Kaoskväll med syskonkärlek

Jag har varit smått gnällig idag, utan att riktigt veta varför - jag antar att jag varit trött, men tycker inte att jag sovit sämre än vanligt ändå. Och efter middagen ikväll tog jag bara slut. Alfred ville ut och kasta med sin nya mjuka frisbee som han fick igår, och jag gick med honom, men mina ben bar mig knappt. Jag fick sitta ner en stund, men sen ville Alfred ha upp mig, men när han såg hur trött jag var fick jag lägga mig med huvudet i hans knä, den lilla gullungen. Han visade var det var mjukt, uppe på låren, men att det var hårt på knäna, och var noga med var jag skulle ha huvudet. :)

Och när det var dags för nattning, vilket för en gångs skull råkade infalla samtidigt för alla barnen (tjejerna var helt slut och Alfred var det dags för, runt 21.30) sa Christopher att det nog var enklast att jag fick ta Alfred eftersom jag var så trött, för då kunde jag få ligga ner, så skulle han ta gaphalsarna som brukar somna i mjuklift (Flora) och famn (Lilly) innan jag lägger mig med dem i sängen när jag går och lägger mig.

När jag låg inne i sängen och läste bok för Alfred hörde jag hur det efter en stunds tystnad blev totalt skrik-kaos ute i vardagsrummet. Det fortsatte och fortsatte, så jag skickade ut Alfred för att säga "Mamma säger: ta Björnen" - för hade jag gått ut och tjejerna sett mig hade de blivit ännu mer hysteriska - men jag tänkte att Christopher kunde lugna dem lättare om han kunde bära båda, men den lilla sötnosen Alfred blev så uppspelt av att ha ett meddelande att lämna att han började prata på en hel massa, så Christopher fattade inte vad han sa mitt i allt skrikande.

Nån minut senare hörde jag hur Christopher sa till Lilly: "Jag är ledsen, men du får vänta här medan jag lägger Flora", och stackarn blev helt förtvivlad. Så jag frågade Alfred om jag fick ta in Lilly så de kunde somna tillsammans, och han sa ja. Medan jag hämtade den helt förtvivlade Lilly som satt ensam på golvet i vardagsrummet fixade Alfred inne i sängen så Lilly kunde ligga mellan oss (så gulligt! Han gjorde helt fel när han la hennes korv/babynest upp och ner, men det gjorde ju inget, för det ordnade jag ju lätt). Och sen fick Lilly ligga och amma, medan Alfred låg på hennes andra sida och omväxlande höll armen om henne och höll henne i handen, och så sa han "Hon är så söt!" och började sen berätta för mig om när han låg i min mage, åt mjölk från mig och var en liten bebis ("Då skrikde jag också"). :)

Sen somnade de båda två, med en lampa tänd, för så vill Alfred ha det nu för tiden. När jag kom ut låg Flora och sov i Christophers famn, så nu är allt lugnt och jag ska försöka gå och lägga mig så jag inte blir lika grinig imorgon.
Men mamma, om du läser det här: jag ser fram emot när vi kommer tillbaka till Kärra och har tillgång till dina armar också..!