Orkar inte längre

Nää alltså, jag orkar inte med det här längre. Låg inne hos Alfred nyss för att han skulle somna, och jag fick (som vanligt) sån vidrig halsbränna (fast jag redan tagit en Losec, men den hade uppenbarligen inte börjat verka än), hade ont i blygdbenet och behövde prutta. Jag vill inte längre.

Jag vill kunna gå mer än tio meter utan att bli helt slut.
Jag vill kunna gå utan att behöva hålla i magen för att den spänner och känns obehaglig.
Jag vill kunna ligga ner utan att få halsbränna.
Jag vill inte ha ont i blygdbenet.
Jag vill inte få sammandragningar vid minsta ansträngning.
Jag vill kunna äta en normal frukost utan att må illa.
Jag vill kunna äta en måltid utan att det känns som att magen blir så full att maten sitter ända uppe i halsen.
Jag vill inte vara pruttnödig hela tiden.
Jag vill inte vara kissnödig stup i kvarten.

Jag vill kunna andas normalt.

Jag vill inte ha ont i revbenen och ryggen. 

Och jag vet att jag är gnällig och istället borde vara tacksam för livets mirakel - dubbelt i det här fallet - men jag orkar inte idag. Jag har schöven mått dåligt under hela graviditeten, och jag orkar inte mer.
Imorgon bitti ska vi till Huddinge, och jag vill ha ett datum. Men vi får se.
Sen kan jag inte ens föreställa mig hur allt kommer bli när de kommit ut, det kanske blir ännu jobbigare på ett nytt sätt, men... ett nytt sätt är åtminstone nåt annat.