En solig och bättre dag

Idag har varit bättre än igår, tycker jag - mestadels i alla fall. Om man bortser från de minuter då jag smet ut på trädäcket vid ytterdörren, lade mig på en handduk och försökte ignorera de skrikande barnen inne i huset, och grät en skvätt när Christopher kom ut och sa att jag gjorde rätt som smet ut och att jag är bäst. Jag invände att jag är kass, och han sa att bara jag slutar fimpa cigg i huvudet på barnen så är jag rätt så bra. ;) (OBS: Jag har aldrig rökt en cigarrett i hela mitt liv, och fimpar absolut ingen annans cigg på mina barn heller...)

Det känns som att jag gjort väldigt mycket idag också, till skillnad från igår. Det började med att jag röjde i vårt kaos-kök, och sen skulle jag ut och gå med tjejerna, och övervägde om jag skulle chansa på att de skulle fortsätta sova tillräckligt länge när vagnen stod still så att jag och Alfred skulle kunna hänga på stranden lite medan Christopher jobbade. Sen blev det istället så att Christopher och Alfred följde med, i hopp om att Alfred också skulle somna, men när han inte gjorde det tog Christopher istället med tvillingarna hem och jag och Alfred fick vara ensamma på stranden.

Det första vi hörde var att några barn hittat en säl en bit bort på stranden, så vi gick och tittade. Den lilla stackaren var död, så jag började fundera på hur man förklarar döden för Alfred. Har inte kommit på nåt bra än dock...

Sen grävde vi lite i sanden (och Alfred demolerade både min tjusiga sandtårta med musselskal och mina två sandkrokodiler snabbt som ögat), sprang i vattenbrynet, åt lite kex och nektariner och jag badade, men Alfred ville inte, trots att han tyckte det var jätteroligt att bada härom dagen. Men när det gått en timme ungefär sa han "vi måste gå hem nu". Jag höll inte med, men han envisades med att vi måste det, och till slut gick han och satte sig i vagnen, så jag fick ge upp. På vägen hem somnade han, och jag kom hem till nymatade tvillingar och kunde fixa lunch till mig själv.

Sen badade vi tjejerna, och det är fortfarande det ABSOLUT värsta de vet. De skrek i total dödsångest när vi satte ner dem i baljan ute på trädäcket, så det var bara att tvätta dem så fort det bara gick och ta upp och trösta. Det är extremt svårt att motivera oss att bada dem oftare så de vänjer sig när de blir så hysteriskt livrädda de få gånger vi badar dem, så det lär väl aldrig bli bättre...

Det var nån gång efter det där som jag smet ut för mig själv några minuter, men sen tog jag nya tag.

Och då började jag baka mitt livs första butterkaka! Jag har nån sorts konstig sommargrej att jag vill äta en butterkaka/systerkaka nån gång varje sommar, och på en repris av "Hela Sverige bakar" härom kvällen bakade de just butterkaka, så jag kollade deras recept och tänkte att det väl inte skulle vara så svårt att göra själv. Det var det ju inte heller, bara lite olika steg. När jag ser bilden nu tycker jag inte den ser ut som en riktig över huvud taget, men den blev i alla fall ruskigt god. Alfred hjälpte mig ringla över glasyren, och innan dess hjälpte han till att äta deg och vaniljkräm.

När tjejerna var mammiga lite senare plockade jag upp dem i famnen, och när Christopher skulle ta kort på oss ville Alfred vara med - tills mobilkameran kom fram, då smet han. Men några fina kort hann det bli.

Sen tog Alfred kort på oss andra!

Och tjejerna tränade på att stå själva!

Sen lagade vi mat, och jag lagade ny mat till Flora och Lilly samtidigt som jag lagade till oss andra, och kombinerade lite olika ingredienser i våra olika rätter. Jag hittade ett recept på ica.se för jättejättelänge sen som vi äntligen provade idag: grillade fläskfiléspett med tomat- och mangosås. Vi använde fläskytterfilé, och jag tog undan en bit till tjejerna, som jag kokade med blomkål i kokosmjölk och vatten, efter ett tips från en mamma i tvillinggruppen.

Mixade ihop det med ris och lite rapsolja, och det var succé!
Och så fick de också lite bakad sötpotatis (utan salt och peppar, som det var på våra) att pilla med själva efteråt. Alfred fick köttbullar, och vi lyckades få i honom hyfsat mycket (vi fick i honom lunch också, så han har varit mycket gladare idag och inte alls lika hängig som de senaste dagarna). Vår mat var också supergod, så det var värt att ha haft receptet öppet i en flik i Safari i mobilen i typ ett år.
Som vanligt somnade Alfred efter klockan 22, och Flora och Lilly ännu senare, så egentiden är fortfarande icke-existerande, men äsch, det funkar.