Fyra av fem på samma bild!

Shit, det börjar närma sig flytt nu! Det är bara 10 dagar kvar - imorgon kommer man, på tal om SMHI igår, kunna se väderprognosen för flyttdagen i SMHI:s app - då är det inte långt kvar... Vi ska verkligen flytta från Stockholm på riktigt. Som en mamma på förskolan sa idag när jag berättade att vi ska flytta till Skåne: "De flesta flyttar ju hit, men ni ska flytta härifrån." En lite rolig grej är att det är flera som har sagt att de tycker vi är modiga som tar det här steget, och det har förvånat mig, jag som bara trott att vi var töntiga som ska flytta till en liten håla. ;)
Hur som helst, packningen går långsamt framåt; vissa dagar känner jag mig lugn, andra dagar får jag panik över att vi inte kommer hinna. Men i helgen kommer Christophers föräldrar hit och ska hjälpa oss, antingen med packningen eller med barnen, så vi kan komma längre, så det ska nog bli bra.

Flora och Lilly hade kramkalas idag - de kramades och sen drog de omkull varann och skrattade.

Det var lite svårt att hinna fota dem skarpt bara, det blev lätt suddigt. :)
Efter vi ätit mellanmål efter förskolehämtningen (som blev jättelång, för barnen fick stanna och leka i geggiga vattenpölar på gården jättelänge. Vad är dealen med maj i år, 7 grader och regn varenda sabla dag?! Bilden nedanför är bara hälften av alla blöta kläder som skulle av när vi kom hem...) gick barnen in och lekte i vår säng när jag höll på att göra i ordning i köket.

Jag vet inte exakt vad det var de gjorde i sängen, men det verkade involvera mycket omkullramlande (med flit), och när jag kom och ställde mig på knä vid fotändan kom Flora fram och kramade mig och kastade sig sen bakåt och skrattade - om och om igen. Jag försökte filma det, men det var ju inte jättelätt, och sen kom Alfred och ville göra likadant och också bli filmad.

Och plötsligt hade jag alla barnen i knät och lyckades ta kort på oss alla samtidigt! Det blev bara ett, så alla hann väl inte få den optimala fotominen (och jag hade ju inte mått dåligt av lite mascara), men ändå!

Sen smet Flora...

... och sen Lilly.
Till slut blev det förstås mest gråt när någon lade sig på nån annan och nån slog sig lite och så vidare, så sen lät jag Alfred sätta på tv:n för att det skulle bli lite lugn och ro. Fast det blev det inte. Flora gallskrek i säkert fem minuter för att jag inte lät henne ha en liten plastbit i munnen, och Lilly blev så exalterad när hon såg den tecknade apan Julius Jr på Netflix att hon satt bredvid Alfred och skrek "Apaaaa!" i falsett om och om igen så Alfred blev sur och skrek på henne att vara tyst, och mitt nervsammanbrott närmade sig återigen. Men på den positiva sidan är ju att det är ett nytt ord hon har lärt sig. Både Lilly och Flora säger nu "mmmm" när de ser bilder på kor, Lilly säger "voff voff" för hundar, i fredags sa Lilly "Na" till Johanna en gång, idag sa båda "igen" med lite olika uttal när de ville titta flera gånger på filmen jag filmade när de kramades. Så det går framåt. Flora säger till och med "mamma" ibland, fast inte direkt till mig. Lilly säger "mamma" när hon gråter, men annars säger båda mest "pappa" till både mig och Christopher.
De lär sig saker superfort - hos Johanna tog jag ju fram små metallbyttor som egentligen inte gick att stapla, om man inte vände varannan upp och ner. Men så fort jag gjort det en gång fattade Lilly galoppen och gjorde det själv. Hemma härom dagen när vi staplade plastbyttor som var gjorda för att staplas fick Flora inte riktigt till det först, men när jag visat henne två gånger staplade hon som ett proffs sen. Mina stora tjejer!

Kosläpp the Reis-Hansby way

SMHI har inte många rätt nu för tiden alltså. Igår kväll sa de ju att det skulle vara 7 grader och regn idag, men i morse hade de ändrat prognosen till att det skulle regna till 10-tiden och sen bara vara grått och mulet, och i Huddinge, dit vi skulle på kosläpp, skulle det inte regna alls, utan bara vara mulet. Så runt 10, när det fortfarande regnade här, bestämde vi oss för att vi skulle åka, för vädret skulle ju inte vara så illa. Vi kom iväg vid 11, som var just då korna skulle släppas ut - men det var faktiskt medvetet, för vi tyckte vi hittat ett vinnande koncept förra året när vi kom lagom tills de 10 000 människor som får skriva upp sig på kosläppet på Stegsholms gård börjat åka hem.

Och det där icke-existerande regnet fortsatte ösa ner hela vägen och visade inga som helst tecken på att lätta. Men precis som förra året var det en lång karavan av bilar på väg därifrån när vi kom, så vi kunde åtminstone parkera supernära gården. 

Lilly i regnställ på väg från bilen.

Och resten av familjen. Vi kom rakt på bullar och mjölk-utdelningen på den vägen vi kom, och de höll just på att packa ihop, men hade huuuur mycket som helst kvar, eftersom vädret gjort att det var mycket mindre folk i år än förra året. Så först tryckte vi i oss flera bullar var, och så fick vi tre små flak med tredeciliters mjölktetror (18 totalt), och sen gick vi vidare till det andra bullutdelningsstället jag mindes från förra året. Där stod det ett släp med mängder av backar med bullar, och folk stod och plockade i bullar i påsar för att ta hem, så jag stoppade i tio extra bullar åt oss i en påse. Det är bara lustigt hur åpna folk blir när saker är gratis - folk fyllde ICA-kassar med bullar! Vad ska de med så många bullar till..? Fast har man plats i frysen, så visst.

Sen var det dags för kossor! Vi såg en med jättestora horn (trodde inte att kvigorna hade så stora horn?) som muckade med en annan stackars kossa och stångade iväg henne - det var väl för mycket utsläppsadrenalin eller nåt. Men de flesta var lugna och snälla.

Vi gick vidare till den öppna byggnaden med tak där kalvar och en del andra kossor står, där Alfred matade kor med hö förra året.

Och Alfred vågade sig på att mata igen, och även Lilly sträckte fram några små strån. Flora däremot satt stadigt i min eller Christophers famn hela tiden.

Stor kossa, liten Alfred.

Och okej då, vi snikade faktiskt åt oss några bullar till innan vi åkte hem. :) Gratis är godast!

Tunnelbana

I förmiddags åkte mamma hem, men jag är glad att vi kommer bo närmare henne snart, för hon är väldigt bra på att underhålla tjejerna när de är gnälliga och jag inte orkar riktigt... 

Igår tog vi en sväng till min syster Johanna på eftermiddagen, och tunnelbaneresan dit var schöven ingen lek. Inget av mina tre barn ville sitta kvar i sina vagnar nån längre stund, så det blev mycket gråt och tandagnisslan, men mamma kämpade tappert med att underhålla Flora och Lilly när Alfred hade fått komma upp (det är liksom svårare att hålla kvar honom i vagnen när han inte vill), fast jag var ändå helt utmattad när vi kom fram.

Väl där hade vi i alla fall trevligt - åt våfflor och lekte med köksredskap.

Och på hemvägen, när Christopher mött upp oss, fick alla barn komma upp, och då var alla mycket nöjdare.
Idag har vi tvättat en massa och jag har packat ett par lådor till. Imorgon är det tänkt att vi ska åka ut till en gård i Huddinge för att gå på kosläpp, men prognosen säger 7 grader och regn, så vi får se om vi kanske måste skippa det. Vilken bisarrt kall maj vi har i år! Ska man verkligen behöva vantar i Stockholm den 16 maj? När vi var ute på en lekplats idag var jag i alla fall hemskt ledsen att jag inte hade med mig några.

Är individualiserad föräldraförsäkring verkligen enda vägen att gå? Nej.

I dagens DN skriver tre socialdemokratiska kvinnor i en debattartikel att föräldraförsäkringen måste individualiseras, för att det är "enda sättet" att få ett jämställt samhälle. På en helsida i Sveriges största dagstidning lägger de fram argument efter argument för hur vårt samhälle kommer bli bättre; förhållanden blir mer jämställda, löner kommer bli mer jämlika mellan könen, kvinnors sjukskrivningar kommer minska, frivilliga deltidsarbeten kommer minska, uttagen av VAB kommer bli mer jämlika, diskrimineringen på arbetsmarknaden kommer minska, skuldbeläggningen av kvinnor som vill vara hemma med sina barn kommer minska och så vidare. Men. På endast två ställen i hela artikeln ser jag barnen nämnas. I sammanhanget att hela samhället tjänar på att föräldrarna har rätt till (tvång på) 8 månaders föräldraledighet var, "[i]nte minst barnen, som tidigt får en nära relation med båda vårdnadshavarna" och "Utöver att det först och främst är negativt för barnet att inte ha lika tillgång till sina föräldrar".
Jag tycker att argumenten för föräldrarna är övertygande, absolut, och det är fantastiskt att vi har så lång föräldraledighet i Sverige - de nämner att snittet i Europa är 6 månader totalt, medan i Sverige har vi 16 månader (vilket ju kan förlängas om man snålar med föräldradagarna och tar ut färre ersättningsdagar i veckan). Men. Var är barnen i allt det här?
Den typen av pappor som nu inte tar ut de två månader som är öronmärkta för dem kommer inte ta ut åtta månader heller. De kommer verkligen inte ta ut åtta månader istället. Detta kommer leda till att många fler barn tvingas börja förskolan redan vid 8-9 månaders ålder (det vanligaste, åtminstone i Stockholm, är nu runt 1 år), och mängder av mammor kommer tvingas lämna sina barn tidigare än de vill.
I teorin är S-kvinnornas förslag jättefint, självklart, samhällets och föräldrarnas vinster ska inte förnekas - men barnen då?
Och det lustiga är att för mig tog det bara ett par timmars funderande för att komma på två andra lösningar. Va? Finns det mer än ett sätt att se på det här? De skrev ju att det här är det "enda sättet"?
Ja: istället för att säga till föräldrar som av olika skäl vill dela upp sin föräldraledighet så att det passar bäst för dem och deras barn (8-9 månader är för många barn en oerhört känslig ålder då de är i en utvecklingsfas då de har väldigt mycket separationsångest, och att då byta förälder som är hemma med barnet kan vara extremt jobbigt främst för barnet, men även för föräldrarna) att de måste bytas av efter prick halva tiden, annars får de inte ut alla dagar, så kan man istället titta på incitament eller straff från arbetsgivarnas sida.
1) belöna de föräldrar som tar ut föräldraledighet. Det finns redan i form av jämställdhetsbonusen, men om man ökar på det ytterligare skulle det kanske vara mer effektivt. Om man lägger detta på arbetsgivarna att utföra med hjälp av statliga medel så kanske en del företag dessutom kan lägga på extra bonusar själva så det blir mer attraktivt.
2) bestraffa de företag som inte får sina anställda att ta ut föräldraledighet. Skatter är ju inget främmande i Sverige, och det torde ju gå att lägga på någon form av straffavgift för de företag som inte "tvingar" sina nyblivna föräldrar-anställda att ta ut sin föräldraledighet.
Att straffa papporna som inte vill, alternativt använda moroten istället för piskan, är mycket bättre än att straffa barnen. Så kan man få ett bättre samhälle.

Yasuragi Hasseludden

Jag kom faktiskt upp i morse - jag hade vaknat hur många gånger som helst på natten, säkert delvis för att jag var lite stressad för att jag skulle upp tidigt, men också för att barnen vaknade lite hit och dit, så redan innan klockan ringde 06.10 var jag vaken och gick upp. Så 06.51 tog jag tunnelbanan till Slussen.

Där bytte jag till en buss till Orminge Centrum, men tog ett par bilder först.

Vid Orminge Centrum bytte jag till en annan buss, och en knapp timme efter jag åkte var jag framme vid närmsta hållplatsen, varifrån det var 500 meter att gå.

"Tallen stilla rör sig
Vattnet speglar
sinnets lugn"

Japansk känsla hela vägen fram

Jag checkade in, fick min yakuta (bomullsrock), en badrock och ett par tofflor och ett låskort till ett skåp, och gick genom en lång korridor till omklädningsrummen.

Utanför omklädningsrummen var det såhär fint. Där var jag med på en introduktion (jag har varit där en gång tidigare, men det var åtta år sen, så det var bra att friska upp minnet), där en kvinna berättade om den japanska tvagningsritualen, vilka områden man ska vara tyst på, var det är mobilförbud (vilket väldigt många tyvärr ignorerade) och lite annat som var bra att veta.

De flesta började med tvagningsritualen, men för att få lite mer lugn och ro började jag istället med att simma lite i den 28-gradiga bassängen (jag hade redan duschat innan introduktionen), sen satte jag mig i en varm utomhusbassäng en stund, där jag knappt kunde sitta ner när jag slappnade av, för jag flöt bara upp till ytan. :) Sen gick jag in till tvagningsrummet när det blivit tomt. Det jag tyckte mest om sist var just tvagningen, och jag tyckte om att sitta ensam och hälla vatten över mig, så jag fick till det perfekt tidsmässigt.

Jag alternerade tvagning, bastu, varma bassänger och lounge, plus en halvtimmes självmassage (gratiskurs i aktivitetsprogrammet) fram till lunch vid halv tolv, och det var hur skönt som helst. Jag sneglade lite på andra vid tvagningen, och de flesta tvättade sig och hällde några hinkar vatten på sig för att få bort tvålen, men jag kan sitta länge länge och hälla vatten över mig - det är väldigt rogivande. Man sitter på en liten pall och fyller vatten i en liten träbytta, och så häller man det över sig, fyller på nytt vatten, häller, fyller på, häller...
Jag var ju där ensam, och ville ha en lugn dag, men många var ju förstås där med vänner eller partners, så ibland var det ganska livat, så jag blev glad när jag upptäckte att det fanns ett tvagningsrum där det skulle vara tyst, och där det dessutom fanns varma bassänger, så större delen av tiden efter lunch spenderade jag där.

I utomhusbassängerna har man utsikt över skärgården, och jag såg två finlandsfärjor gå förbi under de timmar jag var där.
Till lunch åt jag okonomiyaki, som är typ som en omelett med vitkål i - men den var tyvärr nästan kall, så jag skickade faktiskt tillbaka den, och fick en ny som bara var marginellt varmare. Det var lite tråkigt, men jag ville inte krångla mer andra gången, utan gick och hällde lite mer varmt vatten på mig istället. :) Eller nej, det gjorde jag inte alls, för direkt efter lunch hade jag ju massage - men jag hann läsa lite i min bok om självkänsla i loungen och dricka lite te före min massör Oswald kom och hämtade mig. Det var en liten man med stor mage och östeuropeisk brytning som hällde varm olja på min rygg och masserade rygg, nacke och säte med hela underarmarna och armbågarna. Jag har inte varit med om något liknande förr, och ibland gjorde det rejält ont, men det var skönt också, och det var nog väldigt bra för mig tror jag. Han rekommenderade mig att sätta mig i bastun en stund efteråt, och sen i en varm bassäng så inte musklerna skulle bli kalla och dra ihop sig direkt. Så det gjorde jag, och SEN hällde jag i alla fall en massa mer vatten på mig! Och tvättade håret med väldoftande schampo och balsam tre gånger - lika bra att passa på när jag äntligen hade tid. ;)
Åh, när jag satt i en utomhusbassäng en stund på eftermiddagen satt det en mamma och son i 20-årsåldern i samma bassäng och pratade, och de hade så trevligt, och jag blev så glad vid tanken på att om vi har tur kanske Alfred också vill göra saker med sin gamla mamma när han blir stor.
Mitt dagprogram gällde till klockan fyra, men vid halv tre insåg jag att jag längtade för mycket efter min familj för att stanna hela tiden, så vid tre klädde jag på mig och gick till shoppen och köpte en fin skål och några födelsedagspresenter till min mamma som fyller år i juli, och sen tog jag bussen hem vid halv fyra.

Hemma blev barnen överlyckliga över att se mig, och även om dagen varit härlig var det underbart att komma hem!
Lite senare på kvällen kom min syster Johanna på middag, och Alfred blev först en robot...

... och sen en superhjälte! (Med pappersglasögon som jag klippte till och jag, Alfred och Johanna målade.)

Sen kom även Johannas sambo Victor, som fick läsa bok för Alfred. Och efter barnen somnat kom min mamma tillbaka från Italien, så barnen lär bli glada när de vaknar imorgon.

Sömn, regn och besök

En liten dagsuppdatering: det var regnigt och tråkigt, så jag sov inne med tjejerna - de var så griniga i förmiddags att jag satte dem i selarna redan lite efter halv elva för jag hade så dåligt tålamod med dem, och Lilly somnade fort och Flora efter ungefär en kvart lagom tills mina axlar höll på att dö av tyngden. Sen sov de i över två och en halv timmar! Och vaknade bara för att jag satt klockan på mobilen så att vi skulle hinna äta lunch.

Sen gick vi och hämtade Alfred, och använde för första gången regnskyddet på den breda tvillingvagnen. Lilly och Flora hatar att ha suffletten uppfälld på den, så jag misstänkte att regnskyddet inte skulle vara särskilt populärt heller, och det stämde. Men jag lyckades få dem lite gladare genom att fjanta runt framför dem, fast de var fortfarande rätt skeptiska.

Ju närmare förskolan vi kom desto jobbigare tyckte de att det var, och Lilly drog i regnskyddet och försökte ta sig ut, så Flora var tvungen att luta sig mot henne för att över huvud taget kunna se ut genom hålet.

Till slut fick jag ta av regnskyddet och bara ha det över suffletten...

Sen kom min f.d. kollega Anna-Carin och hennes dotter Lova och hälsade på. (Alfred har tagit kortet alldeles själv!) Lova blir 2 om en månad, och det var roligt att se ett annat barn som är såpass nära i ålder, för jag kommer ju inte ihåg precis hur Alfred var då - så det blev lite som en titt in i framtiden. Hon pratade en massa och lärde sig alla mina barns namn nästan direkt. Hon var lite av en ångvält dock, och bet sönder en av Alfreds bollar och hans mjuka frisbee och knockade alla barnen några gånger var - jag hoppas att inte Flora och Lilly tar efter hennes hårda metoder, men det är nog lugnt, för de verkade smått chockade allihop... Men hon var gullig också. :)
Nu måste jag försöka gå och lägga mig alldeles strax, för jag ska upp klockan 6 imorgon för att åka till Hasseludden Yasuragi! Jag som brukar få sova till 8, vi får se hur det går, om jag pallar. Bussarna går bara en gång i timmen dock, så kommer jag inte upp missar jag en hel dyrbar timme där. Och just ikväll väljer femman att sända dubbelavsnitt av "Grey's Anatomy"... Men jag kan spela in det, så god natt!

Utvecklings/avslutningssamtal för Alfred

I morse blev jag väckt för att komma in och amma tjejerna först klockan 7! Nytt rekord, tror jag. Eller i och för sig, jag hörde genom väggen att Flora vaknade till runt 5, men Christopher fick henne att somna om utan några problem, så jag behövde inte komma in - så det var i alla fall första gången jag fick sova så länge utan att amma. Och Alfred sov bra i natt också, han kom bara ner och lade sig bredvid mig på madrassen på golvet efter han varit uppe och kissat klockan 3, men sen sov han gott. Jag följde förresten med honom in på toa, dels för att hjälpa om han behövde, dels för att jag också ville gå på toa, och stod lutad mot väggen när Alfred sa: "Babba..." - han slarvar ofta när han säger både mamma och pappa, kanske enklare så för att vi båda lystrar - "... det låter som att du gäspar." Och det gjorde jag ju. Så jag antar att det betyder att han hör bra igen nu - vi ska till öronläkaren igen på tisdag efter att ha blåst näsballong nästan varje dag i snart två månader (han skulle egentligen göra det två (tre?) gånger om dagen, men riktigt så nitiska har vi inte varit), så då får vi veta säkert om vätskan i öronen försvunnit.
Inne i storsängen sen fick jag och tjejerna sova vidare till halv nio, när Christopher kom in och sa god morgon. Vi gick upp, och jag tog det lugnt till nio ungefär, när jag frågade Christopher varför han började tömma diskmaskinen istället för att gå med Alfred till förskolan, där han ska vara klockan 9 (även om de aldrig brukar hinna dit före 9.30). Christopher svarade att han tänkte att vi skulle gå dit tillsammans, och jag undrade varför i hela friden vi skulle göra det. "Utvecklingssamtalet?" sa Christopher. Min hjärna stod helt still i en sekund, tills jag insåg att jag bara hade 40 minuter på mig innan vi skulle vara på förskolan för att ha Alfreds utvecklingssamtal, som jag till och med haft påminnelse i mobilen för dagen innan. Kul. Så på 25 minuter skulle jag och tjejerna äta frukost, tvätta oss och klä på oss - och tro det eller ej, men vi hann! Vi var till och med på förskolan tre minuter tidigt!
Alfred fick gå och leka med sina kompisar på gården och Flora och Lilly fick följa med in och leka inne på avdelningen där vi satte oss på golvet med Suzanne. Hon sa att de kommer sakna honom, men att hon är övertygad om att han kommer klara flytten bra, för han har utvecklats enormt det senaste året: för ett år sen var han en blyg liten viol som satt som klistrad vid fröknarna, medan han nu är med på allt och leker med kompisar hela tiden (utomhus leker han ibland för sig själv, men inomhus är han alltid med kompisar). Det enda som jag och Christopher tyckte var lite negativt var att medan han förut gick undan när de stora pojkarna han ofta leker med blev för bråkiga, så är han också med och röjer nu. Det är väl kanske positivt på ett sätt, att han inte är blyg och rädd, men jag hade ju föredragit att han fortsatte vara lite försiktig och avvaktande när det blir för stökigt... Men men, nu kommer han ju hamna med andra barn snart, så då får vi se hur han blir.
Och så visade hon lite från hans pärm, där de samlat dokumentation om vad barnen gjort, med bilder, text och teckningar, och visade bland annat att vid ett tillfälle när de läst "Guldlock och de tre björnarna" att Alfred var det enda barnet som kunde räkna till fem i rätt ordning (jag vet inte när det var, det måste väl varit ett tag sen, men jag vet att Alfred var väldigt tidigt med att kunna räkna, enligt vår BVC-sköterska) - lite måste jag väl få skryta? ;) Pärmen får vi med oss när han slutar, det kan ju vara roligt att ha. Så bara två och en halv veckor kvar nu! Galet.

En olycka händer så lätt

Alfred var superorolig hela natten till idag, och låg bredvid mig och sprattlade och sparkade, skulle ligga på min arm och på min mage, jag vet inte vad det var med honom. Han har mått bra idag, så det var inget allvarligt i alla fall, men jag har varit hemskt trött efter nattens äventyr. Så det var väldigt lyxigt att ha mamma här idag, för tjejerna älskar henne och bryr sig inte ett dugg om mig när mormor leker med dem. Så jag kunde få lite saker gjorda och dessutom vila en stund medan mamma tog hand om dem och sen gick ut och gick med dem. Strax innan förskolehämtning åkte hon dock vidare mot Italien, men hon kommer tillbaka på torsdag kväll.
Jag glömde förresten berätta att jag drattade ner från en stol igår; jag var stressad över att vi inte var färdiga när klockan var fem i två och vårt kalas skulle börja klockan två i en helt annan lokal, drog fram en stol och skulle ta ner några barnkex från översta hyllan i skafferiet, trampade snett och rasade baklänges på vägen upp, slog i smalbenen på stolsitsen och hakan på ryggstödet. Det gick bra ändå, jag lyckades med att inte bita mig i tungan fast jag slog i käkbenet, och benen klarade sig med lite blåmärken, men det är ändå lite läskigt hur snabbt olyckor händer, och när jag börjar tänka på hur illa saker kan gå om man har otur. Nu har både jag och Lilly ramlat i köket den senaste veckan, men tack och lov klarat oss bra. Ta i trä...

Hej då Stockholm-kalas

Idag hade vi bjudit in en massa människor som vi känner och kommer sakna i Stockholm till ett hej då-kalas. Planen var att vara i parkleken Lugnet här i Västertorp så barn kunde leka och vuxna kunde fika lite och hänga, men eftersom väderprognosen visade 10 grader och regn ändrade vi det till att vara i vår lilla föreningslokal. Där får man tydligen bara vara 30 personer, och omkring 60 (inklusive barn) hade tackat ja, så det var väl lite svettigt innan - men som vanligt var det många som hörde av sig precis innan och sa att de visst inte kunde komma ändå, och några som bara inte dök upp - eftersom det var ett lite löst hållet kalas där vi skrivit att man kunde droppa förbi och säga hej var det inget vi blev sura för, och särskilt som vi plötsligt hade ont om plats var vi bara väldigt glada för de 20-30 som faktiskt kom.
Och vädret lättade upp, så efter en stund begav sig de flesta med barn ut till lekstugan på gården, och lite senare kom de som var kvar inne ut också - men vid halv fem öppnade sig himlen i en störtskur, så jag hann inte säga hej då till de sista som flydde regnet. Men det var väldigt trevligt i vilket fall! Både nära vänner och kompisar till Christopher som jag inte känner var där och en gammal kollega till mig som jag inte träffat på flera år dök upp, med sin fru som jag inte träffat och som var gravid i 38:e veckan vilket jag inte hade en aning om, så det var också väldigt roligt. Och Alfreds förskolebästis Isadora och vår grannflicka Nora kom, så han var också supernöjd. Och Alfreds gudfar Linus, som inte svarat på om han skulle komma eller inte. Och Christophers kusin som bor i Bryssel. Och och och och..! :) Jag blir lite rörd nu när jag tänker på det - men när kalaset väl höll på var det som vanligt: jag hann inte prata med alla, och var förstås tvungen att hålla ögonen på barnen hela tiden. Kände mig lite som en förskolefröken som stod och räknade in ungar hela tiden.
Men först lite bilder från före, när tjejerna klätt upp sig och lekte i sängen.

Flora var ovanligt villig att bli fotad, och visade rena modelltalangerna!

Pappa skojar med sina tjejer

Alfred kom in med ett cowboybälte som han ville ha runt huvudet. Och så ville han inte ha på sig fina kläder, han ville ha "fula kläder!" Lycka till med det, tyckte jag, för han har inga fula kläder. ;) Men han valde till slut sin My Little Pony-Fluttershy-tröja ändå.

Lilly

Sandlådelek med grannarna Nora och Mateo. Det var egentligen inte såhär varmt - jag gick ut med tjejerna för att kolla vart Alfred tagit vägen, och hade inte räknat med att stanna. Men de klarade sig bra, fast jag hämtade deras jackor sen ändå, helt oansvarig är jag inte...

Samling vid lekstugan

Alfred och Isadora hittade sniglar!

Och bara några minuter efter vi kommit in, sjöblöta, kom mormor med tåget från Helsingborg - till alla barn och barnbarns stora lycka. Hon är här till imorgon, när hon ska till Italien, men kommer tillbaka torsdag till lördag. Jag har hunnit packa en del redan, men det kommer bli lättare att hinna med mer när hon är här och hjälper till med barnen, så det blir ju toppen.

Gungbräda

Idag har varit en bättre dag när vi har varit hemma allihop tillsammans, men det har varit en hel del gnäll idag också. Jag och Alfred var iväg och gjorde ärenden medan Christopher gick promenad med tjejerna, och sen gick vi ut tillsammans allihop till en lekplats, där vi var helt ensamma i solen en bra stund. Sen kom en 3,5-årig pojke och hans mamma och lekte med oss också en stund, men det var bara trevligt.

Det finns en gungbräda i lekparken, och jag och Alfred har gungat på den några gånger där jag suttit längre fram på brädan så det har blivit jämvikt, och idag kom jag på att om jag och Alfred sitter ihop på ena sidan och Christopher på andra skulle vi nog också kunna få jämvikt. Och så mycket som jag skrattade när vi gungade har jag inte skrattat på länge! Jag fick flyga varje gång Christopher dunsade ner, precis som Alfred brukar få göra, sådär som var det roligaste med att gunga gungbräda när man var liten. :) (Om ni undrar var tjejerna var så var de i ett litet lekhus precis bredvid.)

Napp-avvänjning inledd

Just ja! Glömde berätta att jag idag har börjat dra ner på nappanvändandet. Vi har låtit tjejerna ha nappen typ hela tiden, mest av slentrian, på sistone, och jag tycker att det är lite onödigt. Så idag sa jag till dem att "nappen har man när man sover", och när vi skulle ut från sovrummet efter vi sovit middag sa jag att de får lämna napparna i sängen. Båda skakade på huvudet, men innan jag hunnit fram till dörren där de stod tog Lilly både sin och Floras nappar och gick tillbaka och lade dem i sängen! Och ingen av dem blev ledsen!
Och på eftermiddagen klarade de sig bra utan dem - när vi hämtade Alfred tog jag loss napphållarna som vi alltid har sittande på deras ytterkläder och gömde napparna i en liten plastlåda och lade den i min handväska, och de frågade inte efter dem en enda gång under den en och en halv timme det tog oss att komma hem igen (Alfred åkte sparkcykel och stannade överallt för att plocka maskrosor och titta på grejer, och sen handlade vi bröd), och även hemma sen gick det bra, tills Christopher gav dem napparna medan jag lagade mat och de var gnälliga. Så det kan nog bli ordning på det här - de behöver inte sluta helt, men det räcker om de har dem när de sover och är ledsna, tycker jag, för det är väl ungefär så man får ha dem på förskolan.

Dålig mamma-prestation

Usch, jag är verkligen inte stolt över mina mamma-prestationer sen igår kväll nån gång. När jag lade Alfred igår kväll blev det bråk, för han ville att jag skulle komma in och lägga mig hos honom igen efter jag gått ut och satt mig utanför hans rum efter vi läst böcker, och jag ville inte - jag tyckte att vi inte kan hålla på sådär hur länge som helst, och jag kände mig stressad och ville börja packa lite lådor, och han sa "du måste!", vilket är hans senaste grej, allting "måste", och det slutade med att han skrek och grät och jag var irriterad och allt var elände. Och klockan hann bli kvart i tio innan han somnade (jag fattar inte hur han klarar att vara vaken så länge när han inte sover på dagarna längre!).
Och idag har jag fått spel på tjejernas bråkande och skrikande flera gånger om och skrikit åt dem att lägga av, och när jag försökte få dem att somna inne eftersom jag inte orkade gå två timmar idag igen och kände att jag behövde vila, så tog det 50 minuter att få dem att somna, med diverse metoder (amning, fasthållning, lirkande, skällande, selar och amning igen), och man kan ju lugnt säga att jag inte pratat pedagogiskt och sansat med dem särskilt mycket idag.
Vi har haft några fina stunder, när tjejerna lekt med varann och när Lilly velat mata Flora, och Flora dunkade Lilly i ryggen när hon satte lite vatten i halsen, men den överväldigande majoritetsdelen av dagen har bestått av skrik och bråk. Men det var förstås fint när alla tre barnen (alltså efter vi hämtat Alfred) kom fram och pussade och klappade på mig när jag vid ett tillfälle gav upp och satte mig på soffbordet med ansiktet i händerna och nästan grät...
Så jag är glad att det åtminstone gick bra att lägga Alfred ikväll - jag pratade med honom innan om den nya taktik jag kommit på under dagen: vi läser böcker, och så ligger jag kvar en stund (5-10 minuter), och så sa jag till honom att om han är lite smart och ligger stilla och vilar då så kanske han hinner somna innan jag går ut, men om han håller på och leker och hoppar runt (som han brukar göra) så kommer han inte hinna somna innan jag går ut och då måste han somna ensam. Antingen var han extra trött idag, eller så lyssnade han faktiskt på mig, för efter åtta minuter sov han som en stock. Och inget bråk. Så nu ska jag packa! Det känns helt overkligt att om precis tre veckor nu har vi flyttat in i vårt stora hus. Både jag och Christopher har mentalt bott i huset i ett par månader nu - eller snarare planerat hur vi vill göra med det - men ändå känns det väldigt främmande. Vi älskar vår lägenhet, så det kommer bli sorgligt att flytta härifrån, men samtidigt väldigt spännande och roligt att flytta in i huset!

Hjälpa varann

Det är lätt utmattande att umgås med våra tvillingar för tillfället. De kan verkligen inte samsas om NÅGONTING. Lilly retas, Flora skriker (och det där glaskrossarskriket hela tiden, för minsta lilla grej, det är liksom inte i proportion till nånting), Lilly skriker, Flora gråter...
Så jag blev så oerhört nöjd när jag kom på genidraget att testa ett nytt sätt att lösa en konflikt idag och det funkade! Jag satt på toaletten, tjejerna följde efter mig in, Flora hade en Pixibok i näven, Lilly försökte ta den ifrån henne. Flora skrek och höll krampaktigt i boken, Lilly försökte och försökte ta den. Jag sa "Lilly, det är Floras bok - kan du hämta en annan bok?" och Lilly skakade bestämt på huvudet. Jag provade igen, men nope, skak på huvudet till svar. Så jag sa: "Flora, kan du hämta en annan bok åt Lilly?", varpå Flora tog Lilly i handen och gick mot dörren! Lilly tyckte det var jätteroligt och följde glatt med, och strax kom de tillbaka med varsin bok!
De tycker det är roligt att hjälpa den andra, så det här kanske kan bli en strategi som funkar. Jag håller tummarna...

Fall från hög stol

Åh, det här med när ens barn slår sig! Så vidrigt! Vi hade nyss kommit in - vi hämtade Alfred på förskolan och en liten stund efter vi kommit hem till gården kom min kompis Annette (eller egentligen känner jag hennes sambo bäst, men ändå) som nyss flyttat tillbaka till Stockholm efter många år i Malmö, tillsammans med sin snart fyraåriga dotter Dottie, för en planerad lekdate. Men Alfred ville inte vara ute och leka, så vi gick in allihop, och Flora och Lilly var alldeles konstigt klängiga på mig och ville bara sitta och amma, så jag bestämde att vi skulle äta mellanmål direkt. Lilly och Flora klättrade upp på sina stolar, och när jag höll på att sätta på Flora haklappen såg jag hur Lilly, som visst suttit på knä på snedden på sin stol, ramlade handlöst rakt bakåt och landade på rygg med ett ljudligt klonk när huvudet slog i parkettgolvet. Aaaaaaah! Paniken!
Hon började skrika, jag lyfte upp henne i min famn och försökte trösta, och då blev Flora hysterisk och började också skrika och skulle absolut också sitta i min famn - Annette försökte hjälpa till och ta Flora, men eftersom hon är så mammig så gick det förstås inte. Jag frågade Annette om inte det där var hjärnskakningshöjd, men hon försökte lugna mig och sa att golvet ju inte är stenhårt, och att det säkert gått bra. Och Lilly lugnade sig ganska fort, men ingen av tjejerna ville lämna min famn, så jag fick sitta med båda i knät. Men som tur var blev Lilly helt som vanligt fort och åt sin kräm och ville ha mer flera gånger, och sen sprang hon runt och lekte och var glad.
När Christopher kom hem ett par timmar senare ringde jag 1177 för säkerhets skull, och hon sa att vi ska hålla koll på henne i 6-8 timmar efter fallet, och se till att "vi känner igen henne", dvs att hon är som vanligt och inte beter sig konstigt på något sätt. Vi ska även väcka henne innan vi går och lägger oss för att se så att hon vaknar och inte sover konstigt djupt. Men det var bra att hon inte svimmat av eller kräkts (vilket man visserligen kan börja göra några timmar efter ett hjärnskakningsfall också) och att hon betedde sig som vanligt.
När vi skulle äta middag drattade Flora också av sin stol, fast när hon var på väg ner, så det blev inte alls hårt, men det är nästan så jag vill åka till IKEA och köpa nya Antilopstolar så jag kan spänna fast dem igen... (Vi har sålt våra på Blocket.) Samtidigt är jag lite glad att jag faktiskt lyckas ta det ganska lugnt när något sånt här händer: jag freakar inte ur totalt - klart jag blev rädd när Lilly ramlade, men när hon lugnade sig och jag märkte att hon var som vanligt kunde jag ändå slappna av, även om jag hållt henne under noggrann uppsikt sedan dess. Jag såg en mamma i tvillinggruppen härom veckan som ville ha råd om ifall hon skulle åka till akuten för att hennes ena tvilling blev ledsen när hon tog på blöjan, och det verkar ju lite jobbigt att vara så nojig... Och med tanke på hur mycket jag nojade under graviditeten är det ju faktiskt lite förvånande att jag är såpass lugn nu när de väl är ute.
Så nu över till annat: även Flora börjar säga fler ord nu. De senaste dagarna har hon sagt "ba" och pekat bak på blöjan när hon bajsat. Det är ju viktigt att ha sina prioriteringar i rätt ordning - klart det är viktigare att säga "bajs" än "mamma", eller hur? (Nej.) Och både Flora och Lilly håller på och säger "pappa" i tid och otid, både till mig och till Christopher - och ja, jag är bitter. Här har jag gått hemma i 18 månader och knappt lämnat dem en enda timme, och vad får jag för det? "Pappa". Skitungar. ;) (Men just när jag skrivit detta vaknade Lilly och ropade "mamma" - gullunge! Och då har vi klarat av att hon ska vakna innan vi lägger oss också - så hon verkar okej, nu såhär ungefär sex timmar efter fallet.)
När Alfred var i tjejernas ålder brukade jag sjunga en liten sång när Christopher gick ut för att göra något (har jag berättat det här förut? Det känns som att jag redan skrivit om det, men jag orkar inte leta efter det just nu - har jag skrivit om det förut så får ni en upprepning...), som bara gick "Pappa kommer tilbaka", upprepat ett antal gånger med lite variation i melodin, och ganska snart började Alfred dansa så fort Christopher gått ut - och nu är vi där med tjejerna också! Så fort pappa går ut börjar de säga "pa-pa-pa-pa" och dansa, så sabla gulligt! Jag försökte filma det idag, men hann inte få med Lilly, fast Flora hann jag fånga - Lilly gick över till nån sorts sparkande istället som i och för sig också var rätt gulligt.

Lilly förresten: hon har redan börjat välja och rata kläder! Hon vill peka ut vilka kläder hon ska ha på sig, och väljer jag något annat vägrar hon låta mig klä på henne det. Det kommer ju bli livat ju större hon blir. Och hon är väldigt envis med att få försöka klä på sig själv också och blir skitsur om jag försöker hjälpa henne för tidigt. Flora brukar också försöka själv, men hon brukar vara lite mer medgörlig med att få hjälp - ibland i alla fall.
Och så en helt annan sak: Alfred har önskat sig en mikrofon ett bra tag, och nu har han fått en från Christophers systers familj i försenad fyraårspresent, den kom med posten idag. Det var jag som valde den på nätet, men jag hade visst inte tänkt igenom det där ordentligt, för istället för att välja en färgglad leksaksmikrofon valde jag en riktig (men billig), med riktig sladd, och det är ju teoretiskt bra - men i praktiken visade det sig att jag inte kollat om vi har något vi kan koppla in den i så att den funkar. Vi har bara en sån där kompaktstereo utan mikrofonkontakt, och i min dator har jag inte heller något uttag och jag hittar inget i tv:n heller. Hjälp, vad ska jag skaffa för nåt som inte är för dyrt som funkar att koppla in den i? Sladden har en vanlig minitelekontakt.

Bankmöte, Jell-O och banankaka

Jag lyckades tjata till mig några kommentarer ändå - tack! :) Jag har uppenbarligen för få kompisar så jag måste tvinga er att prata med mig, haha! Så fortsätt gärna!

I morse var jag, Christopher, Flora och Lilly på möte med vår Bättre Bolån-handläggare och skrev på lånepapper för huset. Det blev lite tjafs för ett tag sen, när han började räkna konstigt och tyckte att vi var tvungna att lägga in en miljon kontant, vilket vi varken kan eller vill, men nu har allt som tur är löst sig, och vi hade så trevligt idag efter att han berättat att han har tvillingsmåsystrar som är fyra år yngre - så nästan precis som Alfred och våra tjejer. Han sa att han inte känt sig utanför, och om han har fått några men av sin uppväxt har han inte märkt av det än i alla fall, och så skrattade han - så förhoppningsvis kommer även Alfred klara sig fint, trots mina farhågor när jag fick veta att jag var gravid med tvillingar.

Sen tog vi en liten vända på stan, och i hissen på Åhléns småpratade jag med en enlingmamma som berättade att hon själv är tvilling, och att det nog var lite jobbigt de första åren, men att man sen har så mycket gratis vad gäller umgänge. Just nu är vi ju i en rätt jobbig period, där tjejerna skriker och bråkar om allt - de KAN bara inte samsas om leksaker eller någonting, och Lilly kör med lite tjuvnyp och knuffar undan Flora, och Flora använder sig av glaskrossarskrik, och jag får ju nervsammanbrott.

Så idag bokade jag ett dagpaket på Hasseludden, där det ingår 25 minuters massage, te- och juice-buffé, lunch och diverse aktiviteter som yoga, qi gong, klangmeditation och grejer som man kan välja bland, men jag lutar åt att mest bara sitta och hälla vatten över mig själv. Jo, på riktigt! När jag var där för åtta år sen visade de i en liten introduktion hur man ska sitta på en pall och ta varmt vatten i en träbytta och hälla det över huvudet, och jag, som oftast brukar hålla full fart och är dålig på att ta det lugnt, insåg till min förvåning att jag älskade det! Jag blev helt lugn av det och kunde sitta hur länge som helst, så jag tänker mig att jag ska sitta i en utomhusbassäng en stund och sen hälla vatten på mig i nån timme, dricka lite juice, halvsova en stund, få massage, äta lunch och sen hälla mer vatten över mig. Utan mobil. Skulle det, gud förbjude, hända något så Christopher måste få tag på mig får han ringa till receptionen, har vi just bestämt. Så nästa torsdag är det meningen att jag ska återhämta mig och få lite tålamod tillbaka och bli en bättre mamma igen.

Igår kväll och idag var jag en bra mamma på ett lite mer profant sätt: Alfred har tittat på filmen "Det regnar köttbullar" på Netflix några gånger den senaste veckan, och i den gör huvudpersonen ett helt slott av Jell-O i en scen, så när jag hittade Jell-O på City Gross för under tio kronor härom dagen köpte jag ett paket, och Alfred blev mycket peppad. Så igår kväll rörde jag och Alfred ihop den kemiskt luktande "jordgubbs"-gelén och ställde in den i kylskåpet. I morse fick han peta lite på den - väldigt spännande och roligt - och till mellanmålet idag fick han äntligen smaka.

Och känna ordentligt.

Tjejerna uppskattade det också.

Jag och barnen bakade dessutom en banankaka idag, för vi hade inte mindre än åtta bruna bananer liggande, för barnen har visst haft en ointresserad-av-bananer-period. Så jag googlade och hittade ett recept där man inte behövde socker eftersom bananerna är så söta när de är övermogna, och då tyckte jag att även jag och Christopher fick äta den på en vardag, då vi normalt försöker undvika sötsaker. Att jag hade i några chokladpluppar får räknas som ett olycksfall i arbetet... Den blev i vilket fall väldigt god, så jag får nästan göra en till på de bananer som blev kvar! Recept finns här, om någon vill prova (receptet är väldigt knapphändigt dock, så jag kan tillägga att jag smälte smöret, fast det inte stod vad man skulle göra med det). Det var visserligen rätt så nervsammanbrottsframkallande att försöka baka en kaka med tre barn vinglandes på en pall och en köksstol, där den ena lyckades sätta på och stänga av spisen hela tiden när jag försökte smälta smör, en annan satte på vattnet på fullt spjäll och viftade runt med diskborstar och den tredje stod och försökte vara en duktig storebror och skrek åt sina systrar att sluta välta bunkar och peta med grejer... Men vi lyckades till slut.

Jag har fått ont i halsen igen, bara ett par veckor efter att jag äntligen blev av med påskens halsonda som höll i sig i 13 dagar. Jag förstår det bara inte, för jag mår inte dåligt över huvud taget i övrigt, inget snor, feber eller någonting, men det gör så ont i halsen att jag rycker till varje gång jag måste svälja. Så sjukt konstigt! Jag hittar ingenting när jag googlar heller; halsfluss ger ju fler symptom och förkylning likaså. Kan man få ont i halsen av sömnbrist? Hoppas verkligen det inte håller i sig lika länge den här gången åtminstone.