Ja, det är skönt med ett sista datum, men idag har det ändå känts som på gränsen till människoplågeri att jag ska gå omkring såhär i 31 dagar till. Inatt låg jag mer eller mindre vaken mellan klockan 2 och klockan 7 - först för att Alfred vaknade och även om Christopher tog honom då så var jag vaken tills han slutade krångla vid 3-tiden, och sen så var allt bara för obekvämt; hade jag inte ont i ena höften hade jag ont i den andra, jag hade ont i magen för att jag var gasig och jag kunde inte hitta någon enda bekväm ställning. Eller ja, det finns ju i stort sett bara två ställningar jag kan ligga i nu: på höger sida och på vänster sida... I lite olika vinklar då.
Och så idag har jag förstås mått rätt kasst eftersom jag inte sovit, så de där 31 dagarna... för många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar