Älsklings födelsedag och utmattad jag

Idag fyller den här fantastiska människan, mannen i mitt liv, år - hurra!

Dessvärre har hans födelsedag inte varit något vidare hittills, för efter att tjejerna hållit mig vaken större delen av natten från halv fyra och framåt så kände jag när det var dags att gå upp att hela världen snurrade. Jag stapplade ut i vardagsrummet och lämnade över Flora till födelsedagsbarnet, tog mig in på toaletten, såg i spegeln att jag var likblek, satte mig på toan och började kallsvettas och trodde jag skulle bli tvungen att spy. Jag lutade mig framåt för att få tillbaka lite blod till huvudet och tryckte på illamåendepunkten på handleden (det som räddade mig många gånger under tvillinggraviditeten) och till slut lugnade det sig. Men så fort jag reste mig snurrade rummet igen, så jag vacklade tillbaka till sängen och ropade på Christopher och sa att jag måste ligga kvar. Sen fick han hämta mamma, som snart skulle köra hem med Stella, och hon sa att jag är utmattad efter för lång tid utan sömn, och sa, som mammor gör, att jag måste ta hand om mig själv också. Och hon har väl antagligen rätt i det, för om jag kör slut på mig själv kan jag ju inte ta hand om mina barn heller. Så jag låg kvar. Plus att mamma erbjöd sig att komma tillbaka efter nyår och hjälpa till igen om jag behöver det, fantastiska mamma.

Alfred var så gullig, han kom in och ville att jag skulle komma ut, men jag sa att jag inte kan gå, jag skulle ramla om jag försökte, och då sa han "Jag håller dig hårt i handen, mamma, så ramlar du inte". <3 Och sen gick han och sa det till Christopher: "Jag ska hålla mamma hårt i handen, så ramlar hon inte." Söta söta unge. Sen kom tjejerna in en gång, och det märktes att de saknade mig, för även om de attackerade mina bröst ganska omedelbart så gav Lilly mig åtminstone en puss på munnen först. Jag har vid närmare eftertanke inte varit sjuk sen före tjejerna föddes, så det är inte så konstigt att framför allt Alfred blir orolig när jag bara ligger i sängen och är konstig.

Christopher gick ut med tjejerna vid tolv, och tjugo över ett lät jag Alfred leda ut mig. Det snurrade fortfarande, men efter jag gått på toa och blaskat lite kallt vatten i ansiktet lyckades jag åtminstone ta mig till soffan. Och ungefär en timme senare, när tjejerna vaknat och klättrat på mig och ammat, och Christopher var i telefon och Alfred ropade från toaletten att han bajsat, så gick det lite lättare att gå upp. Så nu har jag ätit lite, och även om jag fortfarande känner mig helt trög i huvudet, har lätt huvudvärk och lite orolig mage, så mår jag ändå okej, och har lovat Christopher att baka en tårta när han kommer hem från affären med tjejerna. Nu ska jag vila lite i soffan med Alfred, och hoppas på ytterligare bättring. Och i natt ska Christopher prova att sova i ett annat rum med Lilly, så jag kanske kan få lite mer sömn med bara Flora och Alfred - vi får se hur länge han står ut ifall hon vägrar somna om utan mig, men det kanske kanske funkar. Och så ska vi fira Christophers födelsedag bättre imorgon, då kommer hans föräldrar och förhoppningsvis även hans mormor och farmor också.