Nu är vi framme i Marseille, vilket i och för sig inte betyder att vi är framme vid vår destination: Christophers föräldrar kommer och hämtar oss i bil efter frukost vid vårt flygplatshotell. Vi flög med Ryanair, och det var ju en form av sofistikerad tortyr för en gravid. Jag har bara flugit med dem nån enstaka gång förut, varav den senaste gången var i höstas när min syster Johanna bjöd mig till London på överrasknings-40-årsresa och vi festade med transor och kändisar hela natten (heeeelt bisarr natt, som man kan läsa om här om man vill) och så flög vi hem vid 6-tiden utan att ha sovit. Att då sitta två timmar i ett säte som inte gick att fälla över huvud taget var komplett vidrigt, och det var likadant igår. Jag blir alltid väldigt trött i sidorna på eftermiddagarna/kvällarna nu för tiden, och igår upptäckte jag precis hur jobbigt det var att inte kunna få ligga ner eller luta mig bakåt då. Jag kunde ligga över två säten med huvudet i Christophers knä en liten stund när Alfred gick med på att sitta i pappas knä och titta på film, och det hjälpte lite åtminstone. Jag kände mig också ohyggligt svullen och hade svårt att andas djupt för att magen redan verkar trycka på lungorna, men som tur var tog resan bara två timmar i alla fall.
Sen kom vi fram till Marseille, som var supervarmt, och gick en halv kilometer till hotellet vi bokat eftersom vi kom fram vid midnatt och tänkte att det nog vore bättre om Alfred skulle få sova på natten istället för att åka bil i två timmar och sen väckas och försöka somna om när vi kom fram. Han var vaken hela vägen, och var ganska nervös - jag och han flög bara för nån månad sen och då var han kolugn, men igår ville han sitta med hörselkåpor på hela vägen för han tyckte det lät för mycket och så var han helt nervös för att mamma och pappa skulle lämna honom, stackarn.
Nu ska vi gå och äta frukost!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar