Dagsuppdatering

Emil & co kom hem med Arvid strax efter jag skrivit igår kväll, och det var tredagarsfeber, vilket vi misstänkte, eftersom han mådde förhållandevis bra trots sin höga feber. Han hade faktiskt haft lite feber redan kvällen innan, men den gick ner, så vi hade inte tänkt så mycket mer på det. Men de tog tester på sjukhuset och sen fick han febernedsättande, och redan under natten blev han bättre. Tredagarsfeber ska dock vara väldigt smittsamt, så om 5-10 dagar kan vi nog förvänta oss att Flora och Lilly kan bli febriga. Men jag läste på 1177.se att nästan alla barn får tredagarsfeber mellan 6 månaders och 2 års ålder, men många får det så lindrigt att man knappt märker det, och sen är man immun, så det är väl lika bra att få det avklarat. Men när jag frågade om det i tvillinggruppen så visade det sig att det var ganska många tvillingpar där bara den ena fått det, så vi får se hur det går.
Båda tjejerna somnade vid 20-21-tiden idag och har inte vaknat än - de brukar sova en halvtimme eller så runt 21 och vakna igen och somna om vid 23-24-tiden, men nu är klockan halv elva och båda sover. Jag undrar om det innebär att vi inte får vår sköna sovmorgon till halv nio-nio som vi brukar..? Eller om de kör det där att de vaknar samma tid varje dag oavsett när de somnat, som många barn gör. Jag hoppas på det. Men det är väl säkrast att jag lägger mig snart ändå.
Jag var ju förresten lite orolig att Alfred skulle rata mig för att vi var ifrån varann i fem dagar förra veckan. Jag märkte inget särskilt de första dagarna när de kom tillbaka, utom att han kanske inte ville pussas lika ofta som förut, men det kan ju gå i perioder. Men ikväll var det min tur att lägga honom, och allt var ganska frid och fröjd, bortsett från att han tog väldigt god tid på sig att slappna av, och en stund efter att jag hade fått gå ner från vinden där vi sover så ville han istället att pappa skulle komma upp till honom... Så något är det ändå, men jag hoppas det går över. Det gjorde tydligen inget att jag fick tvillingar som tog det mesta av min tid, men att vara borta i fem dagar; där gick gränsen.
Idag har jag fruktansvärt ont i min vänstra arm - jag kände det direkt när jag vaknade i morse, och det är för att jag ligger och ammar större delen av nätterna, och då måste jag ha den nedre armen rakt ut över barnets huvud, och i natt fick min vänstra arm uppenbarligen nog. Tyvärr har jag haft exakt samma smärta tidigare; först i vänster arm, och när det gick över efter ett drygt halvår (!) så gick det över i höger arm istället och höll i sig i flera månader. Jag gick till både sjukgymnast och kiropraktor för det och fick akupunktur, TENS-stötar och massage, men inget hjälpte, så nu är jag rädd att det kommer hålla i sig i månader igen. Det vore extra jobbigt nu eftersom jag måste bära barn så ofta, och det gör så sabla ont att det känns som att en kniv skär in i armen så fort jag lyfter eller vrider den, även om jag inte bär på någon. Så jag hoppas hoppas hoppas att det går över fortare den här gången, men det är väl kanske tveksamt eftersom jag måste fortsätta ligga sådär på nätterna.
Och imorgon åker vi till Christophers stuga i Lysekil i några veckor. Jag är lite orolig för hur det kommer gå, för Christopher måste jobba en del, och där har vi ju inte min mamma till hjälp med avlastning och matlagning och disk och sånt, som vi har här i Kärra, och dessutom inga vänner eller släktingar som Alfred kan leka med, så där är vi (och ibland då bara jag) ensamma med tre barn som måste stimuleras non-stop. Men fördelen är förstås att om det blir för jobbigt kan vi ju alltid åka tillbaka hit i förväg. Fast vi ska väl klara att ta hand om oss själva, men nån direkt semester blir det inte förstås.