En tisdag i december

Jag har inte så mycket att skriva om idag, tycker jag, mer än att mammigheten svämmar över alla bräddar här. När jag lämnar ett rum, även om pappa är kvar, så skriker Flora i vad som låter som ren och skär panik. Det måste vara utvecklingssteget - hoppas jag verkligen i alla fall.

Flora har förresten plötsligt - äntligen - börjat kännas lite tung! Jag blir trött i armen av att bära henne nu, det har jag inte blivit förut, för hon har känts lätt som en fjäder. Det är bra!

Eller jo, jag har visst saker att skriva, jag kan berätta att båda tjejerna nu förstår när jag säger "Kan du hämta en bok?" och när vi sätter oss för att läsa den klappar Lilly på mitt ben för att visa var hon ska sitta, och sen på mitt andra ben för att Flora ska sitta där. Sen försöker de knuffa undan varann och skriker... 

När de ska amma samtidigt, vilket de vill typ jämt, är det också en massa bråk och skrik, tydligen får inte den ena ens peta på den andra när de äter nu för tiden. 

Och så börjar de äntligen säga "mamma" lite mer till mig och inte bara allmänt om det mesta. 

Slötittade lite på "Mauro och Pluras tågluff" ikväll och förundrades över hur lik Pluras mage är min när jag var tvillinggravid i vecka 39. Att karln ens kan röra sig är ju ett smärre under.  Fick inte till nån jättebra bild, men det syns nog typ. 

Sorry Plura, men lite komiskt är det allt...