Yasuragi Hasseludden

Jag kom faktiskt upp i morse - jag hade vaknat hur många gånger som helst på natten, säkert delvis för att jag var lite stressad för att jag skulle upp tidigt, men också för att barnen vaknade lite hit och dit, så redan innan klockan ringde 06.10 var jag vaken och gick upp. Så 06.51 tog jag tunnelbanan till Slussen.

Där bytte jag till en buss till Orminge Centrum, men tog ett par bilder först.

Vid Orminge Centrum bytte jag till en annan buss, och en knapp timme efter jag åkte var jag framme vid närmsta hållplatsen, varifrån det var 500 meter att gå.

"Tallen stilla rör sig
Vattnet speglar
sinnets lugn"

Japansk känsla hela vägen fram

Jag checkade in, fick min yakuta (bomullsrock), en badrock och ett par tofflor och ett låskort till ett skåp, och gick genom en lång korridor till omklädningsrummen.

Utanför omklädningsrummen var det såhär fint. Där var jag med på en introduktion (jag har varit där en gång tidigare, men det var åtta år sen, så det var bra att friska upp minnet), där en kvinna berättade om den japanska tvagningsritualen, vilka områden man ska vara tyst på, var det är mobilförbud (vilket väldigt många tyvärr ignorerade) och lite annat som var bra att veta.

De flesta började med tvagningsritualen, men för att få lite mer lugn och ro började jag istället med att simma lite i den 28-gradiga bassängen (jag hade redan duschat innan introduktionen), sen satte jag mig i en varm utomhusbassäng en stund, där jag knappt kunde sitta ner när jag slappnade av, för jag flöt bara upp till ytan. :) Sen gick jag in till tvagningsrummet när det blivit tomt. Det jag tyckte mest om sist var just tvagningen, och jag tyckte om att sitta ensam och hälla vatten över mig, så jag fick till det perfekt tidsmässigt.

Jag alternerade tvagning, bastu, varma bassänger och lounge, plus en halvtimmes självmassage (gratiskurs i aktivitetsprogrammet) fram till lunch vid halv tolv, och det var hur skönt som helst. Jag sneglade lite på andra vid tvagningen, och de flesta tvättade sig och hällde några hinkar vatten på sig för att få bort tvålen, men jag kan sitta länge länge och hälla vatten över mig - det är väldigt rogivande. Man sitter på en liten pall och fyller vatten i en liten träbytta, och så häller man det över sig, fyller på nytt vatten, häller, fyller på, häller...
Jag var ju där ensam, och ville ha en lugn dag, men många var ju förstås där med vänner eller partners, så ibland var det ganska livat, så jag blev glad när jag upptäckte att det fanns ett tvagningsrum där det skulle vara tyst, och där det dessutom fanns varma bassänger, så större delen av tiden efter lunch spenderade jag där.

I utomhusbassängerna har man utsikt över skärgården, och jag såg två finlandsfärjor gå förbi under de timmar jag var där.
Till lunch åt jag okonomiyaki, som är typ som en omelett med vitkål i - men den var tyvärr nästan kall, så jag skickade faktiskt tillbaka den, och fick en ny som bara var marginellt varmare. Det var lite tråkigt, men jag ville inte krångla mer andra gången, utan gick och hällde lite mer varmt vatten på mig istället. :) Eller nej, det gjorde jag inte alls, för direkt efter lunch hade jag ju massage - men jag hann läsa lite i min bok om självkänsla i loungen och dricka lite te före min massör Oswald kom och hämtade mig. Det var en liten man med stor mage och östeuropeisk brytning som hällde varm olja på min rygg och masserade rygg, nacke och säte med hela underarmarna och armbågarna. Jag har inte varit med om något liknande förr, och ibland gjorde det rejält ont, men det var skönt också, och det var nog väldigt bra för mig tror jag. Han rekommenderade mig att sätta mig i bastun en stund efteråt, och sen i en varm bassäng så inte musklerna skulle bli kalla och dra ihop sig direkt. Så det gjorde jag, och SEN hällde jag i alla fall en massa mer vatten på mig! Och tvättade håret med väldoftande schampo och balsam tre gånger - lika bra att passa på när jag äntligen hade tid. ;)
Åh, när jag satt i en utomhusbassäng en stund på eftermiddagen satt det en mamma och son i 20-årsåldern i samma bassäng och pratade, och de hade så trevligt, och jag blev så glad vid tanken på att om vi har tur kanske Alfred också vill göra saker med sin gamla mamma när han blir stor.
Mitt dagprogram gällde till klockan fyra, men vid halv tre insåg jag att jag längtade för mycket efter min familj för att stanna hela tiden, så vid tre klädde jag på mig och gick till shoppen och köpte en fin skål och några födelsedagspresenter till min mamma som fyller år i juli, och sen tog jag bussen hem vid halv fyra.

Hemma blev barnen överlyckliga över att se mig, och även om dagen varit härlig var det underbart att komma hem!
Lite senare på kvällen kom min syster Johanna på middag, och Alfred blev först en robot...

... och sen en superhjälte! (Med pappersglasögon som jag klippte till och jag, Alfred och Johanna målade.)

Sen kom även Johannas sambo Victor, som fick läsa bok för Alfred. Och efter barnen somnat kom min mamma tillbaka från Italien, så barnen lär bli glada när de vaknar imorgon.

Sömn, regn och besök

En liten dagsuppdatering: det var regnigt och tråkigt, så jag sov inne med tjejerna - de var så griniga i förmiddags att jag satte dem i selarna redan lite efter halv elva för jag hade så dåligt tålamod med dem, och Lilly somnade fort och Flora efter ungefär en kvart lagom tills mina axlar höll på att dö av tyngden. Sen sov de i över två och en halv timmar! Och vaknade bara för att jag satt klockan på mobilen så att vi skulle hinna äta lunch.

Sen gick vi och hämtade Alfred, och använde för första gången regnskyddet på den breda tvillingvagnen. Lilly och Flora hatar att ha suffletten uppfälld på den, så jag misstänkte att regnskyddet inte skulle vara särskilt populärt heller, och det stämde. Men jag lyckades få dem lite gladare genom att fjanta runt framför dem, fast de var fortfarande rätt skeptiska.

Ju närmare förskolan vi kom desto jobbigare tyckte de att det var, och Lilly drog i regnskyddet och försökte ta sig ut, så Flora var tvungen att luta sig mot henne för att över huvud taget kunna se ut genom hålet.

Till slut fick jag ta av regnskyddet och bara ha det över suffletten...

Sen kom min f.d. kollega Anna-Carin och hennes dotter Lova och hälsade på. (Alfred har tagit kortet alldeles själv!) Lova blir 2 om en månad, och det var roligt att se ett annat barn som är såpass nära i ålder, för jag kommer ju inte ihåg precis hur Alfred var då - så det blev lite som en titt in i framtiden. Hon pratade en massa och lärde sig alla mina barns namn nästan direkt. Hon var lite av en ångvält dock, och bet sönder en av Alfreds bollar och hans mjuka frisbee och knockade alla barnen några gånger var - jag hoppas att inte Flora och Lilly tar efter hennes hårda metoder, men det är nog lugnt, för de verkade smått chockade allihop... Men hon var gullig också. :)
Nu måste jag försöka gå och lägga mig alldeles strax, för jag ska upp klockan 6 imorgon för att åka till Hasseludden Yasuragi! Jag som brukar få sova till 8, vi får se hur det går, om jag pallar. Bussarna går bara en gång i timmen dock, så kommer jag inte upp missar jag en hel dyrbar timme där. Och just ikväll väljer femman att sända dubbelavsnitt av "Grey's Anatomy"... Men jag kan spela in det, så god natt!

Utvecklings/avslutningssamtal för Alfred

I morse blev jag väckt för att komma in och amma tjejerna först klockan 7! Nytt rekord, tror jag. Eller i och för sig, jag hörde genom väggen att Flora vaknade till runt 5, men Christopher fick henne att somna om utan några problem, så jag behövde inte komma in - så det var i alla fall första gången jag fick sova så länge utan att amma. Och Alfred sov bra i natt också, han kom bara ner och lade sig bredvid mig på madrassen på golvet efter han varit uppe och kissat klockan 3, men sen sov han gott. Jag följde förresten med honom in på toa, dels för att hjälpa om han behövde, dels för att jag också ville gå på toa, och stod lutad mot väggen när Alfred sa: "Babba..." - han slarvar ofta när han säger både mamma och pappa, kanske enklare så för att vi båda lystrar - "... det låter som att du gäspar." Och det gjorde jag ju. Så jag antar att det betyder att han hör bra igen nu - vi ska till öronläkaren igen på tisdag efter att ha blåst näsballong nästan varje dag i snart två månader (han skulle egentligen göra det två (tre?) gånger om dagen, men riktigt så nitiska har vi inte varit), så då får vi veta säkert om vätskan i öronen försvunnit.
Inne i storsängen sen fick jag och tjejerna sova vidare till halv nio, när Christopher kom in och sa god morgon. Vi gick upp, och jag tog det lugnt till nio ungefär, när jag frågade Christopher varför han började tömma diskmaskinen istället för att gå med Alfred till förskolan, där han ska vara klockan 9 (även om de aldrig brukar hinna dit före 9.30). Christopher svarade att han tänkte att vi skulle gå dit tillsammans, och jag undrade varför i hela friden vi skulle göra det. "Utvecklingssamtalet?" sa Christopher. Min hjärna stod helt still i en sekund, tills jag insåg att jag bara hade 40 minuter på mig innan vi skulle vara på förskolan för att ha Alfreds utvecklingssamtal, som jag till och med haft påminnelse i mobilen för dagen innan. Kul. Så på 25 minuter skulle jag och tjejerna äta frukost, tvätta oss och klä på oss - och tro det eller ej, men vi hann! Vi var till och med på förskolan tre minuter tidigt!
Alfred fick gå och leka med sina kompisar på gården och Flora och Lilly fick följa med in och leka inne på avdelningen där vi satte oss på golvet med Suzanne. Hon sa att de kommer sakna honom, men att hon är övertygad om att han kommer klara flytten bra, för han har utvecklats enormt det senaste året: för ett år sen var han en blyg liten viol som satt som klistrad vid fröknarna, medan han nu är med på allt och leker med kompisar hela tiden (utomhus leker han ibland för sig själv, men inomhus är han alltid med kompisar). Det enda som jag och Christopher tyckte var lite negativt var att medan han förut gick undan när de stora pojkarna han ofta leker med blev för bråkiga, så är han också med och röjer nu. Det är väl kanske positivt på ett sätt, att han inte är blyg och rädd, men jag hade ju föredragit att han fortsatte vara lite försiktig och avvaktande när det blir för stökigt... Men men, nu kommer han ju hamna med andra barn snart, så då får vi se hur han blir.
Och så visade hon lite från hans pärm, där de samlat dokumentation om vad barnen gjort, med bilder, text och teckningar, och visade bland annat att vid ett tillfälle när de läst "Guldlock och de tre björnarna" att Alfred var det enda barnet som kunde räkna till fem i rätt ordning (jag vet inte när det var, det måste väl varit ett tag sen, men jag vet att Alfred var väldigt tidigt med att kunna räkna, enligt vår BVC-sköterska) - lite måste jag väl få skryta? ;) Pärmen får vi med oss när han slutar, det kan ju vara roligt att ha. Så bara två och en halv veckor kvar nu! Galet.

En olycka händer så lätt

Alfred var superorolig hela natten till idag, och låg bredvid mig och sprattlade och sparkade, skulle ligga på min arm och på min mage, jag vet inte vad det var med honom. Han har mått bra idag, så det var inget allvarligt i alla fall, men jag har varit hemskt trött efter nattens äventyr. Så det var väldigt lyxigt att ha mamma här idag, för tjejerna älskar henne och bryr sig inte ett dugg om mig när mormor leker med dem. Så jag kunde få lite saker gjorda och dessutom vila en stund medan mamma tog hand om dem och sen gick ut och gick med dem. Strax innan förskolehämtning åkte hon dock vidare mot Italien, men hon kommer tillbaka på torsdag kväll.
Jag glömde förresten berätta att jag drattade ner från en stol igår; jag var stressad över att vi inte var färdiga när klockan var fem i två och vårt kalas skulle börja klockan två i en helt annan lokal, drog fram en stol och skulle ta ner några barnkex från översta hyllan i skafferiet, trampade snett och rasade baklänges på vägen upp, slog i smalbenen på stolsitsen och hakan på ryggstödet. Det gick bra ändå, jag lyckades med att inte bita mig i tungan fast jag slog i käkbenet, och benen klarade sig med lite blåmärken, men det är ändå lite läskigt hur snabbt olyckor händer, och när jag börjar tänka på hur illa saker kan gå om man har otur. Nu har både jag och Lilly ramlat i köket den senaste veckan, men tack och lov klarat oss bra. Ta i trä...

Hej då Stockholm-kalas

Idag hade vi bjudit in en massa människor som vi känner och kommer sakna i Stockholm till ett hej då-kalas. Planen var att vara i parkleken Lugnet här i Västertorp så barn kunde leka och vuxna kunde fika lite och hänga, men eftersom väderprognosen visade 10 grader och regn ändrade vi det till att vara i vår lilla föreningslokal. Där får man tydligen bara vara 30 personer, och omkring 60 (inklusive barn) hade tackat ja, så det var väl lite svettigt innan - men som vanligt var det många som hörde av sig precis innan och sa att de visst inte kunde komma ändå, och några som bara inte dök upp - eftersom det var ett lite löst hållet kalas där vi skrivit att man kunde droppa förbi och säga hej var det inget vi blev sura för, och särskilt som vi plötsligt hade ont om plats var vi bara väldigt glada för de 20-30 som faktiskt kom.
Och vädret lättade upp, så efter en stund begav sig de flesta med barn ut till lekstugan på gården, och lite senare kom de som var kvar inne ut också - men vid halv fem öppnade sig himlen i en störtskur, så jag hann inte säga hej då till de sista som flydde regnet. Men det var väldigt trevligt i vilket fall! Både nära vänner och kompisar till Christopher som jag inte känner var där och en gammal kollega till mig som jag inte träffat på flera år dök upp, med sin fru som jag inte träffat och som var gravid i 38:e veckan vilket jag inte hade en aning om, så det var också väldigt roligt. Och Alfreds förskolebästis Isadora och vår grannflicka Nora kom, så han var också supernöjd. Och Alfreds gudfar Linus, som inte svarat på om han skulle komma eller inte. Och Christophers kusin som bor i Bryssel. Och och och och..! :) Jag blir lite rörd nu när jag tänker på det - men när kalaset väl höll på var det som vanligt: jag hann inte prata med alla, och var förstås tvungen att hålla ögonen på barnen hela tiden. Kände mig lite som en förskolefröken som stod och räknade in ungar hela tiden.
Men först lite bilder från före, när tjejerna klätt upp sig och lekte i sängen.

Flora var ovanligt villig att bli fotad, och visade rena modelltalangerna!

Pappa skojar med sina tjejer

Alfred kom in med ett cowboybälte som han ville ha runt huvudet. Och så ville han inte ha på sig fina kläder, han ville ha "fula kläder!" Lycka till med det, tyckte jag, för han har inga fula kläder. ;) Men han valde till slut sin My Little Pony-Fluttershy-tröja ändå.

Lilly

Sandlådelek med grannarna Nora och Mateo. Det var egentligen inte såhär varmt - jag gick ut med tjejerna för att kolla vart Alfred tagit vägen, och hade inte räknat med att stanna. Men de klarade sig bra, fast jag hämtade deras jackor sen ändå, helt oansvarig är jag inte...

Samling vid lekstugan

Alfred och Isadora hittade sniglar!

Och bara några minuter efter vi kommit in, sjöblöta, kom mormor med tåget från Helsingborg - till alla barn och barnbarns stora lycka. Hon är här till imorgon, när hon ska till Italien, men kommer tillbaka torsdag till lördag. Jag har hunnit packa en del redan, men det kommer bli lättare att hinna med mer när hon är här och hjälper till med barnen, så det blir ju toppen.

Gungbräda

Idag har varit en bättre dag när vi har varit hemma allihop tillsammans, men det har varit en hel del gnäll idag också. Jag och Alfred var iväg och gjorde ärenden medan Christopher gick promenad med tjejerna, och sen gick vi ut tillsammans allihop till en lekplats, där vi var helt ensamma i solen en bra stund. Sen kom en 3,5-årig pojke och hans mamma och lekte med oss också en stund, men det var bara trevligt.

Det finns en gungbräda i lekparken, och jag och Alfred har gungat på den några gånger där jag suttit längre fram på brädan så det har blivit jämvikt, och idag kom jag på att om jag och Alfred sitter ihop på ena sidan och Christopher på andra skulle vi nog också kunna få jämvikt. Och så mycket som jag skrattade när vi gungade har jag inte skrattat på länge! Jag fick flyga varje gång Christopher dunsade ner, precis som Alfred brukar få göra, sådär som var det roligaste med att gunga gungbräda när man var liten. :) (Om ni undrar var tjejerna var så var de i ett litet lekhus precis bredvid.)

Napp-avvänjning inledd

Just ja! Glömde berätta att jag idag har börjat dra ner på nappanvändandet. Vi har låtit tjejerna ha nappen typ hela tiden, mest av slentrian, på sistone, och jag tycker att det är lite onödigt. Så idag sa jag till dem att "nappen har man när man sover", och när vi skulle ut från sovrummet efter vi sovit middag sa jag att de får lämna napparna i sängen. Båda skakade på huvudet, men innan jag hunnit fram till dörren där de stod tog Lilly både sin och Floras nappar och gick tillbaka och lade dem i sängen! Och ingen av dem blev ledsen!
Och på eftermiddagen klarade de sig bra utan dem - när vi hämtade Alfred tog jag loss napphållarna som vi alltid har sittande på deras ytterkläder och gömde napparna i en liten plastlåda och lade den i min handväska, och de frågade inte efter dem en enda gång under den en och en halv timme det tog oss att komma hem igen (Alfred åkte sparkcykel och stannade överallt för att plocka maskrosor och titta på grejer, och sen handlade vi bröd), och även hemma sen gick det bra, tills Christopher gav dem napparna medan jag lagade mat och de var gnälliga. Så det kan nog bli ordning på det här - de behöver inte sluta helt, men det räcker om de har dem när de sover och är ledsna, tycker jag, för det är väl ungefär så man får ha dem på förskolan.

Dålig mamma-prestation

Usch, jag är verkligen inte stolt över mina mamma-prestationer sen igår kväll nån gång. När jag lade Alfred igår kväll blev det bråk, för han ville att jag skulle komma in och lägga mig hos honom igen efter jag gått ut och satt mig utanför hans rum efter vi läst böcker, och jag ville inte - jag tyckte att vi inte kan hålla på sådär hur länge som helst, och jag kände mig stressad och ville börja packa lite lådor, och han sa "du måste!", vilket är hans senaste grej, allting "måste", och det slutade med att han skrek och grät och jag var irriterad och allt var elände. Och klockan hann bli kvart i tio innan han somnade (jag fattar inte hur han klarar att vara vaken så länge när han inte sover på dagarna längre!).
Och idag har jag fått spel på tjejernas bråkande och skrikande flera gånger om och skrikit åt dem att lägga av, och när jag försökte få dem att somna inne eftersom jag inte orkade gå två timmar idag igen och kände att jag behövde vila, så tog det 50 minuter att få dem att somna, med diverse metoder (amning, fasthållning, lirkande, skällande, selar och amning igen), och man kan ju lugnt säga att jag inte pratat pedagogiskt och sansat med dem särskilt mycket idag.
Vi har haft några fina stunder, när tjejerna lekt med varann och när Lilly velat mata Flora, och Flora dunkade Lilly i ryggen när hon satte lite vatten i halsen, men den överväldigande majoritetsdelen av dagen har bestått av skrik och bråk. Men det var förstås fint när alla tre barnen (alltså efter vi hämtat Alfred) kom fram och pussade och klappade på mig när jag vid ett tillfälle gav upp och satte mig på soffbordet med ansiktet i händerna och nästan grät...
Så jag är glad att det åtminstone gick bra att lägga Alfred ikväll - jag pratade med honom innan om den nya taktik jag kommit på under dagen: vi läser böcker, och så ligger jag kvar en stund (5-10 minuter), och så sa jag till honom att om han är lite smart och ligger stilla och vilar då så kanske han hinner somna innan jag går ut, men om han håller på och leker och hoppar runt (som han brukar göra) så kommer han inte hinna somna innan jag går ut och då måste han somna ensam. Antingen var han extra trött idag, eller så lyssnade han faktiskt på mig, för efter åtta minuter sov han som en stock. Och inget bråk. Så nu ska jag packa! Det känns helt overkligt att om precis tre veckor nu har vi flyttat in i vårt stora hus. Både jag och Christopher har mentalt bott i huset i ett par månader nu - eller snarare planerat hur vi vill göra med det - men ändå känns det väldigt främmande. Vi älskar vår lägenhet, så det kommer bli sorgligt att flytta härifrån, men samtidigt väldigt spännande och roligt att flytta in i huset!

Hjälpa varann

Det är lätt utmattande att umgås med våra tvillingar för tillfället. De kan verkligen inte samsas om NÅGONTING. Lilly retas, Flora skriker (och det där glaskrossarskriket hela tiden, för minsta lilla grej, det är liksom inte i proportion till nånting), Lilly skriker, Flora gråter...
Så jag blev så oerhört nöjd när jag kom på genidraget att testa ett nytt sätt att lösa en konflikt idag och det funkade! Jag satt på toaletten, tjejerna följde efter mig in, Flora hade en Pixibok i näven, Lilly försökte ta den ifrån henne. Flora skrek och höll krampaktigt i boken, Lilly försökte och försökte ta den. Jag sa "Lilly, det är Floras bok - kan du hämta en annan bok?" och Lilly skakade bestämt på huvudet. Jag provade igen, men nope, skak på huvudet till svar. Så jag sa: "Flora, kan du hämta en annan bok åt Lilly?", varpå Flora tog Lilly i handen och gick mot dörren! Lilly tyckte det var jätteroligt och följde glatt med, och strax kom de tillbaka med varsin bok!
De tycker det är roligt att hjälpa den andra, så det här kanske kan bli en strategi som funkar. Jag håller tummarna...

Fall från hög stol

Åh, det här med när ens barn slår sig! Så vidrigt! Vi hade nyss kommit in - vi hämtade Alfred på förskolan och en liten stund efter vi kommit hem till gården kom min kompis Annette (eller egentligen känner jag hennes sambo bäst, men ändå) som nyss flyttat tillbaka till Stockholm efter många år i Malmö, tillsammans med sin snart fyraåriga dotter Dottie, för en planerad lekdate. Men Alfred ville inte vara ute och leka, så vi gick in allihop, och Flora och Lilly var alldeles konstigt klängiga på mig och ville bara sitta och amma, så jag bestämde att vi skulle äta mellanmål direkt. Lilly och Flora klättrade upp på sina stolar, och när jag höll på att sätta på Flora haklappen såg jag hur Lilly, som visst suttit på knä på snedden på sin stol, ramlade handlöst rakt bakåt och landade på rygg med ett ljudligt klonk när huvudet slog i parkettgolvet. Aaaaaaah! Paniken!
Hon började skrika, jag lyfte upp henne i min famn och försökte trösta, och då blev Flora hysterisk och började också skrika och skulle absolut också sitta i min famn - Annette försökte hjälpa till och ta Flora, men eftersom hon är så mammig så gick det förstås inte. Jag frågade Annette om inte det där var hjärnskakningshöjd, men hon försökte lugna mig och sa att golvet ju inte är stenhårt, och att det säkert gått bra. Och Lilly lugnade sig ganska fort, men ingen av tjejerna ville lämna min famn, så jag fick sitta med båda i knät. Men som tur var blev Lilly helt som vanligt fort och åt sin kräm och ville ha mer flera gånger, och sen sprang hon runt och lekte och var glad.
När Christopher kom hem ett par timmar senare ringde jag 1177 för säkerhets skull, och hon sa att vi ska hålla koll på henne i 6-8 timmar efter fallet, och se till att "vi känner igen henne", dvs att hon är som vanligt och inte beter sig konstigt på något sätt. Vi ska även väcka henne innan vi går och lägger oss för att se så att hon vaknar och inte sover konstigt djupt. Men det var bra att hon inte svimmat av eller kräkts (vilket man visserligen kan börja göra några timmar efter ett hjärnskakningsfall också) och att hon betedde sig som vanligt.
När vi skulle äta middag drattade Flora också av sin stol, fast när hon var på väg ner, så det blev inte alls hårt, men det är nästan så jag vill åka till IKEA och köpa nya Antilopstolar så jag kan spänna fast dem igen... (Vi har sålt våra på Blocket.) Samtidigt är jag lite glad att jag faktiskt lyckas ta det ganska lugnt när något sånt här händer: jag freakar inte ur totalt - klart jag blev rädd när Lilly ramlade, men när hon lugnade sig och jag märkte att hon var som vanligt kunde jag ändå slappna av, även om jag hållt henne under noggrann uppsikt sedan dess. Jag såg en mamma i tvillinggruppen härom veckan som ville ha råd om ifall hon skulle åka till akuten för att hennes ena tvilling blev ledsen när hon tog på blöjan, och det verkar ju lite jobbigt att vara så nojig... Och med tanke på hur mycket jag nojade under graviditeten är det ju faktiskt lite förvånande att jag är såpass lugn nu när de väl är ute.
Så nu över till annat: även Flora börjar säga fler ord nu. De senaste dagarna har hon sagt "ba" och pekat bak på blöjan när hon bajsat. Det är ju viktigt att ha sina prioriteringar i rätt ordning - klart det är viktigare att säga "bajs" än "mamma", eller hur? (Nej.) Och både Flora och Lilly håller på och säger "pappa" i tid och otid, både till mig och till Christopher - och ja, jag är bitter. Här har jag gått hemma i 18 månader och knappt lämnat dem en enda timme, och vad får jag för det? "Pappa". Skitungar. ;) (Men just när jag skrivit detta vaknade Lilly och ropade "mamma" - gullunge! Och då har vi klarat av att hon ska vakna innan vi lägger oss också - så hon verkar okej, nu såhär ungefär sex timmar efter fallet.)
När Alfred var i tjejernas ålder brukade jag sjunga en liten sång när Christopher gick ut för att göra något (har jag berättat det här förut? Det känns som att jag redan skrivit om det, men jag orkar inte leta efter det just nu - har jag skrivit om det förut så får ni en upprepning...), som bara gick "Pappa kommer tilbaka", upprepat ett antal gånger med lite variation i melodin, och ganska snart började Alfred dansa så fort Christopher gått ut - och nu är vi där med tjejerna också! Så fort pappa går ut börjar de säga "pa-pa-pa-pa" och dansa, så sabla gulligt! Jag försökte filma det idag, men hann inte få med Lilly, fast Flora hann jag fånga - Lilly gick över till nån sorts sparkande istället som i och för sig också var rätt gulligt.

Lilly förresten: hon har redan börjat välja och rata kläder! Hon vill peka ut vilka kläder hon ska ha på sig, och väljer jag något annat vägrar hon låta mig klä på henne det. Det kommer ju bli livat ju större hon blir. Och hon är väldigt envis med att få försöka klä på sig själv också och blir skitsur om jag försöker hjälpa henne för tidigt. Flora brukar också försöka själv, men hon brukar vara lite mer medgörlig med att få hjälp - ibland i alla fall.
Och så en helt annan sak: Alfred har önskat sig en mikrofon ett bra tag, och nu har han fått en från Christophers systers familj i försenad fyraårspresent, den kom med posten idag. Det var jag som valde den på nätet, men jag hade visst inte tänkt igenom det där ordentligt, för istället för att välja en färgglad leksaksmikrofon valde jag en riktig (men billig), med riktig sladd, och det är ju teoretiskt bra - men i praktiken visade det sig att jag inte kollat om vi har något vi kan koppla in den i så att den funkar. Vi har bara en sån där kompaktstereo utan mikrofonkontakt, och i min dator har jag inte heller något uttag och jag hittar inget i tv:n heller. Hjälp, vad ska jag skaffa för nåt som inte är för dyrt som funkar att koppla in den i? Sladden har en vanlig minitelekontakt.

Bankmöte, Jell-O och banankaka

Jag lyckades tjata till mig några kommentarer ändå - tack! :) Jag har uppenbarligen för få kompisar så jag måste tvinga er att prata med mig, haha! Så fortsätt gärna!

I morse var jag, Christopher, Flora och Lilly på möte med vår Bättre Bolån-handläggare och skrev på lånepapper för huset. Det blev lite tjafs för ett tag sen, när han började räkna konstigt och tyckte att vi var tvungna att lägga in en miljon kontant, vilket vi varken kan eller vill, men nu har allt som tur är löst sig, och vi hade så trevligt idag efter att han berättat att han har tvillingsmåsystrar som är fyra år yngre - så nästan precis som Alfred och våra tjejer. Han sa att han inte känt sig utanför, och om han har fått några men av sin uppväxt har han inte märkt av det än i alla fall, och så skrattade han - så förhoppningsvis kommer även Alfred klara sig fint, trots mina farhågor när jag fick veta att jag var gravid med tvillingar.

Sen tog vi en liten vända på stan, och i hissen på Åhléns småpratade jag med en enlingmamma som berättade att hon själv är tvilling, och att det nog var lite jobbigt de första åren, men att man sen har så mycket gratis vad gäller umgänge. Just nu är vi ju i en rätt jobbig period, där tjejerna skriker och bråkar om allt - de KAN bara inte samsas om leksaker eller någonting, och Lilly kör med lite tjuvnyp och knuffar undan Flora, och Flora använder sig av glaskrossarskrik, och jag får ju nervsammanbrott.

Så idag bokade jag ett dagpaket på Hasseludden, där det ingår 25 minuters massage, te- och juice-buffé, lunch och diverse aktiviteter som yoga, qi gong, klangmeditation och grejer som man kan välja bland, men jag lutar åt att mest bara sitta och hälla vatten över mig själv. Jo, på riktigt! När jag var där för åtta år sen visade de i en liten introduktion hur man ska sitta på en pall och ta varmt vatten i en träbytta och hälla det över huvudet, och jag, som oftast brukar hålla full fart och är dålig på att ta det lugnt, insåg till min förvåning att jag älskade det! Jag blev helt lugn av det och kunde sitta hur länge som helst, så jag tänker mig att jag ska sitta i en utomhusbassäng en stund och sen hälla vatten på mig i nån timme, dricka lite juice, halvsova en stund, få massage, äta lunch och sen hälla mer vatten över mig. Utan mobil. Skulle det, gud förbjude, hända något så Christopher måste få tag på mig får han ringa till receptionen, har vi just bestämt. Så nästa torsdag är det meningen att jag ska återhämta mig och få lite tålamod tillbaka och bli en bättre mamma igen.

Igår kväll och idag var jag en bra mamma på ett lite mer profant sätt: Alfred har tittat på filmen "Det regnar köttbullar" på Netflix några gånger den senaste veckan, och i den gör huvudpersonen ett helt slott av Jell-O i en scen, så när jag hittade Jell-O på City Gross för under tio kronor härom dagen köpte jag ett paket, och Alfred blev mycket peppad. Så igår kväll rörde jag och Alfred ihop den kemiskt luktande "jordgubbs"-gelén och ställde in den i kylskåpet. I morse fick han peta lite på den - väldigt spännande och roligt - och till mellanmålet idag fick han äntligen smaka.

Och känna ordentligt.

Tjejerna uppskattade det också.

Jag och barnen bakade dessutom en banankaka idag, för vi hade inte mindre än åtta bruna bananer liggande, för barnen har visst haft en ointresserad-av-bananer-period. Så jag googlade och hittade ett recept där man inte behövde socker eftersom bananerna är så söta när de är övermogna, och då tyckte jag att även jag och Christopher fick äta den på en vardag, då vi normalt försöker undvika sötsaker. Att jag hade i några chokladpluppar får räknas som ett olycksfall i arbetet... Den blev i vilket fall väldigt god, så jag får nästan göra en till på de bananer som blev kvar! Recept finns här, om någon vill prova (receptet är väldigt knapphändigt dock, så jag kan tillägga att jag smälte smöret, fast det inte stod vad man skulle göra med det). Det var visserligen rätt så nervsammanbrottsframkallande att försöka baka en kaka med tre barn vinglandes på en pall och en köksstol, där den ena lyckades sätta på och stänga av spisen hela tiden när jag försökte smälta smör, en annan satte på vattnet på fullt spjäll och viftade runt med diskborstar och den tredje stod och försökte vara en duktig storebror och skrek åt sina systrar att sluta välta bunkar och peta med grejer... Men vi lyckades till slut.

Jag har fått ont i halsen igen, bara ett par veckor efter att jag äntligen blev av med påskens halsonda som höll i sig i 13 dagar. Jag förstår det bara inte, för jag mår inte dåligt över huvud taget i övrigt, inget snor, feber eller någonting, men det gör så ont i halsen att jag rycker till varje gång jag måste svälja. Så sjukt konstigt! Jag hittar ingenting när jag googlar heller; halsfluss ger ju fler symptom och förkylning likaså. Kan man få ont i halsen av sömnbrist? Hoppas verkligen det inte håller i sig lika länge den här gången åtminstone.

En lysande idé

Haha, vad deppigt - inte en enda kommentar på mitt förra inlägg, fast jag bönade och bad om det. ;)
Anyway. Idag har jag haft en sån där dålig dag igen då jag bara vill säga upp mig från moderskapet. Tjejerna har varit gnälliga och klängiga och bråkat med varann om minsta grej (de ska ha samma sak, sitta på samma stol, äta ur samma bröst osv osv i oändlighet) och jag har bara blivit irriterad. Så efter vi hämtat Alfred på förskolan gick vi raka vägen hem, åt lite mellanmål (under vilket jag blev uppringd av nåt marknadsföringsföretag som undrade om jag vill testa blöjor, så det ska vi göra om några veckor) och sen gjorde jag popcorn och satte ungarna vid tv:n och satte på Netflix... Månadens mamma.

Bilden är från härom morgonen dock, jag satte inte på dem pyjamasar så tidigt... :) Det är ärligt talat svinskönt att även tjejerna är lite intresserade av tv:n nu, vad Louise Hallin än säger om att barn under två år inte ska titta på tv alls. Det är en livräddare ibland. Och än så länge bryr de sig inte särskilt länge, utan börjar leka efter en liten stund, så jag tänker att de nog inte tar någon större skada av det, så länge jag har koll på vad det är de tittar på.

Och så fick jag en idé! Christopher ska spela golf på den tjusiga banan Brohof norr om Stockholm på torsdag, en sista gång innan vi flyttar, och så funderade jag på vad jag skulle vilja göra för att få lite tid för mig själv att återhämta mig från min grinighet, och kom på: Hasseludden Yasuragi! Jag har varit där en gång, när mamma bjöd mig och syster Johanna, våren 2007, när jag nyss varit i Japan och det precis tagit slut med mitt ex efter 11 år, och det var så ljuvligt. Dels hela Japan-grejen, dels lugnet i att sitta på en liten pall och ösa vatten över mig själv, och jag kände idag att det nog är precis vad jag behöver nu. Det är dyrt som stryk, men det får det vara värt. Och underbara Christopher sa direkt att han vill bjuda mig på det, vilket han verkligen inte behöver, men han envisades, så då får han väl göra det då. :) Så nu ska jag bara bestämma vilken behandling jag vill ha (det ingår en 25-minuters behandling, t.ex. massage, i det dagpaket jag vill ha) och sen ringa och boka in nästa torsdag. Sweeeeet!

Lägger till en bild på min stora lilla knasboll också, inne i hyllan i sitt rum. Han gör alltid fåniga miner när jag fotar honom nu.

Bloggen fyller 2 år!

Idag fyller bloggen två år - grattis lilla blogg! Jag har haft några bloggar innan; en fotoblogg där jag skrev ganska lite text, min klänningblogg där jag lagt upp bilder på i stort sett alla mina klänningar, och min fanzineblogg där jag lagt upp artistintervjuer från mitt gamla pappersfanzine Fozzie (och några nya intervjuer och lite annat), men det här är första gången jag verkligen varit personlig, och det har varit (och är, förstås) oväntat roligt.

Och något av det allra roligaste är när ni som läser kommenterar! Det händer inte jätteofta trots att ni är ganska många, och jag vet inte om jag kanske inte är så inbjudande till att kommentera i mitt sätt att skriva? Om det är så vill jag passa på att säga att jag blir glad om du kommenterar! Synpunkter, frågor, berättelser om dig själv, bara ett hej, vad du vill - förutom om du snubblat in här och upptäckt att du avskyr mig förstås, då behöver du inte säga det... ;)
Vår dag då, väldigt kort eftersom klockan är mycket: ikväll hade vi en krångelläggning igen - det slutade med att jag tog tjejerna i selarna för första gången på länge, tills de lugnade sig så att de slutade hoppa runt i sängen och lade sig bredvid mig, och till slut somnade efter en timme och en kvart. Jag har för mig att Alfred sov som sämst runt 1,5 års ålder, så jag hoppas på att det är en fas som går över snabbt, för det här är ju skitjobbigt. This too shall pass, som man brukar säga. Om 5-6 år eller så...

Rosendals trädgårdar

I morse sa Flora "mamma", två gånger! Och sen aldrig mer under resten av dagen... Men ändå!

Vi hade bestämt oss för att åka till Rosendals trädgårdar idag och äta lunch och lukta på blommor (för två år sen var vi där 1 maj, och då hade de mängder av hyacinter, som vi älskar doften av), trots att det skulle vara mulen hela dagen enligt SMHI - vi tänkte att det kanske kunde vara lite mindre folk där då. Jag tog på mig klänningen jag sydde klart härom dagen för att matcha blommorna. ;)

Jag började med att gå med tjejerna i vagnen, och tänkte gå en timme och sen ta tunnelbana och spårvagn resten av vägen, och så skulle Christopher och Alfred komma med bilen lagom tills jag kom fram, men när jag gått en halvtimme började det regna (det hade SMHI sagt att det inte skulle göra), och eftersom jag inte hade regnkläder hoppade jag på t-banan och åkte hem igen istället, och så åkte vi tillsammans.

Sen var Djurgårdsbron avstängd, och väghinder på diverse andra vägar när vi väl tagit oss ut till Djurgården en annan väg, så vi fick gå i tio minuter i regn och 10 sabla plusgrader (maj?!), och alla var svinhungriga, men till slut kom vi fram, och det var mycket riktigt väldigt rimlig folkmängd där.

Vi köpte svingod (och svindyr) polenta med jordärtskockor, som barnen smakade på men var lätt tveksamma till, och sen skulle vi köpa fika. Vi visste att det är dyrt där, men alltså... 25 spänn för en vanlig småkaka?! Helt sjukt.

Flora försökte bjuda Lilly på sin kakbit, men Lilly hade fått nog, tydligen.
Inget av barnen satt i sin stol särskilt länge, utan sprang runt och lekte, och det var blött och geggigt på grusgolvet, och givetvis ramlade de så deras fina kläder blev blöta och smutsiga, och det blev gråt och tandagnisslan. Men vi hade med extrabyxor till tjejerna, så det klarade sig hyfsat ändå, men oj vad folk vände på sig när Flora drog i med stora sirentjutet...

Sen gick vi ut och tittade på och luktade på och sprang bland blommorna.

Flora i floran.

På löptur åt varsitt håll.

När vi höll på att frysa arslena av oss försökte Lilly smita, men Alfred stoppade henne.
Sen åkte vi hem och bakade en egen kladdkaka, eftersom Alfred inte fick äta upp hela Christophers. Men våra lustiga ungar alltså: tjejerna åt bara ett par pyttebitar, och sen ville de inte ha mer. Ibland är de värsta sockermonstren, och ibland äter de knappt sötsaker alls.
Och nu är klockan kvart över tio och vi vuxna har genomgått maratonläggningar i varsitt rum och får äntligen smaka på kladdkakan och titta lite på tv. God natt!

Cirkus!

I morse sov vi allihop till klockan 9! Vilken lyx! Eller ja, jag fick börja amma tvillingar vid 5, och från 6 sov Lilly oroligt så jag också gjorde det, men ändå. Tyvärr har mitt vänstra öga börjat krångla och bli rött igen efter den riktigt kassa natten för några dagar sen, så jag antar att jag fortfarande har lite brist på sömn, men det verkar som att nätterna går åt rätt håll för tillfället i alla fall.

Idag på förmiddagspromenaden såg jag tre rådjur! Jag gick en rask promenad idag, för jag har plötsligt börjat gå upp i vikt trots att jag inte äter sötsaker på vardagar, ammar ungefär lika mycket som vanligt och dessutom har börjat gå promenader igen efter en lång period av slöande. Alltså, det är ingen jätteviktuppgång, och jag borde inte bry mig, men det är ju lite tråkigt att gå upp precis innan bikinisäsongen, så jag kan åtminstone börja gå lite snabbare när jag ändå är ute och går. Och dessutom passa på att noja över vikt och kropp medan barnen är för små för att förstå det. ;) Sen får jag ju inte göra det - jag har aldrig i hela mitt liv bantat eller gått på diet eller nånting sånt, och jag har haft turen att ha en väldigt snäll kropp som hållt sig hyfsat i form fast jag inte tränat på många många år, men det kanske helt enkelt är så att jag är såpass gammal nu att det är slut på det? Men eftersom jag tänker göra mitt bästa för att mina barn inte ska få kroppsnojor så får det här bli det sista jag skriver om sånt. Nu blev det en lång utläggning, och det motverkar liksom hela syftet, så nu släpper jag det. :)

Jag köpte majskolvar igår, så vi gav det ett nytt försök idag till lunch - vi har provat majskolvar med barnen en gång förut, och då ville tjejerna inte äta det ens när jag skrapade av kornen fast de älskar majs, men idag var det en hit!

Och efter lunch gick jag och Alfred på cirkus! Cirkus Wictoria firade 30 år i år och hade en föreställning här i Västertorp, och jag betalade svindyra biljetter och hoppades att Alfred skulle gilla det. Han har pratat om det i flera dagar, och på vägen dit sa han "Det här ska bli så spännande!"
När föreställningen väl börjat rörde han inte en min, och efter 20 minuter sa han "Jag vill att vi går hem". Så det gick ju sådär... Men jag hade förutspått att han skulle vilja gå hem vid något tillfälle, så jag hade redan sagt att om det är något som är tråkigt eller läskigt så kommer det snart ett nytt uppträdande, så jag fick honom att stanna.

I pausen kunde man köpa biljett för att rida på en kamel, och Alfred som brukar vara så försiktig och avvaktande sa till min stora förvåning att han ville göra det. Jag frågade flera gånger om han var säker, och det var han, och han gjorde det! Jag är så stolt! Sen sa han att det inte var så roligt, men så brukar han säga, så det var nog okej ändå. Ungefär 40 sekunder fick man rida för 40:-, men det fick det vara värt.

Han fick också en pinne med en blinkande stjärna i ena änden och en boll i andra änden (80:-) och en guld-plast-hatt med popcorn (50:-) - allt var så sabla dyrt, men jag tyckte att saker fick kosta vad de kostade idag, vi hade ju cirkuspremiär.
Andra akten tyckte jag var bättre än första, och Alfred med, så det blev bra till slut. Hans favoritframträdande var den kinesiska truppen när de gjorde akrobatiska konster samtidigt som de höll glittrande tygstjärnor snurrande på händer och fötter, och min favorit var de fem pudlarna som hoppade och gjorde konster. Men jag vet inte, cirkus är väl inte riktigt en favoritkonstform för mig heller, jag har bara varit på cirkus en gång förut vad jag minns, men det var ändå kul att prova på, och alltid roligt att göra något själv med Alfred.