Lucia och julbord

Idag var det luciafirande på förskolan. Alfred har sjungit och sjungit luciasånger här hemma i veckor, och vi hoppades på att han för första gången faktiskt skulle vara med och sjunga dem i tåget också - de två tidigare år han har gått på förskolan har han direkt sprungit fram till oss och inte velat/vågat vara med. Men idag tågade han stolt förbi oss och ställde sig med de andra barnen och sjöng, och det var så fint!!

Flora och Lilly vägrade stanna med oss, de ville fram till storebror (fast vi glömt Floras skor i bilen, så hon fick traska runt i raggsockor - inte så länge dock eftersom det var kallt), och han lämnade sin plats för att krama dem, den lille sötisen.

Sen ställde Lilly och Flora sig mitt framför och fotobombade alla andra föräldrars foton... :)

Sen åkte vi till IKEA (eller just ja, vi skulle bara in en snabbis på H&M först och skänka kläder, men det tog typ en timme där, eftersom barnen sprang runt och lekte och jag hittade en klänning (hade pengar kvar på födelsedagspresentkort) och Christopher hittade en skjorta och en tröja, och den klantiga tjejen i kassan ropade att vi skulle ställa oss i hennes kö och sen tog det en kvart med kunden före och vi hade tre små smitare att hålla ordning på, tack för den) för att äta julbord. När man är fattig och har tre små barn är ett julbord ett julbord liksom, även om det är på IKEA. 129 pix med Familykort, och i alla fall roligare än att inte äta julbord alls.

Och otroligt nog satt tjejerna kvar vid bordet under hela tiden vi åt! Det händer aaaaldrig hemma. Men det var väl så mycket att titta på där, antar jag, plus att jag gav dem spännande grejer som plastbestick, sugrör och smakbitar från min mat med jämna mellanrum, plus att Alfred lekte med dem såklart. Vi satt dessutom precis bredvid lekhörnan så Alfred fick springa dit när han ville, så han var också nöjd. Men såhär fint blev det på golvet under tjejerna, eftersom de typ inte smakade på något de fick utan bara kastade det på golvet.

Efterrättsglassen som IKEA bjuder barn under 13 år på gick däremot hem, såklart.

Och vi fick äta julbord, och ingen av oss fick nervsammanbrott, det tycker jag var bra gjort!