Rättvist mellan tvillingarna?

Idag känns det som att jag nästan bara varit med Lilly och knappt alls med Flora. Eller känns och känns, det är väl så, för Christopher var på stan och träffade en gammal kompis i några timmar, och hade med sig Flora, och jag var hemma med Lilly. Och jag har liksom inte hunnit komma ikapp när vi varit hemma tillsammans resten av dagen. Men det är ju olika olika dagar såklart vem man är mest med, men jag tänker en del på det: hur ska man göra för att försöka hålla allt så rättvist som möjligt?
Vissa dagar har Lilly skrikit mycket mer än Flora (hon är oftast lite mer tålmodig), och då blir det ju lätt att Lilly får mer uppmärksamhet. Fast å andra sidan har Flora kommit igång och skrikit rätt rejält här på sistone också, så det kanske också jämnar ut sig.
Jag försöker hålla nån sorts millimeterrättvisa på foton som jag lägger upp här, på Facebook och Instagram, men det är ju inte alltid jag fotar båda samtidigt, så det är inte heller alltid helt lätt. Jag tog ju till exempel en helt underbar bild på Alfred och Lilly, som jag lade upp här för ett tag sen, och jag tyckte den var så fin att jag lade den som bakgrundsbild på mobilen, men det känns liksom orättvist för att Flora inte var med. Men de är ju så små än så länge att det kanske inte är så farligt än. Eller..?
Sen har vi ju Alfred att ta hänsyn till också - jag var ju så orolig under graviditeten för hur vi skulle hinna med honom också. Men det har faktiskt gått över förväntan. Så svårt är det faktiskt inte att ge honom tid också, det går ju alltid ta med sig tvillingarna när han vill att vi ska göra något på hans rum till exempel, särskilt när både jag och Christopher är hemma (okej, de har fått några mjuka bollar i huvudet, det har de...). När båda tjejerna gallskriker är det förstås lite svårare, men det händer ju som tur är inte hela tiden. Jag kan till exempel lägga Alfred varannan kväll, vilket jag aldrig trott att jag skulle kunna, och det är jag glad för. Det har säkerligen varit en orsak till att han inte varit så svartsjuk som jag trodde han skulle bli, att vi verkligen ansträngt oss för att inte försumma honom även fast tjejerna tar mycket tid.

En amningsuppdatering: när vi skulle lägga oss igår kväll (okej, inatt vid halv två eller vad det var) så vägrade Flora för första gången bröstet när jag tänkte amma henne till sömns. Jag var tvungen att hämta en flaska, och först försökte jag pumpa ut mjölk, för mitt högra bröst var ganska spänt, men jag fick inte ut en endaste droppe - antagligen för att jag var stressad för att Flora skrek i högan sky, så jag fick ge henne ersättning i sängen istället.
Men idag har hon ammat så bra så, även nu ikväll. Jag förstår inte det här alls, för det finns ingen logik i det. Lilly har haft lite svårt att få grepp istället, men hon har ändå lyckats efter lite krångel. Jag börjar tvivla starkt på att jag kommer kunna amma de här tjejerna i ett helt år, som jag tänkt, men vi får väl se. Jag har börjat få ont i lederna (knän, fingrar, rygg framför allt - jag stapplar återigen som en gammal tant när jag reser mig från golvet), och det har jag för mig att min kiropraktor sa sist att det beror på amningen, så det kanske är lika bra att inte hålla på för länge... Fast jag vill ju. Som sagt: vi får se.