Snö!

Åh hej vad det snöade idag! Innan jag skulle ut och gå i förmiddags kollade jag SMHI, och där stod det att det inte skulle vara någon nederbörd idag. Så vi började gå, jag tittade upp på den stengrå himlen och fick några snöflingor i ansiktet, så jag vände tillbaka och hämtade regnskydden till vagnen. Och det var ju en sabla tur, för en timme senare såg det ut såhär och jag var blöt ända in på kroppen trots att jag hade dunkappa på mig.

Ännu ett par timmar senare hade det slutat blötsnöa och var riktigt vackert, och då hämtade vi Alfred. Han var just på väg ut på gården och ville göra en snögubbe, så jag lovade honom att göra en när vi kom hem till vår gård.

Och då fick tjejerna komma ner och gå i snö för första gången. Flora tyckte det var läskigt och ville bara vara i min famn, men Lilly var intresserad. Men hon hade svårt att gå i den knöliga kramsnön, och när hon ramlade kom hon inte upp själv. Jag köpte vinterstövlar åt dem igår genom en tvilling-säljgrupp på fejan, men har inte fått dem än, så idag fick de ha gummistövlar med raggsockar i.

Och Alfred rullade snöbollar till snögubben.

Lilla snögubben blev såhär fin! (Den lilla pricken mitt fram i ansiktet är faktiskt en pinne till näsa, men det syns inte i den här vinkeln.)

Jag kan säga redan nu efter en enda dag med snö att vi kommer behöva ett torkskåp... Tre blöta ungar i hallen när vi kom in var inte så livat att hålla ordning på. 
Jag har förresten brutalt ont i höger axel idag - den gör så ont att till och med själva benet är ömt när jag tar på det. Det är allt det där ligga-supernära-mamma-hela-nätterna som gör att jag måste hålla armarna rakt ut som tär på axlarna. Funderar på att försöka vänja bort nattamningen under julledigheten, men vi får se, det kanske är taskigt just när de är så mammiga och behöver vara nära mig. Vi får se hur länge jag står ut, jag måste liksom kunna använda armarna också...

En tisdag i december

Jag har inte så mycket att skriva om idag, tycker jag, mer än att mammigheten svämmar över alla bräddar här. När jag lämnar ett rum, även om pappa är kvar, så skriker Flora i vad som låter som ren och skär panik. Det måste vara utvecklingssteget - hoppas jag verkligen i alla fall.

Flora har förresten plötsligt - äntligen - börjat kännas lite tung! Jag blir trött i armen av att bära henne nu, det har jag inte blivit förut, för hon har känts lätt som en fjäder. Det är bra!

Eller jo, jag har visst saker att skriva, jag kan berätta att båda tjejerna nu förstår när jag säger "Kan du hämta en bok?" och när vi sätter oss för att läsa den klappar Lilly på mitt ben för att visa var hon ska sitta, och sen på mitt andra ben för att Flora ska sitta där. Sen försöker de knuffa undan varann och skriker... 

När de ska amma samtidigt, vilket de vill typ jämt, är det också en massa bråk och skrik, tydligen får inte den ena ens peta på den andra när de äter nu för tiden. 

Och så börjar de äntligen säga "mamma" lite mer till mig och inte bara allmänt om det mesta. 

Slötittade lite på "Mauro och Pluras tågluff" ikväll och förundrades över hur lik Pluras mage är min när jag var tvillinggravid i vecka 39. Att karln ens kan röra sig är ju ett smärre under.  Fick inte till nån jättebra bild, men det syns nog typ. 

Sorry Plura, men lite komiskt är det allt...

Syskonkärleksklättrande

Det här köksstolsklättrandet ger mig nervsammanbrott - det är typ det enda tjejerna vill göra nu för tiden. Men idag resulterade det i alla fall i nånting urgulligt: Lilly satt i sin matstol, och Flora försökte klättra upp på bordet och jag stoppade henne förstås, tills jag insåg vad det var hon ville göra: pussa sin syster. Så då lät jag henne, men höll förstås i henne. När hon sen gjorde samma sak med Alfred, som satt på en vanlig stol räckte det att hålla med en hand så jag kunde fota. 

Det är ju som man säger: det är de där ögonblicken som uppväger allt jobbigt!

Tand, mer julgodis och utvecklingssteg

Idag äääntligen sprack Floras högra över-framtand igenom! Vi har sett att den har varit på gång sååå länge, och idag tog den sig till slut igenom.

Idag körde vi hårspännen när vi skulle på glöggkalas (det med exet blev inställt för att värdfamiljen var sjuka, men vi blev bjudna till ett annat idag). Lillys satt inte kvar nåt vidare för att hon fortfarande har för kort hår, och Floras försökte hon dra bort hela tiden.

Men vi lyckades parera så att Flora kunde ha sitt under hela kalaset ändå.

Jag har kört vidare med att göra godis idag: det blev chokladpraliner med mjölkchoklad- och hallonganache, och mjölkchoklad- och blåbärsganache. Jag har tre olika formar, och den ena är bra (jag har inte orkat skära bort den överflödiga chokladen i botten, men jag planerar inte att söka till Dessertmästarna ändå), men de två andra, som jag köpt på Netto och provade för första gången idag, var kassa.

Silikonet var för stelt, så nästan alla pralinerna gick sönder när jag skulle ta ut dem. Men smakar gott, det gör de!

Jag och Alfred dekorerade vårt färdigköpta pepparkakshus från IKEA ikväll också. Fick för mig att det skulle bli lättare att måla det fint om vi gjorde det före vi monterade det, och det stämde. Jag fick vara lite extra försiktig vid monteringen bara, men det gick bra! Alfred gjorde några delar helt själv, medan jag stod för resten. AWM är hans initialer (Alfred Walter Masato) och SAFLC är förstås Sara, Alfred, Flora, Lilly, Christopher.

Flora fick tyvärr värsta mammighets-attacken när vi höll på med pepparkakshuset. Hon var tvungen att vara med mig hela tiden, annars stod hon och vrålade förtvivlat på golvet. Jag tror att hon har kommit in i nästa utvecklingsfas - enligt Wonder Weeks har den just börjat om man går på födelsedatum och inte på beräknatdatum, så jag kör på det. Det är så mycket som stämmer nämligen: supermammighet, vilja amma typ heeela tiden men när hon väl får det så släpper hon och bara ligger och tittar, plus vissa av utvecklingsgrejerna, som vi märkt kanske ännu mer på Lilly, som "Playing with emotions by practicing all sorts of behavior and facial expressions from sad to happy and sweet." De förstår så otroligt mycket nu plötsligt! Säger vi "Ska vi byta blöja?" eller "Vill ni borsta tänderna?" så går de direkt till badrumsdörren, de tar tag i kläder och går till ytterdörren, de vet att man stoppar i saker i diskmaskinen nu och vill inte bara dra ut saker ur den (sen att de gärna stoppar skor i den också är en annan femma), Lilly är väldigt noga med att stänga dörrar och lådor och att saker ska vara på sin plats. 

De har däremot inte riktigt greppat när jag försöker med att peka på mig själv och säga "mamma", utan de pekar gärna på sig själva och säger "ma" också. Men ikväll plötsligt när jag läste en bok där man lyfte på en flik och därunder gömde sig en pappa, då pekade Lilly på pappan och sa "Dä!! Baa-baa!" och när jag lyfte på mammafliken sa hon "Maa-maa". Hon lät jätterolig, för hon sa det extremt nasalt, men det var också väldigt gulligt. Sen försökte jag peka på mig själv och säga "mamma", men nähä, det var inte lika intressant. Men det kanske närmar sig, hoppas det!

Julgodis och misslyckad läggning

Idag har jag kokat lakritskolor, gjort fransk nougat med choklad och nötter, samt bakat vörtbröd, och så har vi just misslyckats med att lägga tjejerna före Alfred, så de har powernappat i selarna och sen klarvaknat i sängen, så nu kommer de vara vakna till typ två, och Alfred kommer i säng ett par timmar för sent. Så nu är jag skitsur. 

Lucia och julbord

Idag var det luciafirande på förskolan. Alfred har sjungit och sjungit luciasånger här hemma i veckor, och vi hoppades på att han för första gången faktiskt skulle vara med och sjunga dem i tåget också - de två tidigare år han har gått på förskolan har han direkt sprungit fram till oss och inte velat/vågat vara med. Men idag tågade han stolt förbi oss och ställde sig med de andra barnen och sjöng, och det var så fint!!

Flora och Lilly vägrade stanna med oss, de ville fram till storebror (fast vi glömt Floras skor i bilen, så hon fick traska runt i raggsockor - inte så länge dock eftersom det var kallt), och han lämnade sin plats för att krama dem, den lille sötisen.

Sen ställde Lilly och Flora sig mitt framför och fotobombade alla andra föräldrars foton... :)

Sen åkte vi till IKEA (eller just ja, vi skulle bara in en snabbis på H&M först och skänka kläder, men det tog typ en timme där, eftersom barnen sprang runt och lekte och jag hittade en klänning (hade pengar kvar på födelsedagspresentkort) och Christopher hittade en skjorta och en tröja, och den klantiga tjejen i kassan ropade att vi skulle ställa oss i hennes kö och sen tog det en kvart med kunden före och vi hade tre små smitare att hålla ordning på, tack för den) för att äta julbord. När man är fattig och har tre små barn är ett julbord ett julbord liksom, även om det är på IKEA. 129 pix med Familykort, och i alla fall roligare än att inte äta julbord alls.

Och otroligt nog satt tjejerna kvar vid bordet under hela tiden vi åt! Det händer aaaaldrig hemma. Men det var väl så mycket att titta på där, antar jag, plus att jag gav dem spännande grejer som plastbestick, sugrör och smakbitar från min mat med jämna mellanrum, plus att Alfred lekte med dem såklart. Vi satt dessutom precis bredvid lekhörnan så Alfred fick springa dit när han ville, så han var också nöjd. Men såhär fint blev det på golvet under tjejerna, eftersom de typ inte smakade på något de fick utan bara kastade det på golvet.

Efterrättsglassen som IKEA bjuder barn under 13 år på gick däremot hem, såklart.

Och vi fick äta julbord, och ingen av oss fick nervsammanbrott, det tycker jag var bra gjort!

Pengar pengar pengar

Det här med pengar, att man ska behöva hålla på och tänka på sånt tråkigt hela tiden! Jag har liksom bättre saker för mig. Jag har försökt vara duktig och inte göra åt så mycket pengar nu när jag bara har vårdnadsbidraget, men det är ju ändå saker jag måste köpa! Som julklappar (jo, det måste jag, för det vill jag), mat och idag även vintervantar till tre barn. Vi har några små vantar som är kvar från Alfred eller som vi har fått och så, men inga bra som sitter kvar på händerna, så idag slog jag på stort och köpte riktiga vintervantar från Didrikssons i en butik i Fruängen, till alla tre. De kostade egentligen 199:-/par, men var nedsatta med 20%, men det blev ju ändå 480:-. Och det är ungefär en tolftedel av vad jag har i inkomst just nu. Och min inkomst är hälften av mina utgifter. Åh, det är så tråkigt det här!
Men nu behöver i alla fall mina ungar inte frysa om händerna. Och mina sparpengar är väl till för att användas till viktiga saker, eller?
Önskade en låt på Musikhjälpen nu ikväll också, för jag tycker att årets ämne "Stoppa spridningen av hiv" är oerhört viktigt, och jag tycker att alla som läser också ska önska en låt om ni kan!
Jag har plötsligt råkat bli typ supergivmild nu också, lagom dåligt tajmat, för igår köpte jag dessutom mat till en tiggare... Det är en rumänsk tant som sitter här i Västertorps centrum som liksom har siktat in sig på mig, för jag går förbi med vagnen så ofta, så på sistone har hon följt efter mig in på Hemköp två gånger och pekat på färdigmaten. Första gången sa jag bara nej, och igår också, tills jag såg henne i kön lite bakom mig med en liten påse revbensspjäll och ingen annan som tänkte hjälpa henne, så då betalade jag de 28:- de kostade. Sen gick jag och funderade lite - risken finns ju nu att hon kommer fortsätta följa efter mig in i affären och vilja att jag ska hjälpa henne igen, och jag tycker faktiskt inte jag har råd med det, så istället gick jag tillbaka och bad att få prata med butikschefen. Jag har nämligen både läst och hört så mycket om "dumpstring" på sistone att jag tänkte att vi kunde köra en sån variant. Dumpstring är att ta mat som butiker har slängt - sånt som antingen har passerat bäst före-datum eller t.ex. grönsaker som är fläckiga så ingen vill köpa dem, även om det egentligen inte är nåt fel på dem. Det är olagligt att ta mat ur butikers containrar (vilket ju är löjligt, de har ju slängt det, men det räknas som stöld), men en del butikschefer godkänner det ändå i praktiken. Så jag tänkte att istället för att slänga färdiglagad mat som är lätt att äta utan bord och stol så kunde de väl kanske ge lite till de båda damerna som sitter utanför Hemköp och Coop i Västertorp?
Men nope. Tydligen har Axfood nån sorts princip om att det inte är okej, för om utifall att någon skulle må dåligt av deras slängda mat så vill de inte bära ansvaret för det. Tydligen får inte ens personalen ta hem det dagsgamla brödet, som man alltid fick när jag jobbade på ICA för tjugo år sen, längre. Och det är ju för sorgligt. Butikschefen är ju medveten om att det inte är nåt fel på maten, men han får inte ge bort den ändå, även om han hade velat. Och det här stör mig faktiskt, så nu måste jag nog kontakta Axfood också. Att jag ska behöva köpa mat åt en stackars fattig kvinna när butiken hon sitter utanför slänger en massa fullt ätbar mat är ju bara idioti. Nån som vill vara med och pusha på livsmedelskedjorna? Vi kanske kan påverka om vi är många som tjatar på dem?

Pepparkaksbak och lite sånt

De här barnen alltså; så sjukt intensiva just nu! En grej de gillar att göra är att hasa omkring i mina och Alfreds skor. Men roligast av allt är att klättra. Jag minns inte att Alfred klättrade så hemskt mycket, men jag har sett i tvillinggruppen att ett helt gäng föräldrar har varit förtvivlade i barnens klätterfaser, och nu är alltså vi där också. De ska konstant upp på köksstolarna, köksbordet, skrivaren, soffarmstöden, den höga barnpallen i badrummet... Ibland låter jag dem hållas, men ibland blir jag bara för nervös, särskilt när de ska upp på samma ställe båda två, då blir det ju livsfarligt när de knuffar varann.

Idag testade vi inomhussovning igen, för det regnade och blåste ute. Jag provade att sätta de båda Ergo-selarna på höfterna idag, för att det skulle bli lättare att lägga ner dem än när jag har en på magen och en på ryggen. Men shiiit vad tungt det blev! Efter ungefär sju minuter var både mina höfter och min nacke redo att lägga ner verksamheten, och sen när båda väl somnat efter tio minuter-en kvart och jag försökte lägga dem på sängen trasslade jag in mig i alla selar och ben och satt totalt fast. Höll på att få panik innan jag till slut fick loss Lilly, som tack och lov fortsatte sova, men Flora vaknade, så jag fick gå med henne i selen en stund till.

När vi hämtat Alfred idag och tjejerna ätit och satt kvar i sina matstolar utan att vara missnöjda så tog jag fram pepparkaksdegen vi köpte igår. Tjejerna fick varsin liten utkavlad bit, som jag tänkte att de kunde leka med och smaka på. De var dock inte alls intresserade av att leka med den, men de tyckte den var sjukt god att äta upp.

Det tyckte förstås Alfred också, men han tryckte ut flera fina kakor också.

Sen klättrade Lilly upp bredvid honom och "hjälpte till" att städa undan mjölet - dvs ner på golvet med det.

Fler pepparkakor än såhär blev det inte av ett halvt paket. Lite smått fattigt, men de var goda i alla fall. (Nej, vi åt faktiskt inte upp alla, men jag tyckte det blev fint på bakplåtspappret när jag lagt dem i en burk.)

Min son är jätteduktig på att klä på sig själv nu för tiden, men ibland blir det fel. :) Äkta Kriss Kross! (Tvekade lite inför att lägga upp den här bilden för att han har på sig så fula jeans...Fåfänga mamman. Jag använder aldrig jeans, och Christopher gör det väldigt sällan, så följaktligen får våra barn inga jeans heller. Men de här ärvde vi av nån och har som extrabyxor på förskolan, och hans byxor hade blivit våta så han hade de här under galonbyxorna när jag hämtade honom.)
Ikväll när Christopher lade Alfred var Flora och Lilly helt tossiga. Jag försökte ge dem lite välling, men de bara lekte med flaskorna och försökte hälla ut vällingen på golvet, och när jag jagade den ena för att haffa flaskan tog den andra fjärrkontrollen till tv:n, när jag jagade henne tog den första min mobil, när jag jagade den tog den andra tillbaka vällingflaskan och hällde ut på golvet, när jag jagade henne tog den första fjärrkontrollen igen osv osv osv i en oändlig loop. Jag höll på att bli galen.
När vi väl fått dem att somna i selarna och skulle lägga ner dem vaknade båda två efter nån minut så nu är båda uppe och härjar igen, och klockan är halv tolv. Livat det här.

Återbesök för hormonspiralen

Förhoppningsvis sista inlägget om det ganska tråkiga ämnet hormonspiralen: idag var jag på återbesök för att se så den sitter rätt och sånt där, som de rekommenderar att man gör efter ungefär tre månader. Alfred fick följa med även denna gång - det har blivit att han har varit med på alla spiralturerna tror jag, och igår sa jag att vi skulle till doktorn som "pillar i mammas snippa" (inget hymlande här inte). Tänkte inte riktigt på att han givetvis skulle återge just de orden till sina förskolefröknar... Dags att börja tänka på vad man säger till honom. :)

Anyway: den sitter som den ska och allt ser bra ut, och jag blöder inte längre. Blödningen som började en vecka efter jag satte in den höll i sig i 50 dagar (inte mycket blod, men ändå lagom störigt), och sen dess har det bara skvätt lite nån dag här och där. Och barnmorskan idag sa att hormonspiralen brukar minska blödningar med 70-90% - yay! Så nu hoppas jag på att det fortsätter som det ska också. 

Jobbintervju

Idag har jag haft en jobbintervju på telefon! Jag kommer inte ihåg om jag nämnt det, men jag sökte ett deltidsjobb som översättare från engelska till svenska för ett tag sen, men det tog sån tid att jag trodde att jag bara inte fått det, tills det för knappt två veckor sen kom ett mail där jag fick veta att de ville göra en första intervju med mig över telefon. Så jag chansade på att lyfta upp tjejerna i sittdelarna när de somnat i förmiddags, för det verkade besvärligt att gå ute och göra en jobbintervju, och så satt jag redo vid köksbordet klockan 12. Men det ringde inte. Vid tjugo över smsade jag och frågade om vi skulle göra en intervju idag, och då fick jag en ursäkt för förseningen till svar och att han skulle ringa om fem minuter.
Intervjun var på engelska, och jag var lite nervös innan, men det släppte snabbt, och jag är glad att min amningshjärna klarade av det. Han sa sen att han "reeeally enjoyed talking to you", och det lät ju bra. Det hjälpte nog att jag berättade att jag redan jobbat med att översätta en app i xml förut, och att jag har mitt skivregister och konsertregister i excel och älskar att ha ordning på saker... :)
Nu har jag fått en testöversättning att göra till torsdag, och så ska han höra av sig igen efter det. Det är en anställning på ett år (10-20 timmar i månaden), men jag ville inte säga nåt om att vi ska flytta förrän jag vet om de över huvud taget vill ha mig - och eftersom man ska jobba hemifrån är det kanske inte omöjligt att det går att lösa ändå. Vi får se hur testet går - det ser inte helt lätt ut, eftersom det är en massa termer, men jag ska göra mitt bästa.
Och tjejerna sov snällt genom hela samtalet och en kvart efteråt, så det var ju succé också.

Nattliga funderingar

Jag sov jättedåligt inatt, men det var först framåt sen eftermiddag som jag kände av det - på förmiddagen fick jag en massa mysig egentid med Alfred, när tjejerna sov som stockar i sina sittdelar inne efter att vi lyft upp dem när de fått somna ute på en kort promenad (bättre taktik än att söva dem inne i sittdelarna tydligen); Alfred hjälpte mig slå in julklappar (klippa papper, tejpa, hålla finger på snöre, samt skriva sin bokstav på paket till mormor) och sen bakade vi julbullar.

Men efter eftermiddagsmellanmålet tog jag slut, jag orkade inte torka av matstolar och golv en gång till, jag orkade inte med att tjejerna klättrade på allt inklusive mig och jag orkade inte med att de slet i mina kläder för att komma åt brösten hela tiden. Så jag flydde till tvättstugan, men fick med mig min lilla duktiga hjälpreda Alfred dit också, och han har ju blivit så stor att han faktiskt kan hjälpa till med saker på riktigt. 

Anledningen till att jag sov så dåligt var förstås som vanligt att framför allt Lilly sov oroligt och åt ofta, men också att jag inte somnade förrän efter tre nån gång. Lite oklart varför, det kan ha varit Lilly, det kan ha varit fullmånen, men det kan också ha varit att jag strax innan jag gick och lade mig kollade vilka som tackat ja till en glöggfika hos några gamla kompisar nästa lördag och såg att min expojkväns nuvarande fru tackat ja (han har inte Facebook). Det tog slut mellan mig och mitt ex för sju och ett halvt år sen, efter att han varit otrogen med just henne, och det fick jag veta på vår elvaårsdag. Jag har fortfarande inte träffat henne, och det känns som att det nu har gått så lång tid att jag nog kan klara av att göra det nu - men: jag är långsint. Så även om jag rent rationellt kunde säga att det är klart jag kan träffa dem i ett möblerat rum, så tror jag att det satte sig på hjärnan på mig ändå så jag hade svårt att sova.
Jag kanske ska tillägga att jag själv många gånger funderade på att göra slut med exet, och vårt sista år eller så var väldigt tråkigt och gick på slentrian, och jag var nära några snedsteg jag med, men jag låg inte med någon annan och jag tog inte steget att göra slut, det gjorde han (efter att jag tvingat honom att säga vad som var fel, visserligen), så det var ändå hemskt jobbigt när det tog slut. Och att han sen faktiskt gifte sig och skaffade två barn med den han var otrogen med, särskilt som han sagt till mig att han varken ville gifta sig eller skaffa barn, det stör mig ändå lite fortfarande. Trots att jag vann: jag fick ju Christopher och världens tre finaste barn och är lyckligare än någonsin.
Så ja, jag är långsint, och missunnsam på köpet. So sue me. Men det finns väl inget tvång att skaka hand med en kvinna som legat med ens sambo, fast hon visste att han var upptagen, va? Och om det gör det, finns det nån lag som säger att jag inte får dränka hela min arm i handsprit direkt efter? Men i övrigt kommer det nog bli trevligt. ;)

Besök och sex barn i vårt vardagsrum

Idag har vi haft besök - superfinbesök! Av en familj som är typ precis som våran (ytligt sett i alla fall): mamma, pappa, en fyraåring och tvillingar på drygt ett. Mamman är Matilda, som jag nämnt här förut, och som har bloggen Tre i världen, och vi har ju träffats några gånger med våra tvillingar, men det var första gången vi träffades hela familjerna (även om jag har suttit på samma kontor som hennes man under en period, och Christopher har jobbat med hans företag också). Jag var lite nervös för att det skulle bli kaos med sex ungar här, men det gick oväntat smärtfritt! Kulorna i granen förflyttades några varv, men ingen slog sig allvarligt och ingen blev ledsen, och vi vuxna hann fika och ha riktigt trevligt.

Storasyster Olivia var lite blyg i början, medan Alfred, som brukar vara blyg, var superpeppad från början, kanske för att han var på hemmaplan - men efter en stund lekte de och hade roligt tillsammans. Här sitter de i Alfreds rum och ritar med stängd dörr för att de små barnen inte skulle sno kritorna från dem, och Flora, Lilly och Hugo vill hemskt gärna komma in.

Det var inte lätt att fånga alla sex barnen på samma bild, men här ser man i alla fall en liten skymt av alla: medurs är det Hugo, Alfred, Olivia, Lilly, Thelma och Flora.

Olivia

Lilly blev förtjust i pappan Thomas och showade loss ordentligt.

Full fart när Alfred lekte superhjälte och hoppade med Olivia i soffan.
Supertrevligt hade vi, och det var så roligt att se att tvillingarna interagerade med varann, även fast de är såpass små, och att vi också kunde lämna dem ur sikte korta stunder utan att behöva oroa oss för att de skulle typ slå ihjäl sig.
När Christopher senare var inne och läste bok med Alfred när han skulle sova satt jag i vardagsrummet med tjejerna, och mitt hjärta bara svällde när jag tittade på dem. De är så helt fantastiska, och jag kan fortfarande nästan inte fatta att vi har fått tre så perfekta barn. En stund senare ropade Alfred på mig för att jag skulle komma in och kolla till honom (när Christopher kommit ut). Han låg i sin säng och sa en massa roliga grejer, sådär som treochetthalvtåringar gör, och jag bara tittade på honom och kände mig som världens lyckligaste människa. Jag sa till honom att jag älskar honom och att han är världens bästa pojke, och då tittade han på mig och sa:

"Och du är världens snyggaste flicka!"
Så ja, jag har väl haft typ en perfekt dag. :)

Julgran!

Nu har den börjat: vattenperioden! I kombination med klätterperioden, dessutom. Lilly drar fram pallen till handfatet varenda gång hon kommer in i badrummet och så ska hon upp och leka med vatten, och Flora vill förstås också vara med. Vi kanske måste köpa en extra pall helt enkelt, för såhär är det lite onödigt farligt. Klättrandet har blivit mycket värre de senaste dagarna: de ska hela tiden upp på köksstolarna och diverse pallar vi har, och det känns mycket farligare än att de är uppe på soffbordet som de hållt sig till hittills. Inte kul alls faktiskt just nu.

Idag försökte jag få dem att sova i sittdelarna i spjälsängen igen på förmiddagen. Båda protesterade högljutt till en början, men Lilly gav snart upp och somnade, men Flora var smått hysterisk, så jag fick ge henne bröstet så hon somnade. Lilly vaknade till ett par gånger, men somnade snabbt om när hon fick nappen, men Flora var hemskt orolig, så henne fick jag först ge bröstet igen och nästa gång fick jag ta upp henne och lägga henne med mig i sängen bredvid. Konstigt, för på nätterna är det precis tvärtom: då somnar Flora lätt om när hon får nappen men Lilly behöver bröstet. Hur som helst, efter den första dryga timmen när de var oroliga sov de plötsligt som stockar, och efter två och en halv timmar, när det bara var en kvart tills vi skulle hämta Alfred, fick jag väcka dem. Och då hann de ju inte äta lunch, men Lilly fick lite bröst (Flora hade ju redan ammat en massa) och sen fick de dela på en Semper grötklämmis i vagnen på vägen och få lunch när vi kom hem alla fyra. De var förresten jätteduktiga med klämmisen: när jag sa till Flora "Kan Lilly få den nu?" så fick hon den, och tvärtom. Fast bara första gången, sen tyckte båda att de delat med sig tillräckligt. 

Igår åkte Christopher och Alfred och köpte en gran (en kungsgran, som står längre), och idag lyckades jag hitta ljusslingorna i källarförrådet så vi kunde klä den. När granen stod "naken" hela dagen idag var tjejerna helt ointresserade av den, men nu blev den såklart mycket mer spännande. Den här bilden lade jag upp på Instagram med texten "1, 2, 3... Attack!!" och det var väl ungefär så det var. :)

De plockade ner kulor - men faktiskt mest bara för att sätta tillbaka dem igen, fast det klarade de inte själva, men de lade in dem på grenarna åtminstone.

Och kastade runt dem lite ibland förstås.

Hmmm... de här hamnade visst ända ute i köket. Men vi har i alla fall bundit fast granen med rep i balkongdörren, så den bör stå hyfsat stadigt. När Alfred var liten lyckades han i vilket fall aldrig välta en gran när den stod så.

Och ikväll har både Flora och Alfred på sig tomtedräkter som pyjamasar, och det kliade verkligen i fingrarna att försöka ta julkort igen, men Christopher sa åt mig att ge upp, vilket väl var klokt, för det här var det enda jag lyckades ta med mobilen innan Alfred vägrade vara med mer.
Han låg förresten på golvet här för att jag ville demonstrera vad tjejerna gjorde när jag väckt dem tidigare på dagen: jag bytte blöja på Flora på sängen, och pussade henne på magen. Då kröp Lilly fram och pussade Flora på magen hon med! Och Flora klappade Lilly på huvudet. Så oerhört gulligt! Så jag bad Alfred lägga sig på golvet, drog upp hans tröja och pussade honom på magen, och frågade Lilly om hon ville pussa, och då gapade hon direkt jättestort och kom fram och pussade. :) Men Flora hann inte förrän Alfred hoppade upp.
Nu ska vi försöka få tjejerna att somna om här, för de vaknade såklart en halvtimme efter vi lagt dem vid halv tio för att de inte sovit på eftermiddagen... Nu är de pigga som mörtar. Yay.

För övrigt idag...

... så har jag varit ensam på stan! Bara en sån grej.

Jag ställde först in min kiropraktortid för att ryggen hade börjat bli bättre av sig själv, men när jag i morse vaknade stel som en pinne av att ha legat med armarna rakt ut som vanligt pga ett barn på varje sida, så bokade jag den igen. Och Christopher skulle ta hand om tjejerna plus hämta Alfred så jag skulle hinna gå på stan också. 

Jag köpte en dyrare födelsedagspresent till Christopher än jag hade tänkt (han fyller år den 29 december), men det fick vara så för att han är värd det och för att jag blev så förtjust i den där grejen, och så köpte jag lite smågrejer som vi behövde och några små julklappar till mormor från barnen. Sen tog jag en sushilunch och sen gick jag till min käre kiropraktor. Han konstaterade att jag blivit spinkig och fått muskligare armar, sen knäckte han lite i min rygg och masserade mig och så hade vi ett lika trevligt samtal som alltid. Och så tyckte han att jag borde passa på att fika när jag för en gångs skull hade tid för mig själv, så jag gick och köpte en svindyr frappino (tror jag den hette) på Espresso House, som var som nån sorts milkshake med en massa grädde och grejer, men jag tog med den - jag ville ju inte vara borta hur länge som helst ändå..

Eftersom det börjat bli mörkt tog jag en liten omväg och gick till Drottninggatan för att titta på de där julljusen som Stockholms stad nu ju skulle ha tänt och tänker sig ska göra stan till landets bästa julstad. Men jag måste säga att jag är underwhelmed. 

Sergels Torg såg jag inte en enda lampa på förutom några ljussatta granar vid fontänen, och på gatan utanför Åhléns såg det ut såhär. Inte värt mycket mer än en axelryckning, tycker jag (Åhléns julljus var betydligt finare än stans). 

Men ändå: lite kul att gå på stan en stund utan nån vidare stress, även om jag inte egentligen hade råd att shoppa. 

Hur man råkar göra fyrdubbel sats kakor

Först lägger man fram två liknande recept, det ena med 100 g smör, det andra med 200 g - för att det med 200 g smör (Kolasnittarna) är godare än det andra (Kolapepparkakor), men man behöver glasyrreceptet från det andra. 

Så kör man de 200 grammen smör i mikron en snabbis för att rumstemperera det för att man har lite bråttom för att sonen ska läggas. Sen dubblar man mängden socker och vaniljsocker och börjar vispa. Sen inser man sitt misstag och att man är dum i huvudet som blandade ihop recepten och tänkte att man måste dubbla i fel recept. Sen kan man om man vill byta ut några ord och sätta citationstecken runt "råkade", och så säger man istället till sin sambo att "jag 'råkade' ha i dubbelt så mycket socker, så nu måste jag göra dubbelt så många kakor" och så blir han jätteglad. :)

Så nu blev det en plåt med vanliga kolakakor och en med pepparkakssmak som sen ska få lingonglasyr.

Och såhär blev de!