Vi har fått förskoleplatser!!

(Eller ja, vi har inte fått det på pränt än, så egentligen kanske jag inte ska säga något för att inte jinxa det, men nu hoppas jag att Landskrona stad går att lita på.)
Igår kväll började jag känna sån panik över att det gått ännu en vecka efter att jag pratade med Landskrona stad senast om förskoleplatser utan att det hänt något att jag frågade alla kloka människor i tvillinggruppen vad de skulle gjort i min situation. Jag fick ett gäng svar där alla tyckte att jag skulle fortsätta ligga på och tjata, dels för att påpeka att det faktiskt står i Skollagen att man måste få förskoleplats inom fyra månader, dels för att de skulle tröttna på mig och fixa platser för att bli av med mig. ;) Några föreslog också att jag skulle ringa direkt till förskolor och inte till kommunen, så i förmiddags ringde jag till en förskola som placeringsassistenterna på kommunen nämnt flera gånger, typ att "den vore väl bra för er?", fast vi inte hade den bland de ynka tre alternativ man fick välja.
Där fick jag prata med den trevliga chefen, som sa att hon kände igen våra namn och att de hade pratat om oss i förra veckan, men bara lyckats få fram två platser på olika avdelningar till oss, men att kommundamen då sagt att de hade en annan lösning åt oss.
Så när det var telefontid ringde jag förskoleenheten igen och fick prata med den av de två damerna där som brukar låta trevligast. Vi pratade länge och jag fick som vanligt höra att det inte är så lätt att ordna tre platser samtidigt, men hon sa också att hon och hennes kollega hade pratat om oss senast i morse, och hon skulle höra med henne om det hänt något nytt, och om hon hört tillbaka från den förskolan som de sa i förra veckan att de nog hade platser, och sen skulle hon ringa tillbaka till mig.
Under tiden skrev jag en status på Facebook, mest för att få lite sympati, om att det kändes stressigt att bara ha 11 dagar kvar till datumet vi önskat platser utan att ha fått besked, och att föräldradagarna är slut och att det hade varit enklare om tvillingar fått lika många dagar som alla andra barn. Till min förvåning fick jag ingen sympati alls - eller jo, en förstod hur jag kände, men flera andra skrev smått spydiga kommentarer om att "man får väl planera", "det är minsann lika jobbigt för alla" och "tänk om ni inte tackat nej till de platser ni faktiskt fick". Schöven vad sur jag blev. Allt man skriver på Facebook måste väl ändå inte handla om fakta (jag vet att det är svårt att få förskoleplatser nästan överallt!), utan ibland vill man faktiskt bara skriva av sig och få lite snälla kommentarer! Jag kan tycka att man ibland kanske inte ska säga något alls om man inte har något snällt att säga... Anyway, visst, vi fick erbjudande om platser i juni, men det var på en friförskola som vi inte valt, den kändes helt fel och vi fick veta att vi hade full rätt att tacka nej utan att förlora köplatserna, så då gick vi på magkänsla, och vi har planerat: jag har till och med gått på vårdnadsbidrag och levt på sparpengar för att kunna vara hemma till augusti när det är lättare att få platser. Men nu kommer jag ifrån den trevliga nyheten!
Två timmar senare ringde förskoledamen: de hade fått besked från förskolan de pratat om, och de kunde erbjuda oss platser! Den ligger också långt hemifrån, men Christopher som var och tittade utanför tyckte den såg fin ut, och där går bara 45-50 barn, vilket nästan är det jag tycker känns viktigast. Då har alla barnen chans att lära känna alla i personalen och barnen på de andra avdelningarna och kan känna sig trygga med alla. Hon tillade att de inte kunde erbjuda oss det datumet vi ville (och jag hann bli lite nervös igen), utan först två dagar efter (och jag började nästan skratta). Två dagar efter, det är ju inga problem, det kommer bli tippen-toppen!
När vi pratat klart sprang jag iväg till Christopher, Alfred, Flora och Lilly som var lite längre bort på stranden och gungade, gjorde en high-five med Christopher och berättade för Alfred att han ska få gå på avdelningen Fjärilen, och han började skratta som en liten tok, så det blir säkert bra. :) Flora och Lilly ska få gå på Nyckelpigan. Gulliga namn på avdelningarna! På Alfreds tidigare förskolor har det varit vargar, drakar, spöken och troll, så det här känns åtminstone spontant jättebra.
Oj, det här blev långt, som vanligt. Vi lättar upp det med en fin liten bild från när jag var ensam med tjejerna i förmiddags när Christopher och Alfred var i Göteborg och köpte födelsedagspresenter till mig.. :)

Flora försökte krama Lilly, men Lilly ville inte. Flora pussas och kramas jättemycket nu, men Lilly är ofta lite mer motvillig, så det är tur att Alfred också gillar att mysa!