Första dagen ensam

Idag var första dagen jag skulle vara officiellt ensam med tvillingarna, eftersom Christopher skaffat sig en frilanskontorsplats och mamma åkte hem igår eftermiddags. Jag har ju varit ensam med dem förr då och då, men nu är det mer på riktigt, liksom. Planen är att Christopher ska lämna Alfred på förskolan, åka till jobbet och sen ska jag hämta Alfred klockan tre och ungefär samtidigt ska Christopher åka från jobbet, så jag inte ska behöva vara ensam med alla tre alltför länge.
Jag började dagen med en tid på vårdcentralen och sen gick jag och tjejerna och handlade lite - tandborstar på extrapris på apoteket där jag hämtade ut penicillinet och sen mat, så vi var inte hemma förrän nånstans runt 12 tror jag. Flora och Lilly sov så gott så de fick ligga kvar i sina vagnliggdelar i hallen, och så lade jag mig i soffan. Först skrev jag det förra blogginlägget och sen beställde jag extra flasknappar eftersom de vi har till våra Tommee Tippee-flaskor rinner alldeles för fort, och sen fick jag den oerhörda lyxen att få sova i soffan i trekvart innan Lilly vaknade. Jag sov dåligt inatt, för båda var orolig ganska långa stunder plus att Lilly de senaste nätterna vägrat ta bröstet fast hon gnällt och verkat hungrig, så jag höll på ganska många gånger att försöka få henne att äta.
När Lilly vaknade hade hon inte ätit på några timmar, så jag försökte lägga oss i soffan för att amma, men hon körde samma grej som på natten: vägrade äta när jag låg ner. Så istället tvingades jag gå omkring och vagga henne för att hon över huvud taget skulle snutta lite, och samtidigt behövde jag äta lunch, så det fick jag göra ståendes och gungandes. Sen vaknade Flora, och då pallade jag upp oss med amningskuddarna för att dubbelamma. Men man kan väl säga att det var ungefär där som min första ensamma mammaledighetsdag började gå helt åt skogen. Jag har ju bihåleinflammation, och med det en medföljande irriterande huvudvärk främst på högra sidan, och att då sitta och försöka få två gallskrikande bebisar att äta... inte kul alls. Flora påverkas nästan alltid av när Lilly skriker (men nästan aldrig tvärtom), så även fast Flora var svinhungrig kunde hon inte få grepp medan Lilly gastade som en besatt - hon ville väl inte ligga still och äta, antar jag. Så det var först när jag lyckades langa upp Lilly, som körde sin vanliga stel-som-en-pinne-grej på axeln som hon lugnade sig tillräckligt för att Flora också skulle kunna lugna sig och äta. Tyvärr blev lugnet kortvarigt, för när Flora ätit en liten stund behövde hon rapa och började skrika igen, och det var inte det lättaste att få upp henne på axeln när jag redan hade Lilly på den andra, men det gick.
Jag hade sms:at Christopher när båda låg på amningskudden och gastade, att det var skitjobbigt, så han svarade att han skulle hämta Alfred lite tidigare och komma hem och hjälpa mig, men sen blev allt faktiskt bättre: jag tog en Alvedon, bytte blöja på båda, och satte dem i sina sitters, och gav dem ersättning: Flora bara lite eftersom hon ätit en del, och Lilly lite mer, och då blev båda faktiskt så nöjda att jag kunde titta på ett halvt avsnitt av "Brottet" på dvd för att lugna mitt snoriga och värkande huvud.
Jag har ju minne som en guldfisk, så jag minns inte riktigt hur det var när jag var mammaledig med Alfred - hur länge är det det ska vara såhär? Alltså mest bara mata, sova, försöka lugna gråt? Eller nu tar jag väl i, de sitter ju ganska ofta vakna i sina sitters och då kan jag ju prata med dem och sådär, men sådär värst mycket action är det ju inte än. Fast det är ju förstås lite skönt eftersom de är två - att det är lite action alltså. Men om bara några veckor ska vi börja med smakportioner: de blir fyra månader på lördag, men jag tänkte att vi väntar två veckor till eftersom de kom ut 11 dagar tidigt, så vi inte stör deras magar för tidigt. Plus att de är förkylda nu, så bättre att vänta lite.