Nattliga övningar

Inatt alltså. Det blev sen-sen läggning igen (runt klockan 02), och efter bara någon timme vaknade Alfred, och Christopher följde med in till hans rum - och båda somnade. Så när Flora vaknade och behövde mat vid halv fem märkte jag att jag var ensam med tvillingarna. Men det var ju lugnt, det var ju  bara att amma Flora, så skulle allt vara frid och fröjd. Eller?
Icke.
För efter bara en liten stund vaknade Lilly också. Jag låg på min vänstra sida och ammade Flora, som låg i "korven" (vårt hemgjorda babynest: en hoprullad filt i ett örngott - funkar hur bra som helst och var gratis) i mitten av sängen, med höger bröst. Lilly låg i spjälsängen utan långsida som står precis vid vår sängs högra sida (min sida, så jag kan ligga kvar i sängen och amma). Jag försökte nå att stoppa in nappen i Lillys mun med höger hand, men kom inte ens i närheten, så jag knackade försiktigt i väggen i hopp om att Christopher skulle vaknat av Lillys gnäll, men trodde inte riktigt på det, och mycket riktigt: ingen reaktion från Alfreds rum. Så jag reste mig försiktigt upp så jag kunde stödja på höger arm utan att Flora skulle tappa bröstet, och lyckades precis sträcka ut vänster arm (så att jag alltså låg halvt på mage) och fick in nappen på Lilly, och så bak med höger ben för att kunna vicka på spjälsängen som står på Vyssan Lull-tassar.
Jag låg alltså i en helt vansinnig position, som var sjukt obekväm, och Lilly nöjde sig inte eftersom hon ju var hungrig - men jag har lite för ofta på sistone tvingat Flora att sluta äta lite för tidigt för att Lilly skrikit högre, och jag ville verkligen inte göra det igen, så istället låg jag och blev mer och mer irriterad på stackars Christopher för att han låg och sov gott och ovetandes om vad jag kämpade med. Efter ungefär tio minuter av det här gav jag upp, och när Lilly vrålade till gjorde jag det med och skrek på Christopher. Givetvis vaknade ju Alfred också när Christopher flög upp, så han följde med in till oss och började prata om att han ville ha en smörgås - klockan tio i fem på morgonen. Jag lyckades få honom att lägga sig ner, och Christopher gav Lilly en liten portion ersättning, och till slut släppte Flora taget så jag kunde amma Lilly och Christopher kunde få Alfred att somna i sin egen säng igen (under vilda protester).
Ibland avundas jag dem som bara fått ett småsyskon - fast bara på nätterna, annars är det dem som bara fått ett det är synd om. ;)