Igår fick jag och tjejerna besök av en annan tvillingfamilj - jag fick kontakt med mamman genom den där tvillinggruppen på Facebook, och det visade sig att hennes tvillingdöttrar är födda två dagar efter våra, och de ska snart flytta till Fruängen, som ligger bara på andra sidan motorvägen från där vi bor i Västertorp (och Alfred går i förskola där). Vi satt på golvet med alla fyra flickorna och pratade om allt möjligt och hade jättetrevligt, och bland annat frågade mamman mig vad jag tycker är den största skillnaden på att få bara ett barn mot att få tvillingar. Jag hade faktiskt tänkt på det förut, så jag hade ett svar utan att behöva fundera allt för länge: för mig är det att med tvillingar kan jag aldrig sitta och bara mysa med ett barn, utan jag måste alltid ha minst ett öga på det andra.
Med Alfred tillbringade jag hela dagarna med att gosa med honom i famnen, vid bröstet, i knät, i BabyBjörnen, i sängen (han vägrade ligga eller sitta för sig själv, han krävde kroppskontakt hela tiden), men nu måste jag ständigt hålla koll på båda och tänka på rättvisa genom att byta barn i famnen när den ena varit där en stund, och mer ofta än sällan försöka lugna den andra samtidigt som jag har den ena i famnen. Och på ett sätt är det ju lite synd - men samtidigt: det slog mig igår igen (det gör det visserligen nästan varje dag, men igår lite hårdare) att vi har fått TVILLINGAR! Två barn samtidigt, som vi får vara med samtidigt, som vi får se utvecklas likt men ändå olikt, som vi får hålla i handen samtidigt! Det är helt galet och helt fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar