Donera navelsträngsblod

Det jag kommer skriva om här hörde egentligen till inlägget om vårt specialistmödravårdsbesök i morse, men det förtjänar nog ett eget inlägg.
Det sista jag frågade läkaren om var om en sak som jag kom att tänka på härom veckan: hur funkar det om vi vill donera navelsträngsblod? Navelsträngsblod kan nämligen användas för att utvinna stamceller som kan användas till cancerbehandling, och eftersom jag förlorat en syster i cancer så vill jag gärna göra något om jag kan. Jag hade googlat lite innan, och läst att om man ska donera blodet så måste man avnavla relativt snabbt, och de senaste åren har det ju blivit vanligare att avnavla lite senare, för att mer järnrikt blod ska hinna över till barnet, så vad jag ville veta var dels hur snabb avnavling de brukar göra på Huddinge, och dels vad läkaren tyckte jag skulle göra.
Läkaren sa att hon är lite partisk eftersom hon vet hur mycket nytta navelsträngsblod kan göra, men sa också att de har gjort noggranna uppföljningar på hur barnen utvecklats efter kortare avnavlingstid, och de har mått alldeles utmärkt. Däremot kan de barn som man inte avnavlat förrän efter 3-4 minuter få så mycket bilrubin i sig att de blir så gula att de måste "lampas", men att det visserligen inte givit några men i det långa loppet. Men normalt avnavlar de tydligen efter ungefär en minut på Huddinge, men om man vill donera blod så ska det göras efter 30 sekunder. Det är tydligen två personer som jobbar med det, som "går omkring med sina små vagnar" och finns på plats vid förlossningen, oavsett om det är snitt eller inte, och snabbar sig på och tar blodet direkt när det är dags.
Sen skickas allt blod till Sahlgrenska i Göteborg, där det finns en internationell blodbank, och eftersom det måste skickas färskt så kan man inte donera på nätter och helger, men om man föder på dagtid på en vardag går det utmärkt. Och vi måste inte anmäla det i förväg, utan det räcker att säga till när vi kommer in, så vi kan fundera lite till.
Man kan inte reservera blodet man donerat och få använda det själv i framtiden om det skulle behövas, men det gör ju inget. Ska vi donera blodet vill jag ju att det ska göra nytta där det verkligen behövs så snart det behövs. Jag ska bara läsa på lite till, men det lutar åt att vi donerar. Tidigare avnavlade man ju direkt, utan att någon trodde att barnen mådde dåligt av det, och kan vi nu dessutom donera dubbelt så mycket blod som vid en vanlig förlossning så varför inte. Och när Alfred föddes tänkte vi inte ens på det, och jag har ingen aning om hur lång tid det tog innan de avnavlade honom, och det är ju inget som varken han eller vi har lidit av.
Här finns sjukhusets information om donation.
PS: Ser nu när jag läser att det är efter en minut som de samlar in blodet, så jag kanske missuppfattade läkaren lite vad gäller tiderna.
En artikel från Dagens Medicin om för- och nackdelar vid donation.
Och en artikel från Vårdförbundet.