Planen efter vår vecka isär var att Christopher och Alfred skulle åka från Stockholm idag vid lunchtid och komma fram hit till Kärra framåt kvällen - men igår kväll vid sjutiden ringde de och jag hörde att de var i bilen. Christopher bad Alfred berätta vad de skulle göra och Alfred sa "Vi ska på kalas nu!", men Christopher sa nej. Alfred sa nåt annat som jag inte hörde, men det blev nej från pappa igen. Då sa han "Vi ska åka Kärra nu!"! Christopher hade ljugit för mig tidigare på dagen fast han redan bestämt att de skulle åka på kvällen, och jag blev så glad att jag fick tårar i ögonen.
Anledningen till att han bestämt det var rätt sorglig dock: varje morgon vid lämningen på förskolan hade Alfred velat sitta ensam på en liten bergknalle istället för att leka med sina kompisar, och fröknarna hade sagt att det märktes på honom att nåt inte var som vanligt hemma. Så på fredagsmorgonen hade Christophers hjärta inte klarat det längre, så han bestämde att Alfred måste få vara med hela sin familj snarast.
Så 00.40 inatt kom de fram, och en mycket trött liten pojke lät sig kramas och pussas av mig en stund tills han fick nog och somnade om.
Och Flora och Lilly blev jätteglada när de vaknade i morse och fick se pappa och storebror, så allt var frid och fröjd.
På dagen idag har jag varit mest med Alfred och Christopher mest med tjejerna, och så har vi också varit och hälsat på en grannfamilj här med tvillingtjejer på 2 år, en son på 3,5 och en storebror till på 6-7 nåt - tyvärr kommer de inte vara här samtidigt som vi nåt mer i sommar, men det kommer fler somrar då barnen kan leka ihop.
Nu har jag nyss lagt Alfred, och får erkänna att jag, trots att jag varit ifrån honom i 5,5 dygn, ändå redan blev irriterad på honom när han krånglade och skulle dricka vatten hundra gånger, inte lyssna när jag läste bok och absolut skulle byta nattblöja fast den var nästan torr. Dålig mamma! Men åtminstone en mamma med hela sin flock samlad igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar