Besök och sex barn i vårt vardagsrum

Idag har vi haft besök - superfinbesök! Av en familj som är typ precis som våran (ytligt sett i alla fall): mamma, pappa, en fyraåring och tvillingar på drygt ett. Mamman är Matilda, som jag nämnt här förut, och som har bloggen Tre i världen, och vi har ju träffats några gånger med våra tvillingar, men det var första gången vi träffades hela familjerna (även om jag har suttit på samma kontor som hennes man under en period, och Christopher har jobbat med hans företag också). Jag var lite nervös för att det skulle bli kaos med sex ungar här, men det gick oväntat smärtfritt! Kulorna i granen förflyttades några varv, men ingen slog sig allvarligt och ingen blev ledsen, och vi vuxna hann fika och ha riktigt trevligt.

Storasyster Olivia var lite blyg i början, medan Alfred, som brukar vara blyg, var superpeppad från början, kanske för att han var på hemmaplan - men efter en stund lekte de och hade roligt tillsammans. Här sitter de i Alfreds rum och ritar med stängd dörr för att de små barnen inte skulle sno kritorna från dem, och Flora, Lilly och Hugo vill hemskt gärna komma in.

Det var inte lätt att fånga alla sex barnen på samma bild, men här ser man i alla fall en liten skymt av alla: medurs är det Hugo, Alfred, Olivia, Lilly, Thelma och Flora.

Olivia

Lilly blev förtjust i pappan Thomas och showade loss ordentligt.

Full fart när Alfred lekte superhjälte och hoppade med Olivia i soffan.
Supertrevligt hade vi, och det var så roligt att se att tvillingarna interagerade med varann, även fast de är såpass små, och att vi också kunde lämna dem ur sikte korta stunder utan att behöva oroa oss för att de skulle typ slå ihjäl sig.
När Christopher senare var inne och läste bok med Alfred när han skulle sova satt jag i vardagsrummet med tjejerna, och mitt hjärta bara svällde när jag tittade på dem. De är så helt fantastiska, och jag kan fortfarande nästan inte fatta att vi har fått tre så perfekta barn. En stund senare ropade Alfred på mig för att jag skulle komma in och kolla till honom (när Christopher kommit ut). Han låg i sin säng och sa en massa roliga grejer, sådär som treochetthalvtåringar gör, och jag bara tittade på honom och kände mig som världens lyckligaste människa. Jag sa till honom att jag älskar honom och att han är världens bästa pojke, och då tittade han på mig och sa:

"Och du är världens snyggaste flicka!"
Så ja, jag har väl haft typ en perfekt dag. :)