Vår lilla stora pojke, det är lite synd om honom just nu. Han vill så mycket som han inte får, och det blir så mycket bråk. Han har alltid varit otroligt viljestark och envis, och nu när han testar precis ALLT blir det extremt mycket skrik, tårar och ilska. Vi hade ju hoppats att han var så jobbig och frustrerad i förra veckan för att han inte varit på förskolan på nästan en vecka, men åtminstone räckte inte en dag igår för att hjälpa, för idag på morgonen blev han hysterisk när barn-tv:n skulle stängas av och overallen sättas på för att gå till förskolan, och inget hjälpte, så nu är det väl trotsåldern som kickat in ordentligt. Vi försöker med de tricks man ska, som att förvarna om saker som ska hända och låta honom få bestämma om småsaker och låta honom få klä på sig själv och sånt där, men ibland är det verkligen inget som hjälper och alla blir arga. Jag vet ju att "trots" handlar om att barnet vill lära sig bli självständigt och testa sin egen vilja, men när den egna viljan handlar om att prova att slå mamma, kasta sin gaffel på pappa eller slå på saker så får han faktiskt inte göra det.
Och igår var han så märklig: vi hade pratat om att han skulle fylla år i några veckor, men när det väl var dags igår ville han ICKE fylla år. När vi sjöng "Ja må han leva" på morgonen började han storgråta, och han sa att han inte fyller år, och vi fick inte ens prata om det. Så tills han skulle komma hem från förskolan satte vi ballonger på dörren och hade förberett tårtan och lagt fram paketen så det skulle bli lite roligare, och det funkade i alla fall. Även om han fortfarande vägrade hålla med om att han fyllde tre år så ville han åtminstone äta tårtan (med blåbär i, som han beställt + hallon) och öppna paketen. Och att vi allihop - jag, Christopher, Flora, Lilly och mormor - hämtade honom på förskolan blev han jätteglad för (tills han blev arg och inte ville klä på sig).
Och tjejerna är också rätt gnälliga av och till nu, antagligen på grund av fjärde utvecklingsfasen - den är svinlång; 5-6 veckor, men än så länge är det i alla fall relativt lindrigt, tack och lov, fast de är mitt i fasen. Lilly är grinig framför allt på kvällarna och nätterna, och vill inte låta mig amma liggande, och man får absolut inte sitta still med henne när hon är på dåligt humör. Flora är lite coolare, men ibland jobbar hon upp sig till total hysteri hon med. Så alla tre barnen är lite halvjobbiga för tillfället, och jag fasar redan för när tvillingarna kanske ska trotsa samtidigt. Oh, the joy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar