Överansträngd av typ ingenting och tvillingselen har kommit

Igår började ju bra med att jag var ganska pigg, men när jag hämtade Alfred på dagis blev jag övermodig eller nåt. Jag blev till att börja med lite sen, så jag gick relativt fort på vägen dit, och det gjorde ont i magen - eller om det var ligamenten - så jag fick gå och hålla i magen hela vägen (det är en promenad på kanske 7-8 minuter). Sen skulle vi ta tunnelbanan, och vi blev lite sena, så jag gick så fort jag kunde till tåget, i sådär 2-300 meter, och det kan man ju tycka inte är så långt, men för mig var det tydligen det. Det straffade sig direkt: foglossningarna i blygdbenet som hållt sig rått så lugna ganska länge, började göra svinont igen, och jag fick också ont i svanken och strax nedanför.
Sen hann jag inte lägga mig och vila, för jag skulle på ett karriärseminarium på Jusek, mitt fackförbund, mellan 17 och 20. Ganska intressant, kanske inte jättegivande för mig just nu, men fick ändå lite bra tips för min framtida karriär.
På vägen hem, på tunnelbanan, fick jag en sammandragning som samtidigt gjorde ont i svanken, så jag fick lite smått panik: tänk om det var en värk! Tänk om det sätter igång redan! Jag vet att jag önskar att graviditeten ska vara slut snart, men när jag insåg att de kanske på riktigt kan få för sig att försöka komma ut nu bara i början av vecka 35 - då var det inte så kul längre. Det är för tidigt. Ett par veckor till vill jag att de ska hålla sig inne - framför allt vill jag hinna med tillväxtultraljudet i nästa vecka för att få veta om de faktiskt väger närmare 2,5 kg var som de borde göra om de fortsatt växa enligt kurvorna. Om de gör det så kan de kanske få komma ut snart efter det - min svägerska födde en 2,5 kg-dotter i fredags, och hon behövde ingen hjälp med varken andning eller näring, så jag tänker mig att 2,5 kg borde räcka såvida inget annat är fel.
Men det hände inget mer efteråt, så det var nog bara efterdyningar av överansträngning. Jag hade visserligen ett gäng väldigt obekväma sammandragningar inatt också, men att de gjorde lite ont tror jag mest berodde på att jag som vanligt har mycket luft i magen på nätterna.
Och det gör fortfarande mer ont än vanligt idag, vilket jag inte gillar nåt vidare. Tar det så lugnt jag kan idag.
I vilket fall som helst har jag börjat plocka ihop lite grejer för BB-väskan nu. Har bara börjat med kläder till flickorna och något enstaka plagg till mig, samt min TENS-apparat från Alfreds förlossning. Måste ta fram nya batterier till den, plus att jag insåg att vi har för få byxor i storlek 50, så det behöver vi köpa fler innan det är dags.

Igår kom också tvillingselen jag beställt från USA: Maximom Twin Baby Carrier. Den ser jättefin ut, men instruktionsbladet som följde med var väldigt knapphändigt, och den en halvtimme långa instruktionsvideon som hängde med var för luddig för min trötta seminariehjärna igår kväll, så vi måste titta på den noggrannare tillsammans igen. Att hänga på sig den med ett barn verkar enkelt nog, men att få ihop den till två barn var faktiskt lite mer komplicerat. Men den verkar svinbra: man kan ha den delad och bara bära ett barn i taget; antingen fram eller bak, man kan ha ett barn fram och ett barn bak och så kan man ha båda barnen fram. Alfred ville i alla fall testa direkt, så vi satte hans docka i den och så fick han gå omkring med den en stund, och han verkade väldigt stolt!

När jag var borta igår fick Alfred prata på FaceTime med sin faster och fick titta på nya bebisen, och han var tydligen väldigt intresserad, så det är ju bra. Och när faster sa att han också ska bli storebror snart så hade han sagt att det kommer två bebisar, så lite koll har han allt!