Jag är en dålig gravid. Just nu förmår jag inte ens tänka på det fantastiska med att vi ska få två barn till, jag kan bara tänka på hur jobbigt allting är just nu och längta efter att det ska vara över. Idag skrek jag och min syster åt varann över nåt så idiotiskt som politik, hon stormade ut och jag grät i flera timmar, och jag har svårt att tänka mig att det hade blivit så illa om inte jag hade varit hormonell och utmattad (och hennes pojkvän just flyttat ut till råga på det). Och igår föreslog jag - inte helt på allvar förstås, men ändå - att flickorna skulle kunna heta Sammandragning och Halsbränna i tredjenamn (eftersom vi fortfarande inte bestämt tredjenamnen). Och jag sitter som en annan pascha hemma utan att göra nånting vettigt och jag är så trött på mig själv.
Rationellt sett vet jag förstås att det optimala är om tjejerna stannar inne i 3-4 veckor till men jag vill bara få ut dem. Eller nej, det vill jag inte, för jag vet ju att de inte skulle må bra av det, men... åååååh. Orkar inte.
Om det är någon tröst så kan jag känna likadant, självklart vill jag att de ska stanna där inne tills det är dags för snittet, men min kropp skulle gärna åka till BB nu.
SvaraRaderaJag har nog lyckats gråta 5 av 7 dagar denna vecka...
Ja, lite tröst är det allt Caroline. Skönt att höra att jag inte är ensam. :)
SvaraRaderaSkönt att du har din blogg så jag vet att jag inte heller är ensam med att känna så :-)
SvaraRaderaAnonym, du ser att vi är flera stycken till och med! :) Och tack!
SvaraRadera