onsdag 5 februari 2014

Amningsstrul igen

Jag har känt mig så misslyckad och ratad av mitt eget barn ikväll. Flora verkade hungrig så jag lade henne till bröstet och hon började hacka och krångla. Hon har ätit rätt bra sen vi var på amningsmottagningen, men nu kom den där flask-latheten tillbaka tydligen. Jag försökte hjälpa henne genom att handpumpa in lite mjölk i munnen på henne, men det hjälpte inte. Provade att gå runt och gunga och buffa på rumpan och byta bröst, men icke. Lämnade över henne till Christopher för att försöka snabbt pumpa ut lite med min bröstpump, men nähä, då fick jag knappt ut nåt med den. Det kom ut mer när jag provade med handen, så den var ju lagom effektiv den där. Jag börjar bli orolig för att mjölken ska sina, men eftersom det kom ut när jag handpumpade borde det ju inte vara nån akut fara. 
Så jag lade Flora vid bröstet igen och gav henne de ynkliga 30 ml jag fått ut och sen var planen att snabbt få över henne till bröstet när det var slut, men precis när hon druckit upp kom Alfred och ville nåt och på de fattiga sekunder som gick hann Flora bli hysterisk igen och så var det kört att få henne att ta bröstet igen. 
Jag sov alldeles för lite inatt och blev så oerhört frustrerad och ledsen att jag bara inte orkade mer. Jag hällde upp lite ersättning i den nya Medela Calma-flaskan, som ska kräva lite ansträngning att suga ur, men den tog hon såklart inte heller då, så jag satte henne i sittern i köket och lämnade över till Christopher, tog Lilly och gick ut i vardagsrummet och grät. 
Jag hade liksom hoppats på att inte behöva bli ratad av mina barn förrän framåt tonåren... Amningen gick alltid så lätt med Alfred, så jag är så ovan vid sånt här strul, och det gör mig så ledsen. 
Men nu senare på kvällen lyckades jag lura henne att äta genom att lägga till henne när hon halvsov och Lilly redan åt från det andra bröstet - då kan det ju rinna till lättare i båda. Så nu känns det lite bättre, och båda tjejerna är mätta. 
Fast innan jag hann publicera började Flora gallskrika igen, så vi får väl se hur kul resten av kvällen blir, för nu går Christopher och lägger Alfred. Hej och hå. 

11 kommentarer:

  1. Hej! Det känns av någon anledning inte ok att kommentera i en blogg som man inte känner, men jag gör det ändå ☺ jag hade med mitt första barn stora problem med amningen, eller mest att få honom att ta bröstet och starta igång att äta. Efter tre veckor av hackande och knölande så fick dom klippa tungbandet på honom för att det var för kort, men hans tålamod när mjölken inte rann till direkt blev ju knte bättre direkt. Jag fick utskrivet en nässpray som var gudasänd, syntocinon tror jag den hette. Den gjorde så att mjölken rann till direkt och jag la bara bebis vid bröstet utan ansträngning 😉 kan ju va ett tips iallafall! Hoppas det blir bra snart och det är jättemysigt att läsa om er ☺

    /Ida, mamma från Skellefteå

    SvaraRadera
  2. Ida, jag blir jätteglad för alla kommentarer även om jag inte känner alla som skriver, så tack!! Jag ska fråga på BVC nästa gång vi ska dit - Flora har kunnat amma bra tidigare, så jag hoppas att det inte är nåt fel på hennes tungband, men nässprayen verkar ju fantastisk!

    SvaraRadera
  3. min kille hade också för kort tungband! det tog ett tag efter att de hade klippt det innan han började amma utan problem, men när han väl fått in snitsen och jag fått mera mjölk så har det gott prima, nu är han en liten (stor!) tjockis, så ja, kolla det! hos honom så märktes det när vi var på efterkontroll, och sen fick vi tid bara ett par dagar efter. nässprayen verkar ju annars också va nåt.

    hälsar en annan som inte heller känner dig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det roligaste med när ni kommenterar är ju när ni berättar lite om er själva också - då blir det ju nästan som att vi känner varann. :)

      Radera
    2. ja det känns ju som det! :)

      Radera
  4. Åh så kämpigt det låter! Jag hoppas verkligen det ordnar sig. Har inga bra råd eller så, vill mest uttrycka sympati.

    SvaraRadera
  5. Man vill ju inte trampa någon på tårna och en mamma som ammar vill man ju definitivt inte reta upp, men tips i all välmening brukar vara välkommet ☺ jag har suttit och läst bakåt i din blogg en hel kväll så nu anser jag mig känna dig rätt bra hehe 😉 jag har en tjej på 1,5 år och en kille som snart fyller 5 och förutom amningsproblematiken så är det också hög igenkänningsfaktor på en bråkig storebror som inte vill sova när man måste lägga bebis (i ditt fall 2 st sötnosar) och jag säger bara suck ☺ och nässprayen är riktigt bra!! Rekommenderar igen☺

    Ha en bra dag! /Ida, Skellefteå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tar gärna emot tips - tycker jag inte de är bra struntar jag bara i dem. ;)
      Så det blir inte lättare att lägga på flera år alltså, seeeegt...

      Radera
    2. Jamen, mirakel kan ju ske. Kanske eran kille är mindre av en lurendrejare än våran. Nyss steg han upp och beklagade sig över att ett gosedjur var borta och vi hjälptes åt att leta.. efter en stund erkänner han att han gömt den för att jag skulle vara med honom en stund. ☺

      Får jag fråga vars det är ni bor?☺

      Radera
    3. Haha, rolig kille! :) Jag kan nog tänka mig att Alfred kommer göra liknande grejer...
      Vi bor i Västertorp, en söderförort i Stockholm.

      Radera