Gott nytt år!

Gott nytt år alla fina! 

Det här har varit ett fantastiskt år (om än jobbigt), och jag hoppas på att 2015 blir ännu bättre. Med lite mer sömn. ;)

Kram!!

Nätterna och yrseln snurrar vidare

Dagens utsikt - en värdig avslutning på ett fantastiskt år! Igår var det så dimmigt ute att vi inte såg skymten av havet på hela dagen. Det var visserligen vackert i sig, men inte som idag.

Inatt höll Flora mig vaken i tre timmar - hon som sov så gott natten till igår, medan Lilly sov bra nästan hela natten. Jag blir tokig på det här. Men idag snurrar det bara lite lagom i huvudet åtminstone - de där axelrörelserna verkar hjälpa, tack och lov.
Igår när vi skulle lägga oss smsade mamma och tyckte det var synd att vi låtit Lilly skrika så länge natten innan och undrade om det inte fanns något annat sätt som inte innefattade gråt. Jag skrev tre långa svar om att vi har tänkt igenom hur vi ska göra, och att det hördes tydligt att hon skrek för att hon var arg för att hon inte fick bröstet, och inte för att hon var ledsen, och när hon väl började låta ledsen på slutet fick hon komma till mig, och att det inte är farligt att skrika ibland så länge man inte är övergiven (Christopher var ju med henne), de kommer inte förlora tilliten för att de får skrika lite på natten när de har fri tillgång till mig (och mina bröst) hela dagarna, och dessutom ammar de flesta nu för tiden inte ens hälften så länge som jag gjort hittills, framför allt inte tvillingmammor, och någon gång måste jag sluta nattamma, osv osv.

Visst försöker jag verka lite kaxig och självsäker inför mamma, men det är klart att jag tycker det är vedervärdigt när mina barn skriker länge, jag är ju inte känslokall bara för att jag är utmattad - så igår tog jag det något oväntade beslutet att sova ensam ned alla tre barnen istället. Planen var först att vi skulle försöka likadant igen, men när Lilly bara vaknade när vi lade ner henne och Flora samtidigt vaknade och gallskrek så jag var tvungen att gå till henne och jag hamnade i vår säng med båda tjejerna och Alfred snusande i spjälsängen bredvid, så kom jag på att om Christopher inte sover med oss skulle jag ha mer plats i sängen och bara därför kanske kunna sova bättre.
Allt gick bra tills jag plötsligt vaknade av ett duns: Alfred hade ramlat ur sängen! Han skulle tydligen klättra över till oss, men ramlade i golvet - oklart om det var med huvudet före. Jag blev så rädd! Men han mådde bra efter att ha varit ledsen en stund, inga hjärnskakningssymptom. Han flyttade i alla fall in till Christopher, och sen vaknade Flora, och så låg hon och snuttade på bröstet någon sekund, tog sen nappen, nöp mig i bröstvårtan, snuttade, tog nappen, nöp mig, i en oändlig loop. Efter en timme skrev jag till Christopher att jag höll på att bli galen, så han gick upp och tog henne i selen och så somnade hon gott, men så fort hon kom tillbaka till mig började hon om. I tre timmar totalt. På slutet vaknade Lilly också, så jag hade en på varje arm och tänkte så många fula ord inne i mitt huvud att jag nästan skäms. Så jag vet inte hur vi ska göra, jag antar att vi får hålla ut tills den här utvecklingsfasen är över - om treeeee veckor! Jag kommer gå under. Eller så är det en hjärntumör jag har, och då dör jag väl ändå... Hoppas det bara är trötthet.

Det snurrar i min skalle

Jag mådde nästan normalt igår kväll, och lyckades både baka en tårta och laga halva middagen (andra halvan lagade Christopher, det var inte så att vi fick äta en halv måltid). Sen när det var dags att sova så bestämde vi oss för att faktiskt prova att dela upp oss, som jag skrev om: jag, Alfred och Flora (för att hon är mammigast just nu) i det rum där vi brukar sova, och Christopher och Lilly i ett annat sovrum.
Lilly vaknade när Christopher lade ner henne, och lugnade sig inte, så jag fick lämna Flora och gå dit och amma henne till sömns, och sen gick jag tillbaka. Det kändes så konstigt att inte ha båda tjejerna hos mig! Så jag kunde såklart inte somna, men jag hade ändå slumrat till när jag hörde Lilly börja skrika vid 00.40. Hon lugnade sig efter ungefär fem minuter, men... det höll i ungefär en minut. Sen skrek hon och skrek och skrek. Jag och Christopher chattade via messenger och jag undrade om jag skulle komma in, men han tyckte jag skulle avvakta, för annars skulle ju allt jobb vara förgäves. Men när hon skrikit i en timme och tjugo minuter, mer eller mindre oavbrutet, och hon bara slog bort Christophers hand när han försökte hålla om henne, bestämde vi att han skulle säga "Ska vi gå till mamma?", och då slutade hon skrika och pekade mot dörren, så då fick de komma tillbaka.
Jag var klarvaken, och vi gjorde ju ändå det där mest för min skull så att jag ska få sova nån gång, och jag kände att jag inte skulle kunna sova ordentligt på hela natten utan bara ligga och lyssna, så det var dags att ge upp. Sen låg jag vaken i en dryg halvtimme till, men efter att Lilly somnat (Flora hade vaknat en stund innan de kom tillbaka) så sov faktiskt båda i flera timmar, så jag sov hyfsat ända fram till sjutiden (fast jag vaknar varje gång jag ska vända mig för att kolla så jag inte lägger täcket över huvudet på någon av tjejerna). Ändå snurrade det i mitt huvud när Lilly vaknade för att gå upp vid nio.
Alfred har förresten, efter att ha kissat så mycket på nätterna att blöjan läckt, plötsligt bestämt sig för att inte kissa alls på nätterna. Så när han vaknade av Lillys skrik vid halv två ville han upp och kissa på toaletten istället för i blöjan, även fast jag sa att det går bra att kissa i blöjan en gång på natten. Duktig!
Vid tretiden kom Christophers föräldrar, mormor och farmor - båda de gamla damerna bor i Trollhättan, och ingen av dem brukar vilja ge sig iväg hemifrån längre (de är strax under respektive strax över 90), men idag plockade svärföräldrarna helt enkelt med sig dem och satte dem i bilen och körde hit dem. :) Och så hade svärmor bakat en tjusig tårta, så vi fick försenat födelsedagsfika.

Jag var fortfarande lika yr när de kom tyvärr, men när jag berättade om det för svärmor tipsade hon om att röra axlarna (alltså såna där rörelser som man gör när man är stel i nacken), det hade hjälpt henne när hon hade liknande symptom. Hon sa att jag är ju igång jämt, så det är inte konstigt att jag är helt slut. Och så sa hon åt Christopher att han ska massera mina axlar också. Och minsann om det inte har hjälpt lite redan! Det vore ju fantastiskt om nåt så litet kan hjälpa, för det är så fruktansvärt obehagligt att vara såhär yr, och vila hinner jag ju liksom inte riktigt.

Älsklings födelsedag och utmattad jag

Idag fyller den här fantastiska människan, mannen i mitt liv, år - hurra!

Dessvärre har hans födelsedag inte varit något vidare hittills, för efter att tjejerna hållit mig vaken större delen av natten från halv fyra och framåt så kände jag när det var dags att gå upp att hela världen snurrade. Jag stapplade ut i vardagsrummet och lämnade över Flora till födelsedagsbarnet, tog mig in på toaletten, såg i spegeln att jag var likblek, satte mig på toan och började kallsvettas och trodde jag skulle bli tvungen att spy. Jag lutade mig framåt för att få tillbaka lite blod till huvudet och tryckte på illamåendepunkten på handleden (det som räddade mig många gånger under tvillinggraviditeten) och till slut lugnade det sig. Men så fort jag reste mig snurrade rummet igen, så jag vacklade tillbaka till sängen och ropade på Christopher och sa att jag måste ligga kvar. Sen fick han hämta mamma, som snart skulle köra hem med Stella, och hon sa att jag är utmattad efter för lång tid utan sömn, och sa, som mammor gör, att jag måste ta hand om mig själv också. Och hon har väl antagligen rätt i det, för om jag kör slut på mig själv kan jag ju inte ta hand om mina barn heller. Så jag låg kvar. Plus att mamma erbjöd sig att komma tillbaka efter nyår och hjälpa till igen om jag behöver det, fantastiska mamma.

Alfred var så gullig, han kom in och ville att jag skulle komma ut, men jag sa att jag inte kan gå, jag skulle ramla om jag försökte, och då sa han "Jag håller dig hårt i handen, mamma, så ramlar du inte". <3 Och sen gick han och sa det till Christopher: "Jag ska hålla mamma hårt i handen, så ramlar hon inte." Söta söta unge. Sen kom tjejerna in en gång, och det märktes att de saknade mig, för även om de attackerade mina bröst ganska omedelbart så gav Lilly mig åtminstone en puss på munnen först. Jag har vid närmare eftertanke inte varit sjuk sen före tjejerna föddes, så det är inte så konstigt att framför allt Alfred blir orolig när jag bara ligger i sängen och är konstig.

Christopher gick ut med tjejerna vid tolv, och tjugo över ett lät jag Alfred leda ut mig. Det snurrade fortfarande, men efter jag gått på toa och blaskat lite kallt vatten i ansiktet lyckades jag åtminstone ta mig till soffan. Och ungefär en timme senare, när tjejerna vaknat och klättrat på mig och ammat, och Christopher var i telefon och Alfred ropade från toaletten att han bajsat, så gick det lite lättare att gå upp. Så nu har jag ätit lite, och även om jag fortfarande känner mig helt trög i huvudet, har lätt huvudvärk och lite orolig mage, så mår jag ändå okej, och har lovat Christopher att baka en tårta när han kommer hem från affären med tjejerna. Nu ska jag vila lite i soffan med Alfred, och hoppas på ytterligare bättring. Och i natt ska Christopher prova att sova i ett annat rum med Lilly, så jag kanske kan få lite mer sömn med bara Flora och Alfred - vi får se hur länge han står ut ifall hon vägrar somna om utan mig, men det kanske kanske funkar. Och så ska vi fira Christophers födelsedag bättre imorgon, då kommer hans föräldrar och förhoppningsvis även hans mormor och farmor också.

Vad funkar bäst? Teamwork!

Idag har tjejerna börjat åka på sina Wheely Bugs på riktigt - de tar sig framåt jättebra, och kan till och med köra baklänges och svänga lite. Mormor åker hem imorgon, så hon var så glad att hon fick se dem använda dem ikväll, eftersom det var hon som gav dem till dem i julklapp.

Trafikstockning i djurtrafiken.

Här skulle det varit en liten video till på när Lilly hjälper Flora genom att knuffa på hennes Wheely Bug, och så skulle det stå som det gör i rubriken, men den laddade aldrig färdigt och jag vill gå och lägga mig... Kanske får upp den imorgon istället. God natt!

Stella är här!

Idag har min systerdotter Stella kommit, till alla barnens ohejdade glädje!

Såhär ser hon ut när Alfred ritar henne:

Och här blir hon undersökt av doktor Alfred:

Flora kollar sitt eget hjärta med Alfreds stetoskop:

Och jag får ligga i soffan och ta det lugnt - helt otroligt!

Alfreds första huvudfotingar!

Alfred ritar och ritar idag på en ritmatta som tjejerna fick i julklapp av farmor och farfar, så jag föreslog att han skulle rita en pojke. Först sa han att han inte kunde, men jag sa att han kunde börja med huvudet, och sen körde han bara. Så här: en pojke med muskler och hår!

Och mormor:

Och Alfred och Flora på papper för att spara:

Jag är så stolt!

14 månader i efterskott

Jag glömde ju skriva ett 14-månadersinlägg! Vi tar det nu istället.

Jag tycker nog att 14 månader är en fantastiskt fin liten ålder. Det är lite jobbigt med utvecklingssteget som håller på just nu eftersom de är supermammiga och sover som krattor (vilket förstås gör att jag också sover uselt), men i allt övrigt är Flora och Lilly helt underbara största delen av tiden.
Vi tar det tråkiga med sömnen först: jag är väldigt glad att vi samsover, för om de hade sovit i eget rum hade det inte blivit någon sömn för mig och Christopher, för de senaste nätterna har de vaknat otaliga gånger per natt och satt sig upp och varit helt förvirrade och gråtit. När jag försökt lägga ner dem har de inte fattat vad som händer och gråtit och försökt kravla iväg åt fel håll tills jag lyckats peta in ett bröst i munnen på dem, då har de lugnat ner sig.

Nu över till det roliga! De förstår mer och mer, och de lyssnar och gör ibland som vi ber dem; till exempel om jag ber dem lägga tillbaka något de tagit som de inte får ha - kanske inte direkt, men när de känt på saken i några sekunder kan de lägga den där jag sagt. 

Flora har de senaste dagarna lärt sig förstå "Ska du tända/släcka lampan?".

De skådespelar för att få som de vill, framför allt Flora. Om hon inte vill bli nedsatt på golvet från famnen så lägger hon sig bakåt och gnäller tills jag tar upp henne igen. Hon testar också grejer; hon kan dra en i håret och så ler hon så gulligt hon bara kan och iakttar reaktionen noga noga, och det syns tydligt att hon ofta vet att hon gör något hon inte får. Lilly gör roliga miner; hon ser ofta arg ut, men börjar skratta om vi gör arga miner tillbaka, och hon grejar mycket med tungan för att känna hur det känns.

Flora har börjat kaxa upp sig - förut om Lilly tog en leksak ifrån henne så blev hon antingen ledsen eller så brydde hon sig inte om det, men hon försökte nästan aldrig ta tillbaka den. Men nu håller hon i stenhårt om Lilly försöker ta något, och Lilly blir så förvånad, hon brukade ju alltid få allt hon försökte ta. Och om Lilly någon gång lyckas få tag i saken så tar Flora tillbaka den.

När den ena har kommit upp i sin matstol klappar hon på den andra för att visa att där ska syrran sitta, och samma sak när de sätter sig i mitt knä för att läsa bok. De går och hämtar ytterkläder och klappar på sig själva för att visa var kläderna ska sitta, och försöker ta på sig själva. De älskar fortfarande sina små skor från Decathlon, och har haft på sig dem så mycket att de luktar illa - inte visste jag att så små barn kunde ha fotsvett som luktar!
De är som sagt väldigt mammiga nu, och när farmor och farfar har varit här har det bara gått bra att vara hos farmor när de valt det själva. Men om farmor har plockat upp någon av dem utan att de bett om det har det inte godkänts, utan då skulle de direkt över till mig. Mormor däremot brukar gå bra, men henne har de ju träffat mer, hon brukar ju stanna några dagar när hon är och hälsar på, och i somras träffade de henne varje dag i ett par månader. Det är skönt att de tycker så mycket om mormor, för då får jag ju faktiskt lite ledigt här i jul.

Små Michelingummor i trädgården igår som ramlade omkring så mormor fick gå efter och plocka upp dem på löpande band.

Alfred och farmor har roligt ihop nu i alla fall - när Alfred var liten var han nästan rädd för henne en period, men nu har hon fått lägga honom flera kvällar i rad (både när vi var i Göteborg och när de var här). En annan sak om Alfred förresten: ett par gånger när han har ramlat och slagit sig här nu i jul har han sagt "mamma" i gråten - det har han inte gjort på länge, och jag blev liksom lite rörd när han gjorde det nu.
Tjejerna äter mer och mer helt själva, ofta vill Lilly inte äta alls om vi försöker mata henne, utan äter bara när hon får skeden själv. De älskar att borsta tänderna och går omkring och suger på sina tandborstar länge länge. Än har de ju bara tre tänder var: Lilly tre där nere och Flora två nere och en uppe, men på Flora ser jag att tre till i överkäken är på väg ut.
De gillar att pussas och kramas, och Flora går ofta fram och vill pussa både Lilly och Alfred, men Lilly vill ofta inte vara med om hon inte själv bestämt sig för att pussas.

Julaftonen

Natten mot julafton började vi såhär: tjejerna hade lagt sig nära varann när jag kom för att lägga mig, så istället för att flytta dem för att lägga mig mellan dem där jag brukar ligga knödde jag in mig mot väggen och avvaktade. Jag hade svårt att somna för jag väntade egentligen bara på att någon av dem skulle vakna, plus att Alfred var orolig och gnydde flera gånger, så jag var uppe och försökte lugna honom (han verkade ha ont i magen). En stund efter Christopher kommit och lagt sig vaknade Flora (i rött) och var ledsen, så då fick jag lägga mig bredvid henne som vanligt igen för att hon skulle somna om.

På morgonen (Alfred vaknade runt nio, väldigt lyxigt, och då hade inte tjejerna vaknat än) satt det utlovade snöret fast i Alfreds säng, och han fick följa det genom huset; ut i vardagsrummet, under soffbordet, genom köket, under matsalsbordet, ut i köket igen och så in i rummet där mormor sover och vidare in under sängen i sovrummet innanför, där han hittade ett paket! Det innehöll en mjukis-Dusty (från Disneys "Flygplan"), som han önskat sig länge.

Sen väckte vi tjejerna, och så var det dags att gå ut i köket och titta om de små "fröna" (Tic Tacs), som Alfred och pappa planterat i mjöl och vattnat med socker kvällen innan vuxit. Och se, det hade de - de hade blivit polkastänger! Fantastiskt va? :)

Efter frukost fick Flora och Lilly sina första paket: varsin Wheely Bug! Mormor hade köpt dem på GeKås i Ullared, där de är fantastiskt mycket billigare än annars. De senaste veckorna har tjejerna försökt åka på Alfreds stora Wheely Bug-mus, men det har inte gått för att den är för stor, så det var så bra timing att de fick dem nu! Lilly fick en nyckelpiga.

Och Flora ett bi. (Inte för att vi kommer bry oss om vem som åker på vilken sen, men det var i den ordningen de råkade få dem.) De kommer matcha så fint med deras ryggsäckar också!

Och så fick Alfred en läkarväska med undersökningsinstrument och en läkarrock, och hade jätteroligt med att ge oss sprutor, sätta på plåstret i hårdplast, ta blodtryck och lyssna på hjärtat. Eftersom han tyckt att det varit så läskigt att gå till doktorn tyckte jag att det kunde vara smart att han får öva lite själv på att leka doktor, så kanske det kan hjälpa till nästa gång han behöver kollas upp.

I övrigt var vår fine lille kille såhär snygg!

Vi andra var också finklädda. :) Klänningarna fick tjejerna av farmor och farfar när vi var hos dem härom kvällen, och de passade ju bra på julafton.

Alla tre barnen fick ett lektält av mig (från TGR). Det är nog lite stort för lägenheten hemma, men det får gå, vi ska ju ändå flytta om ett halvår ungefär. Jag var noga med att säga till Alfred att tjejerna också får vara där, och det tog han på största allvar och försökte mer eller mindre tvinga in dem.
Nu är han ju stor nog för att uppskatta julen, och även om han blev glad för alla presenter han fick och lekte länge med dem, så ville han hela tiden ha nya paket. Han fick hjälpa oss öppna våra också, och det underhöll honom hyfsat. Och så kom ju tomten! Men jag såg på Alfred att han var misstänksam, fast tomten var snabbt in och ut och inte sa så mycket mer än att ge honom två paket. Och när farfar kom tillbaka en liten stund senare efter att "ha tagit lite luft" så sa Alfred direkt att det var farfar som var tomten, "med tomtekläder och tomteansikte på". Han är smart, vår unge!

Tjejerna fick magneter med familjemedlemmarna på, så att de ska komma ihåg hur alla ser ut även om de inte träffar dem så ofta (mormor, kusin Stella, moster Johanna & Victor, farmor, farfar, faster Rebecca & Jocke och kusinerna Linus och Moa, förutom vi fem).

Vi fick en massa andra fina grejer också - vi hade försökt dra ner lite på julklappsinköpen i år, men det blev en del ändå. Men jag är nöjd ändå, vi köpte inte en massa onödigt, utan allt var sånt som var väl genomtänkt och önskat, så det gick bra tycker jag.

På det hela taget hade vi en väldigt mysig julafton, och alla var glada och nöjda hela dagen!

God jul!

Vi önskar god jul med de två olika julkort vi skickade i år!

Först ett traditionellt, med typ det enda fina kortet vi fick till med alla tre barnen. 

Framsidan av kortet, formgivet av Christopher.

Och så ett lite annorlunda, som vi skickat till en del som vi tänkte inte krävde ett traditionellt julkort... Det var från när jag gett upp att ta ett fint julkort. :)

Jag hoppas alla mina fina läsare har en underbar jul! Kramar från oss alla!

Dagen före julafton

Det var soligt idag (men blåsigt).

Tjejerna fick gå en sväng i trädgården i sina tunna skor - vinterkängorna jag köpt via en tvillinggrupp som jag trott skulle komma innan jul fick jag veta idag att hon inte hunnit skicka, så idag blev det jakt för att få tag på varma skor i vår prisklass. Till slut, efter hjälp av en snäll kundtjänsttjej på H&M kunde farmor och farfar köpa två par stövlar på vägen, så nu är uteleken räddad. 

Mormor gjorde köttbullar, Christopher gjorde saffranspannacotta och jag gjorde ännu mer julgodis. 

Och Alfred fick ett tomteskägg av en blöja. 

Snart är det julafton!

Liseberg igår

Lite bilder från Liseberg igår. Det regnade, men Alfred fick i alla fall krama en kanin. 

Och åka Farfars bilar med farmor (i sin conehead-regnjacka...), och där får man körkort nu för tiden! Han var superstolt. :)

Och så var vi inne i tomtens verkstad och skrev en önskelista. 

Det var inte lika roligt för Flora och Lilly, som var tvungna att sitta i vagnen hela tiden på grund av regnet och att vi inte satt på dem vattentäta overaller utan bara fleeceoverallerna, men Alfred hade åtminstone jätteroligt. 

Det blir mörkt här nere mycket senare i Stockholm, så vi fick stanna senare än jag tänkt på för att få se ljusen i mörker. Och så mindes Christopher tyvärr fel på vilken tid vi betalat parkering till, så vi fick böter. Så tråkigt. 

Sen åt vi supergod middag hos Christophers föräldrar, och barnen fick leka med sina jämnåriga kusiner (Christophers syster har en son som är sju månader yngre än Alfred och en dotter som är en månad äldre än Flora och Lilly). Och efter de åkt hem lekte tjejerna så bra med bara varandra. Jag trodde att Flora skulle börja gråta när Lilly klättrade upp på henne, men faktiskt tyckte hon det var jätteroligt!

Vår lille rufsetufs i morse, när han tittade på Netflix med farmor. 

Sen åkte vi tillbaka mot Lysekil, och strax efter Uddevallabron här stannade vi i Torp och handlade asmycket julmat, mötte upp mamma som kört ikapp oss hemifrån Helsingborg och köpte en julgran som fick sitta i mammas framsäte. 

Och nu har vi julstämning här också!

Mot Liseberg

Knappt som vi har kommit fram och installerat oss i Lysekil åker vi till Göteborg. Vi ska gå på Lisebergs julmarknad med Christophers föräldrar och sen äta middag hos dem tillsammans med hans syster med familj och sova över där. 

Enligt SMHI ska det börja regna typ när vi kommer fram, och givetvis glömde vi vagnens regnskydd hemma. En granne kan ta med dem till Partille imorgon, men idag får vi nog köpa regnponchos på Liseberg och ha på om vädret blir tillräckligt risigt. Jag hoppas det blir mysigt ändå, det lär finnas en massa godsaker att äta där i alla fall. :)

Tog förresten det lilla lilla livsbeslutet idag att inte gå in på Facebook de närmsta dagarna (på julafton vill jag se vad folk lägger upp för god jul-bilder), för de senaste dagarna har allt handlat om politik och magsjuka, och det är i min mening de två sämsta grejerna att skriva på fejan om. Det första blir det bara bråk om och det andra gör att jag mår illa och blir nojig och nästan tror att jag kan bli smittad genom skärmen (och varför måste folk berätta om såna äckligheter?! Håll era toahändelser för er själva, tack). Så nu har jag fått nog. Jag kan gå in och kolla om jag har några notifications från sånt jag gjort de senaste dagarna, men i övrigt ska jag se om jag klarar att hålla mig ifrån det. 

Lysekil

Idag körde vi till Lysekil. Läggningen igår gick bra till slut, och vi kom i säng före elva tror jag det var (utom Christopher som packade bilen och körde ett varv för att batteriet var halvdött). Sen vaknade Lilly var 20-30:e minut som vanligt, så jag var vaken och gick upp före klockan skulle ringa klockan 7. Då vaknade Lilly också, och Flora en stund efter, bara för att jag var borta, så det gick ju enkelt. 

Jag gjorde gravlaxsås vid halv åtta, helt normalt (enklare än att släpa med eller köpa ingredienser), och sen kom vi iväg vid kvart över nio. 

Det är så konstigt, så fort vi ska nånstans lyckas vi packa bilen exakt proppfull så att det inte går in en pinal mer, men vi får alltid med oss precis det vi ska. Den här gången behövde vi inte ta med några skrymmande bebisgrejer mer än vagnen och lite blöjor, men ändå blev bilen full. Hopplöst det här. 

Vi tog E4:an över Jönköping och sen Borås-Göteborg, för att även om E20:an är lite kortare är det en skitväg som är jobbig att köra. Hörde sen på nyheterna att det var en stor seriekrock där, så det var tur att vi inte ville ta den vägen. 

Alla barnen var superduktiga trots att resan inklusive paus tog åtta timmar. 

Här pausade vi för lunch på Rasta vid Ulricehamn. 

Barnen hade jättekul och sprang runt, och Alfred var duktig och höll koll på sina systrar. Och så träffade vi en 7-månaders pojke som var lika stor som Flora - hon är verkligen liten, vår lilla tös. 

Myshörna där Alfred hoppade runt. 

Lilly håller gärna oss i handen när hon går, men inte Flora. Här kaxade hon runt själv dock. 

I bilen sov tjejerna i två omgångar, lekte lite med min mobil (jag läste mig till att man kan spärra hemknappen så Flora inte sätter igång Siri jämt), jag mutade dem med Havrefras ibland, och när de började bli riktigt less på slutet sjöng jag (jag körde bara en knapp timme när de sov), och jag är väldigt stolt över alla våra tre duktiga barn!

Nu ska vi snart försöka sova fyra pers i en 160 cm-säng utan långsidesfri spjälsäng bredvid för extra utrymme (Alfred sover i en spjälsäng istället faktiskt, han tyckte det skulle bli kul). Vi får se hur det går inatt, annars får vi klura ut nåt. 

Packningskaos

I kväll har vi packat inför att åka till Lysekil över jul imorgon, och vilket kaos det har varit. Eller jag har varit organiserad, men de där två stackars små barnen som trott att jag ska överge dem och konstant gått och dragit i mina ben och skrikit när jag inte kunnat bära dem (främst den lilla känsliga själen Flora), de har skapat kaos. 

Nu försökte jag lägga mig med dem i sängen för natten för att de inte ska larva sig och gå upp igen - jag försökte med det vid förmiddagsluren också, men var tvungen att ge upp och ta dem i selar, och nu blev det precis likadant igen. Christopher håller på att packa bilen, men han lär få ta en av dem strax. Sen hoppas jag på att få sova innan midnatt, för vi ska försöka åka vid 8-9 imorgon för att slippa köra för mycket i mörker. Vi lär få väcka tjejerna, som ju brukar sova till 9, vi får se hur det går. Så god natt, hoppas jag!

Lekande barn, sill och julgodis

Jaha, så gick det med den snön; den försvann idag redan. Och på julafton ska vi tydligen få 8 plusgrader nere i Lysekil. Jag är i och för sig inte så pjoskig med det där med vita jular, men lite tråkigt är det ju om det är alltför grådaskigt. Men vi får se, kommer solen fram istället vore det ju fint. 

Idag hämtade Christopher Alfred, och då passade jag och tjejerna på att låta robotdammsugaren gå ett varv. Vi har en osedvanligt korkad robotdammsugare som alltid trasslar in sig och fastnar mellan bordsben eller kör fram och tillbaka hundra gånger på samma ställe, och det var ganska bra idag när tjejerna tyckte den var läskig. Lilly vågade sig på att peta på den efter en stund, men Flora höll sig i mitt knä på behörigt avstånd. Jag fick förresten köra den manuellt till slut efter att den dammsugit under köksön i typ fem minuter... Då vägrade den köra närmare än 10 cm från en ballong som låg på golvet, men drog sig inte från att köra på Lillys ben. Bra där Samsung NaviBot. Tur att jag fick den gratis.

Bara för nån månad sen tyckte jag ju att det var så hemskt jobbigt att vara ensam med alla tre barnen. Men nu plötsligt känns det mycket lättare att vara med alla tre än att vara med bara tjejerna, för Alfred leker så bra med sina systrar nu. Idag var Christopher visserligen hemma, men stod och strök ett berg av tvätt, men ändå hann jag göra tre sorters sill till jul, eftersom barnen lekte ihop. Helt fantastiskt är det!
Sillarna blev från vänster till höger lingonsill, senapssill och citrussill med julkryddor. Kul med sillinläggningar!

När Christopher lade Alfred ikväll hade jag, Flora och Lilly det supermysigt! Vi hade värsta pusskalaset - de gick lite fram och tillbaka och pysslade med grejer, och mellan varven kom de till mig och pussades och gosade, och ibland pussade de varann också. Jag vet att jag gnäller på dem ibland när de bara drar och sliter i mina bröst, men för det mesta är de ju alldeles underbart fantastiska! Och att vi har fått två såna här små godingar samtidigt, det är ju sån lyx!
Flora satt och spelade lite på trumman de fick av gudmor Jennie i ettårspresent, men så kom Lilly och försökte slita trumpinnen från henne. Jag stoppade henne och gav henne en Duplo-bit istället för att slå med, och det var jätteroligt - och Flora tyckte det såg så kul ut att hon gav Lilly trumpinnen och tog legot istället, och så var båda nöjda och glada. :)

Sen fick vi tjejerna att somna i selarna och tog en överdådig fika med lussekatter och de sju sorters julgodis jag gjort. Uppifrån och från vänster till höger är det fransk nougat med choklad och nötter, lakritskola, pepparkakskola, chokladkola, blåbärspraliner, hallonpraliner och längst ner ett amerikanskt recept med choklad, nutella, saltkolakräm och marshmallowfluff.
Sen vaknade båda tjejerna när vi försökte lägga ner dem och vägrar somna om, så nu har vi samma gamla skit som vanligt igen med två vakna ungar klockan kvart i tolv. Särskilt som vår plan är att åka mot Lysekil klockan åtta på lördag morgon känns det ju sådär att vi aldrig kommer i säng före halv två. Det går verkligen verkligen inget bra med våra barns sovtider, Suck.