Natten efter gårdagens sena läggning blev lite jobbig faktiskt. Flora sov som en liten stock och behövde inte matas förrän nånstans vid sjutiden, tror jag det var, men Lilly var orolig från klockan tre och jag fick konstant stoppa in antingen napp eller bröst i munnen på henne, samt sätta på brus-appen (den stänger av sig själv efter några minuter) ända fram till klockan åtta då Christopher tog med henne när han gick upp med Alfred.
Och min hjärna när jag sover dåligt, it works in mysterious ways. Jag har fortfarande inte slutat med de konstiga drömmarna som var helt normalt att ha när jag var gravid, och i natt körde min hjärna ett extra roligt trick. Jag får alltid låtar på hjärnan, och så länge det är bra musik är det ju inget problem, men det är det förstås inte alltid. Igår kväll satt Christopher och försökte komma på vilken artist det är som sjunger i nya Volvo-reklamen, och lyssnade igenom ett gäng unga kvinnliga artister. Den låt som fastnade i mitt huvud då var "Gothenburg" med Maia Hirasawa, och det är egentligen inte alls nåt fel på den, men jag blev så fruktansvärt trött på den för några år sen, så när jag skulle lägga mig och den snurrade i min skalle hur mycket jag än försökte tänka på andra låtar blev jag lite less. Så när jag ammade Lilly satte jag på en annan låt i mobilen och lyssnade på tre gånger (S. Carey - "In the Dirt", som jag upptäckte genom ett "House"-avsnitt en gång). Så när jag väl somnade var det den jag hörde i huvudet. När jag vaknade en av gångerna lite senare däremot: Pontus och Amerikanerna. Både "Min bror och jag" och "Godmorgon Columbus". Ursäkta? Det var åratal sen jag hörde någon av dem. Mycket märkligt.
På tal om musik: jag skrev ju i natt att jag kanske ska på konsert ikväll. Det är Kristofer Åström som spelar på Södra Teatern, och när jag upptäckte det för några veckor sen sa jag att det vore roligt att gå. Och nu envisas min fina sambo med att jag ska gå, fast jag själv tvekar inför att lämna honom ensam med alla barnen en kväll - jag vet att jag skulle ha smått panik över att sköta läggningen av alla tre själv redan, men Christopher tycker att det löser väl sig. Han skrev till mig härom dagen från jobbet att eftersom jag mådde dåligt i nio månader och födde två fantastiska barn förtjänar jag att gå på konsert varje kväll. <3
Och Kristofer Åström har jag en lång relation till. Jag intervjuade honom första gången 1995, och efter det har det blivit många gånger till. En gång efter en spelning spenderade vi en hel natt på en gammal madrass i en korridor och bara pratade om liv och död och allt däremellan, och hans låtar har ackompanjerat mig vid både min pappas och min storasysters död och en massa andra viktiga tillfällen i mitt liv. Så även om jag inte riktigt har hängt med i hans senaste skivor känns det som att är det någon jag ska gå och se nu så är det han. Så planen är nu att jag ska till Södra Teatern ikväll klockan åtta - han var dessutom snäll nog att sätta upp mig på gästlistan så jag inte skulle behöva betala en dyr biljett ifall jag inte kommer iväg. Vi får se hur det går, men jag tror att Christopher kommer sparka iväg mig om jag inte går själv. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar