en förklaring de hade var att föräldrar till tvillingar väldigt sällan har tid att sitta och bara prata och jollra med ett barn i taget långa stunder, utan alltid har sin uppmärksamhet splittrad mellan båda barnen. Väldigt intressant artikel faktiskt, läs den gärna.
Lilly har också börjat med en sur-min som är så rolig. Härom dagen på ICA var det en kvinna i kön bredvid som försökte flirta med henne, men Lilly stirrade tillbaka med sänkta ögonbryn och trutande mun och såg helt livsfarlig ut, så jag kunde inte låta bli att skratta. Hon kör den mot mig också ibland, men när jag börjar skratta brukar hon bli glad igen.
Och så börjar Lilly få lockigt hår i nacken också tror vi - hon har fortfarande rätt lite hår.

Nu har precis mormor kommit innanför dörren här för att stanna i fyra dagar, så jag hoppas på att få lite tid för mig själv några gånger de kommande dagarna, det ska bli skönt.

Omöjligt att fota tre barn

Åh gode tid, igår alltså. Det visade sig att korten jag tog för julkort inte riktigt var så bra ändå, för skärpedjupet var för kort på grund av att det taskiga novemberljuset krävde minsta bländaren, så när jag tittade på dem i större format än i kameran var de inte riktigt skarpa. Så vi tänkte att vi gör ett nytt försök på söndagförmiddagen när ljuset är hyfsat. Till saken hör att jag var svintrött efter ännu en natt när jag blivit väckt sådär en gång i halvtimmen av än det ena, än det andra barnet, och Lilly körde dessutom hysteriska illvrål varje gång hon vaknade de första timmarna - plus att jag har ungefär 45 centimeters yta att ligga på eftersom både Flora och Lilly lägger sig så nära mig att jag ligger som i ett skruvstäd hela nätterna och inte kan röra mig. Så jag blev helt knäckt över att barnen inte ville sitta stilla och vara glada och söta - jag vet inte vad ni har för barn, men våra är inte direkt såna som sitter still där vi sätter dem - inte ens Alfred än, så vi har nog flera såna här julkortsår framför oss än, eftersom det verkar vara helt omöjligt att få bra kort på alla tre samtidigt. Så korten från idag ser ut ungefär såhär.

Inledningsvis gick det ändå okej.

Långvarigt? Nej, inte direkt. Men vi gav inte upp, utan lyfte tillbaka smitarna, och de var ändå fortfarande hyfsat glada, tack vare lite barnmusik på stereon (Alfred läser konvolutet).

Sen testade vi att lägga dem på golvet. Det gick sådär.Men med två barn gick det ju hur lätt som helst!

Återigen, med två barn: piece of cake!

Vår lilla fotosession slutade såhär: förtvivlad och utmattad mamma i soffan.

Libero animals-filmer

Det tog några försök och en del irritation innan jag insåg att Libero-filmverktyget inte funkar i Chrome och istället testade i Safari, och då funkade det. Så här har vi mina barn i djungeläventyren!
Alfred och elefanterna
 Flora och tigern
 Lilly och elefanterna

Medalj och fel datum

Jag hade fel: läste just att det är idag julljusen i stan tänds, inte den 19:e. Undrar om jag kanske såg datumet 19:e från nåt annat år..? Anyway: förlåt Stockholm, så kassa på julljus kanske ni inte är ändå då (eller det vet jag ju inte än eftersom jag inte sett det, men ändå). Även om jag tycker det är ovanligt sent, förr om åren tyckte jag de tände julljusen i oktober, vilket å andra sidan var lite väl tidigt... Aldrig är man nöjd. 

Nu har vi varit på Knatteskuttavslutning, och Alfred och alla de andra fick medalj, och Christopher, Flora och Lilly var med och tittade på sista halvan. 

13 månader idag!

Idag fyller Flora och Lilly 13 månader! Det firade vi genom att lyckas hinna ta kort på alla tre barnen medan de var glada i fåtöljen tillsammans. :) Vi tog några med stora kameran också, och något av dem kan nog få bli julkort till och med.

Här började Flora dra Alfred i håret, och han är extremt håröm, men härdade ut en stund för att vara snäll, tror jag.

Och här nånstans blev det omöjligt att hålla dem stilla längre.
Just nu är det bara blankt i mitt huvud - jag brukar ju skriva lite om utvecklingen på månadsdagarna, men för tillfället kommer jag inte på nåt att skriva. Och det är förstås inte för att inget händer, utan snarare för att så mycket händer! Och för att jag har lite ont om tid - jag ska just få duscha för första gången på åtta dagar, eftersom Christopher är ute och går med tjejerna, och jag och Alfred ska på Knatteskutt-avslutning om en timme, så jag måste passa på medan de små klängisarna inte är hemma. Så det få bli bara bilderna för nu!

Två år sen missfall, och ny telefon

Åh, tack vare min app Timehop, där jag ser vad jag gjorde i sociala medier på den här dagen tidigare år, såg jag att det var för precis två år sen igår som jag fick ett tidigt missfall.
Jag har tänkt några gånger att den lilla som skulle blivit då inte ville ge upp och att det var därför vi fick tvillingar sen. Kanske.
I övrigt idag har det varit kaos, men inte på grund av tvillingarna, utan för att jag råkade hiva ner min mobil i badrumsstengolvet i natt när jag precis skulle gå och lägga mig, så den sprack igen, ännu mer. Men den här gången dog skärmen också... Den surrade fortfarande när jag provade att låsa och sätta på ljudlöst och sånt, så den funkade, men man såg inte ett jota. Så istället för att lägga mig, trots att klockan var över tolv och jag var så trött att jag såg i kors, så säkerhetskopierade jag telefonen och försökte beställa en ny (iPhone 5S istället för min gamla 4S), men det gick inte eftersom jag var tvungen att kunna ta emot sms och skriva in en bekräftelsekod. Så Christopher hjälpte mig komma igång med Meddelande-appen i datorn för att kunna sms:a därifrån - med Lilly i selen på magen, för hon sov som en kratta och vägrade släppa iväg mig från sängen när hon låg där - men det funkade inte, och allt var bara så sabla jobbigt. Halv två kom jag i säng, och då hade jag fått ge upp alla försök.
Så idag under frukosten försökte jag hitta en Phone House där jag kunde hämta en ny och få igång den på stört, men det gick inget vidare, och tjejerna valde förstås att som vanligt gallskrika efter frukosten, och jag höll på att få totalt nervsammanbrott. Till slut kom jag fram i kön till Comviqs kundtjänstchat och tjejen där hjälpte mig att beställa en ny telefon som jag kunde hämta ut i Fruängen. Tyvärr kunde jag inte få en 32GB, för då hade jag varit tvungen att kunna ingå ett avtal via telefon (det kunde jag ju inte), plus vänta 1-3 arbetsdagar på att få den med posten, så det fick bli en 16 GB att hämta ut direkt. Och bindningstid på den i två år för att betala av. Men men.
Under tiden tjejerna sov i vagnen satt jag i trappuppgången med datorn och försökte få igång den, och nu när vi är klara med lunchen är jag äntligen klar, och det funkar. Tack och lov. Och jag har redan köpt silikonskal till den eftersom jag de senaste månaderna tappat min stackars telefon fler gånger än jag gjort under de tre år jag haft den innan dess.
Nu: sanera golvet från makaroner, majs och risrester från igår, som tjejerna "ätit" till lunch.

Spontanmiddag på Wagamama

I eftermiddags hade vi utvecklingssamtal för Alfred på förskolan. Tjejerna hade en hysterisk gråtstund när vi höll på att göra oss i ordning, så jag tänkte att det kommer ju gå åt skogen att ha med dem, men då tänkte jag inte riktigt på att det var en förskola vi skulle till: de hade ju hur kul som helst, såklart! Vi satt på golvet i ett av rummen, och både tjejerna och Alfred (som var med hela tiden, fröken ställde frågor till honom också) lekte och hade jätteroligt - nästan så jag fick dåligt samvete för att stackarna ska vara hemma ensamma med bara mig i nästan ett år till och inte få gå och ha kul varje dag...

Vi fick veta att Alfred trivs bra och känns trygg, är en snäll kompis, och har blivit mer frimodig och mindre avvaktande på sistone, och jag är så stolt över honom!

Sen hade vi bestämt att när vi alla ändå var med och hämtade Alfred skulle vi ta tunnelbanan in till stan och titta på NK:s julskyltning som avtäcktes i helgen, och på stans julbelysning som skulle tändas igår. En av Alfreds fröknar frågade om vi skulle äta middag på stan också, men det hade vi inte tänkt.

Julskyltningen på NK var rolig, tyckte Alfred, men julbelysningen - som jag läst skulle vara så tjusig eftersom Stockholm har nån sorts målsättning att vara landets bästa julstad i pyntning (vilket även Göteborg har, för övrigt) - var ju värsta antiklimaxet: de hade inte tänt nånting än. När jag tänker efter så hade jag också läst nånting om att tändningsdatumet var preliminärt beroende på hur allt gick eller nåt i den stilen, men hallå? Ni kan väl åtminstone tända det ni fått upp, eller? När jag bodde i Malmö hade stan ett datum och en tid, så folk gick ut på stan och tittade och typ hurrade när ljusen tändes, men det kommer de ju inte lyckas med här direkt när de inte kan hålla deadline... Tur att vi ska flytta tillbaka till Malmö. ;) (Mer om den lilla detaljen snart - apropå det sa fröken i utvecklingssamtalet att hon tror att Alfred kommer klara en flytt bra.)

När vi var klara med de små ärenden vi passade på att göra var klockan tjugo i sex, och det skulle innebära att vi inte skulle kunna få middagen klar förrän runt halv åtta kanske eftersom det tar en stund att komma hem, så jag föreslog för Christopher att vi skulle äta ute ändå, och låta det ingå i den allmänna konkursen (jag har fått veta att jag kommer få vårdnadsbidraget, och då kommer mina sparpengar gå åt som smör i solsken). Efter lite funderande bestämde vi att, jo, det skulle vara trevligt, så vi gick till Wagamama nära stationen (där vi var en gång när Alfred var fyra månader, han sov gott igenom måltiden, men när vi kom hem började han skrika och slutade inte på åtta timmar. Åtta timmar. På riktigt. Femminuterspauser för mat och powernaps, men annars: en hel arbetsdag i skrik.).

Tjejerna, som suttit i vagnen jääättelänge, blev så glada när de fick komma loss! Och de var så söta: de gick på små upptäcktsfärder, men aldrig mer än någon meter från bordet. Här var Lilly på väg bortåt.

Flora avvaktade lite i pappas knä först, och Alfred fick kritor att rita med.

Vi hade inte med middagsmat till tjejerna, så de fick en skål nudlar bara, och så fick de smaka lite på vår mat också.

Flora.

Alfred fick en risrätt med kyckling och majs, och jättesmarta barnpinnar som var typ som en stekpincett. Han tyckte inte det var så gott dock, men med löfte om glass när han kom hem åt han åtminstone en del.

Sen tog Lilly över skålen, och älskade det! Och hon kom också på att det gick utmärkt att stå på bänken i sin barnstol. Flora fick förstås också av maten, men Lilly gillade den mest.

Flora gick korta bitar och stannade sen och tittade nyfiket på vad som hände runt henne.

Och så småningom blev hon kaxigare och kaxigare och vågade sig längre och längre bort.

Men då kom storebror och hämtade tillbaka henne!

Och tjejerna började inte skrika när vi kom hem, tack och lov. Jag fick i Lilly både lite gröt och äpple sen dessutom, men Flora ville inte ha förrän jag lockade med leverpastejmacka (som Alfred fick). Det känns ändå som att det börjar lossna lite med maten nu, de äter åtminstone lite bättre nu än för nån vecka sen - jag har varit noggrannare med att göra mellanmål också, det har väl kanske hjälpt också.

Pysseleftermiddag

Idag när jag var ute och gick såg jag några fina höstgula blad, och fick idén att jag och Alfred skulle pyssla på eftermiddagen; jag tänkte att vi skulle måla med vattenfärg på blad och trycka dem på papper, så jag plockade några olika blad som jag tyckte hade fina former.

När jag hämtade Alfred frågade jag en av hans fröknar om det funkade med vattenfärg, och jodå, det skulle det göra. Man kunde också lägga löven under papper och måla med kritor över, eller så kunde man pressa dem i böcker, och konservera dem i paraffin för att kunna dekorera med dem. När jag frågade Alfred om han ville måla på löv när vi kom hem blev han jätteglad och berättade det för sin fröken, och sen gick vi hem.

För att tjejerna skulle sitta still i sina stolar medan jag och Alfred målade testade jag en grej jag fått tips om i tvillinggruppen: lägga färgkluttar i ihoptejpade plastfickor, så små barn kan greja med färg utan kladd. Nu hade jag ingen sån flytande färg, men kom på att man ju kan använda filmjölk och karamellfärg, fast pepparkaksfilen vi köpte igår ville jag inte slösa på, men i kylen hittade jag en flytande creme fraiche som visst hade gått ut. Eftersom barnen inte skulle äta den tyckte jag att det ju blev alldeles utmärkt. Och sen kom jag på att jag hade köpt ekologiskt färgpulver till Alfred en gång som vi knappt använt, så då slapp jag leta rätt på karamellfärgen längst in i skafferiet.

De färger som var öppnade redan var plommon och tangerin, så dem fick det bli.

In i plastfickor, och på med tejp på kanterna.

Och upp med tjejerna i stolarna. Och såklart: direkt ner på golvet med plastfickorna... Lilly var mer än lovligt skeptisk, och Flora tyckte inte det var nån höjdare heller direkt. Så de fick bröd istället.

Sen var det dags för de fina bladen!

Och det var ju skitsvårt! Blev färgen för blöt rann det bara ut, men tog vi mindre vatten blev det knappt nåt på pappret istället. Vi gjorde bara några stycken, och det blev väl i och för sig rätt fint ändå, men att det var blad syntes ju inte riktigt. Vi gick över till att måla vanligt istället, och Alfred ville att jag skulle måla en man som spände musklerna på armarna, och blod skulle rinna längs hans ben... Undrar lite vad han lekt på förskolan på sistone?

När det var dags att laga mat frågade jag Alfred om han ville hjälpa mig, och det ville han. Vi skulle äta tacos - på en onsdag! Minsann - och då är det ju en del att skära. Han fick en riktig kniv, fast den minst vassa av våra vassa, och så fick han skära gurkan alldeles själv, och han var superduktig!

Sen provade vi tomater, men efter han provat att sätta kniven mot en och jag direkt såg att han skulle skära sig i fingrarna delade jag dem först på mitten, och så la vi dem stadigt på den skurna halvan och så kunde han skära en andra gång. Men då behövde han en lite vassare tandad kniv, och det gick bra, men han tyckte det var jobbigt, så han skar bara ett par stycken, sen tog jag över.
Han är inne i en oerhört kräsen period, och vill absolut inte äta köttfärs, så redan på vägen hem från förskolan hade jag sagt att man kan lägga det man tycker är gott i tortillabröden, och frågade om han ville ha köttbullar? Men nej. Fiskpinnar då? Japp, det ville han ha. Och majs. Så vi stekte tre fiskpinnar, och dem lade han snyggt och prydligt i sin tortilla, och så majs på. Och så åt han upp hela. :) Så då vet vi att det funkar, alltid nåt!