Bakdag

Idag har jag bakat! Tigerkakan tillsammans med Alfred, småkakorna själv när han hade tröttnat - Christopher var ute och gick med tjejerna. Småkakorna blev inte så goda tyvärr - receptet var från den där barnkakboken jag köpte härom veckan i Varberg, och det skulle vara lite muskot i. Här kommer en varning: står det muskot i ett recept på småkakor? Skippa muskoten. Kakorna smakar typ bechamelsås, och det är inte det jag vill ha ut av småkakor.

Anyway: efter den här sommaren när jag ätit onyttigheter flera gånger om dagen har jag fått lite panik, och nu har vi återgått till en gammal regel vi försökt med förut: inga onyttigheter på vardagar. Fredagar (okej, det är en vardag, men fredag kväll kör vi på) får vi äta glass (helst nån med cookie dough - Lidl har en för 25:- som är typ lika god som Ben & Jerry's faktiskt, och alltså halva priset), lördagar får vi äta godis och söndagar kakor (eftersom jag älskar att baka). Uppdelningen på olika dagar sådär är delvis för Alfreds skull också, så det ska bli lite ordning på hans sötintag också.

Jag är visserligen smalare än nånsin tack vare de här amningtokiga ungarna, och nu när jag ska börja gå ut och gå varje dag igen när inte mamma gör det så finns det väl risk att jag typ försvinner helt, så teoretiskt sett kan jag äta vad som helst, men det är ju inte bra för en att äta sött och onyttigt varje dag, så det är ju bättre att äta mer mat bara (vilket jag också gör). 

Jag mäter och väger mig varje söndag, som jag tror jag nämnt förut, och idag var första gången som magmåttet kommit ner på det minsta någonsin (mina tidigare minsta mått var när jag ammade Alfred). Låren, stussen och midjan har varit mindre ganska länge, men just magen har varit nån enstaka centimeter större (men ändå mindre än innan tvillingarna) - den har dragit ihop sig fantastiskt, men ändå varit lite lite större än det minsta, men inte nu längre alltså. Det är ju roligt - men det är faktiskt lite tråkigt att min rumpa håller på att typ försvinna. Jag har alltid gillat min rumpa, men nu är jag nästan platt därbak tycker jag, och det är ju lite trist.  Men men, man får ju ta det onda med det goda - jag är supertacksam för att jag haft så lätt att komma ner i vikt igen efter graviditeten, det är det ju inte alla som har, särskilt inte efter en tvillinggraviditet.