Kläder

Utsikt från sängen i morse. Jag tömde klädställningen som jag haft i alla mina olika sovrum de senaste sex åren (fyra stycken har jag hunnit med), där de klänningar som jag använt mest för tillfället hängt. Det har väl fått plats sådär 80 stycken i taget på den, så jag har roterat mellan lådor och klädställningen. Men nu är det (tillfälligt i alla fall) slut med det. Vi behöver  nämligen få plats med skötbordet i vårt sovrum - nu står det i Alfreds rum, och där kan det ju inte vara när vi behöver byta på tvillingarna på nätterna, och nån annanstans får det inte plats. Har övervägt att köpa ett sånt där badkarsskötbord, men vi kör på det här så länge.

Dessutom är det extremt få av mina klänningar jag får på mig för tillfället, och när det är dags att amma är det också väldigt få jag kan ha på mig, så de jag kan ha har jag klämt in i en garderob istället. Men lite sorgligt är det. Jag är en sån som aldrig aldrig har på mig samma kläder två dagar i rad - jo, okej, jag kan ha samma kjol eller samma kofta mer än en dag, men aldrig en hel outfit. Tills nu när jag är arbetslös och tokgravid. Under min förra graviditet jobbade jag till en vecka före Alfred föddes, och då fick jag ju helt enkelt klä mig ordentligt även när det närmade sig, men nu är jag dels större och har färre kläder som passar, och dels är jag ju bara hemma förutom när jag lämnar eller hämtar på dagis, så nu klär jag mig tråkigare än jag gjort i hela mitt liv. Oftast hasar jag omkring i ett av de två gravidlinnen jag köpt (ett svart och ett vitt) och trosor, eftersom det fortfarande är så varmt, och när jag ska ut drar jag på mig en kjol och en kofta, eller en av de få klänningar jag kan ha.

Lite deppigt är det som sagt ändå, för jag gillar ju kläder, och jag känner mig erbarmligt tråkig nu. Men så är jag ju också så fruktansvärt trött på det här nu, och vill bara få må normalt igen.

Såhär såg det i alla fall ut i sovrummet härom dagen - även om man inte ser ställningen så noga bakom min stora mage...