Okej, jag kanske har gnällt lite i överkant och oroat mig över min rörlighet lite för mycket, för idag har jag både orkat gå på en liten promenad med Alfred (dagis stängt för planering) för att handla mat och lunch-sushi plus bakat bullar (Kanelbullens dag på fredag ju - en av få såna där påhittade handels-dagar som jag inte har nåt emot, eftersom bullar ju är gott! Valentine's och Halloween skippar jag dock. Tända ljus på gravar på gamla hederliga Alla helgons dag däremot är en annan sak.) Christopher tittade på mig när jag stod och kavlade bulldeg och sa "Jag tycker du är väldigt rörlig med tanke på att du ska föda tvillingar om tre veckor", och det har han kanske rätt i. Visst, det gör lite ont när jag rör mig, men jag KAN ju röra mig, så jag har väl inte så mycket att gnälla om egentligen. Det gör ju ont när jag ligger still också, så det kan ju liksom kvitta. :)
Alfred hjälpte mig baka bullar också, vilket i början var mer effektivt när han delade jäst och hällde i mjölk och mjöl och sånt, men allt eftersom degen framskred bestod "hjälpen" mest i "Smaka lite här osså"... Väldigt gulligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar