Idag var vi barnvakter åt Christophers systerson, som är ett år och tio månader - lite smygträning inför att ha mer än ett barn kanske... Men det är ju jobbigare att ha hand om ett barn som inte är ens eget förstås. Det gick bra ändå; han var ledsen en stund när han upptäckte att mamma åkt, men annars gick det bra.
Sen när han åkt hem var vi på inflyttningsfika hos en av mina kusiner, som köpt en ny sommarstuga i närheten. Det var jättetrevligt, och när vi kom hem vid sjutiden gick jag, Christopher och Alfred ner till stranden för att bada - fast det blåste så kallt att vi struntade i det. På vägen hem kände jag hur kroppen liksom tog slut och jag var så trött att jag säckade ihop på golvet i köket när vi kom hem. Jag låg där och försökte hitta en någorlunda bekväm ställning (har insett att jag inte kan ligga på rygg på hårda underlag längre, det gör för ont i svanken) och hamnade till slut i typ framstupa sidoläge, och plötsligt kände jag att jag började gråta utan att jag visste varför. Som tur är har jag världens snällaste sambo som hjälpte mig med allt jag behövde när jag låg där och gnydde om att jag hade halsbränna och behövde en Losec, att jag var törstig, att jag mådde dåligt och att jag inte visste varför jag grät. Som tur var mådde jag bättre när jag fått lite vatten och hasat mig upp till soffan och sen dessutom fick mat.
Flickorna har rört sig mycket idag, vilket ju är väldigt roligt - och jag tror nog att jag har känt dem båda två också, för jag tycker att det har knörvlats runt rätt så bra på båda sidorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar